Om läget i Hamburg

Efter den senaste tidens ökade spänning i Hamburg, kan det vara bra att skaffa sig en liten överblick över konfliktens utveckling. Om inte annat för att ha en större förståelse för det oförutsebara som många av oss kommer att uppleva i juli och på vägen dit.

I mars ägde fyra mer spektakulära aktioner rum runtom i Hamburg. Den senaste i den absolut rikaste förorten till staden, Blankenese. Där brann flera bilar i miljonklassen upp och en del av det intilliggande huset, utrustat med kameror, larm, murar och annan säkerhetsutrustning, ”riskerade att antändas av de angränsande lågorna.” Idag, en knapp vecka efter attacken, publicerades en kommuniké som tog på sig ansvaret på linksunten.indymedia.org och den anonyma gruppen uppmuntrade till attacker mot stadens överklass. Till att attackera de rika i samband med G20 men även i sammanhanget ”de rikas stad”. Ett begrepp som poängterar att staden inte tillhör oss och aldrig kommer att göra det, då den är utformad för att gynna de rika och för exploatering av liv och resurser i såväl staden själv som på andra platser. Som poängterar att de rika – de ägande – som personer bär ett ansvar för de beslut som sedan formar förutsättningarna för våra liv i staden. De bär i många fall det yttersta ansvaret för stadens ekonomiska utveckling men också för de liv som förstörs på andra platser genom modernt slavarbete eller ekologisk förstörelse.

De tre tidigare attackerna, den ena kvällen brändes två väl valda snutbilar på två olika platser i staden och den andra kvällen så brändes ett större antal piketbussar på en snutstations parkeringsplats, betraktas av rebellerna själva, media, snuten och följaktligen också av alla andra som ett slags spänningsuppbyggnad mot G20 i juli. En skulle kunna kalla det mobiliseringspropaganda, då det är just så det används av rebellerna själva men det är förstås mycket mer än bara just det. (Det bör förstås även betraktas som attacker i ett socialt krig). Det används också av media och snuten som propaganda. Av snuten för att rättfärdiga sin militarisering av gatorna; vilken de ändå hade genomfört men kanske med religiösa terrorister eller andra som ursäkter. Av media för att föda den hets som driver folk till att köpa lösnummer och plus-abonnemang på nyhetssajterna.

I oktober förra året var det få som lät G20 ta plats i deras samtal och diskussioner, oavsett om de var en del av ett revolutionärt sammanhang eller ej. I mars i år kommer varje dag en ny tidningsartikel i t.ex. mopo (Hamburger Morgenpost), jämförbar med Aftonbladet, som basunerar ut saker som ”De värsta kravallerna i Hamburgs historia,” ”Den största polisinsatsen i Hamburgs historia,” ”Polisen förväntar sig attacker mot infrastruktur,” ”Kan polisen skydda allmänheten under G20?” osv. Stup i kvarten intervjuar politiker, polischefer och chefen för polisernas fackförbund, för att sedan citeras så uppskruvat som möjligt. Ett hemligt polisdokument kom häromveckan till mopos kännedom och de menade att det i dokumentet fanns indikationer på att ”vänsterextrema” planerade att attackera infrastruktur som kritiska logistikpunkter men även radiomaster, elektricitet, gatubelysning och luftfart. Luftfarten, menade de, skulle vara hotad av en planerad aktion att simultant släppa lös tusentals heliumballonger över staden. Inget av detta har bekräftats från något håll och om det inte redan var planerat, så lär det nu planeras i skrivande stund.

På grannskapsmöten och på gatorna diskuteras det nu vitt och brett om attackerna, om folk ska åka iväg över julidagarna eller stanna och göra motstånd av något slag. Det är svårt att gå en dag genom staden utan att råka höra ”G20” nämnas i minst ett par konversationer hos till synes ”normala” personer.

Som svar på den senaste tidens attacker – attacken mot mässhallarna i slutet av november är också färskt i allas minnen – har polisen nu stationerat mellan 8-10 piketbilar och 20-50 beredskapssnutar vid mässhallarna, rådshuset och elphi (Elbphilharmonie). Vid mässhallarna har det under dagtid de sista dagarna gått att se minst 8 stationerade piketbilar och minst ett tjugotal poliser, samt flera tvåpersonspatruller som går runt på sidogatorna i Karolinenviertel. En stark militarisering redan tre månader innan själva mötet är tänkt att äga rum. Runt polisens huvudkontor ”Polizeipräsidium” i Altserdorf, har de dessutom under sista veckan satt upp NATO-taggtråd. Som vanligt fokuserar de på att skydda centrala punkter ad absurdum medan periferin (förhoppningsvis) förblir svårkontrollerad.

Innan helgen publicerade mopo en kommentar från en ledande snut-talesperson, som förskjöt sitt ansvar och menade på att politikerna förmodligen har tagit sig vatten över huvudet. Att de lär stå dem dyrt att arrangera G20 i deras dyrbara lilla stad. Följt av liknande kommentarer, där en kan tänka, ”varför gnäller du? Det är ju bara att lämna in avskedsansökan”. I morse publicerades en karta över det som ska bli polisens säkerhetszoner under G20 (http://www.mopo.de/hamburg/polizei/g20-gipfel-hier-wird-hamburg-zur-hochsicherheitszone-26305380). En karta som definitivt bör tas med en nypa salt, så det med stor sannolikhet inte är den slutgiltiga kartan och det kan leda till stora problem om en binder upp sig för mycket vid den.

I nuläget råder det onekligen en stor optimism bland rebeller i Hamburg och det förstärks av vårens antågande. Fler folk är ute på gatorna, G20 diskuteras bland de mest olika grupperingar och individer, och det ligger en spänning i luften. Samtidigt bär de flesta på en motstridig rädsla. Något som alla nyktert bör ta till sig av. Samtidigt som rebeller här höjer ribban och tempot för attackerna mot den rådande ordningen, så formar också det de repressiva krafternas föreställningar och kapaciteter. Förväntar sig (beväpnade) snutar situationer där deras liv står på spel, så kommer de att handla i enlighet med det. Förväntar sig staten att förlora kontrollen, kommer den att anta nya, för oss farligare, former och i efterhand konstruera ursäkten till sina handlingar inför allmänheten. Men så vill vi ju också vara ett verkligt hot och måste räkna med att våra idéer har verkliga konsekvenser. Är du beredd att ta saker och ting till nya nivåer, så är det dumt att glömma bort att staten inte är en oföränderlig betongklump. Blir du ett verkligt hot mot staten, så gäller inte samma spelregler längre. Rättigheterna som staten ger dig så länge du är en lydig medborgare, försvinner den dag du kallas terrorist. Glöm inte bort det, utan förbered dig på det och låt det inte hindra dig från att förverkliga dina idéer.

Medans allt detta pågår fortsätter den vardagliga kampen mot auktoriteternas stad, löneslaveriets ok, den digitala meningslösheten och existensen i ett förtryckande samhälle; den pågår nu, under dagarna i juli och kommer att fortsätta mot det som väntar oss efter G20. G20 är varken mer eller mindre än en stark koncentration av de rådande förhållandena på en geografisk plats i en begränsad tidsrymd.

Bratwurst