Inlägg

2023-01-15

OM DET ONÖDIGA KRIGET.

Sverige samarbetade med Nazityskland under hela andra världskriget, genom att tillåta c:a 2 miljoner tyska soldaters genomresa på svensk mark, genom att be tyskarna stämpla ett rött ”J” i judiska pass och genom att skaffa goda inkomster av den svenska malmtransporten till tysk krigsindustri. (Maria-Pia Boethius: Heder och samvete. Sverige och andra världskriget. Ordfront 2001). Men däremot deltog man inte i dödandet av judar. I Ukraina och i andra länder Hitler ockuperade i början av kriget såg det annorlunda ut. Engelskspråkiga Wikipedia skriver om ”Samarbete i det tyskockuperade Ukraina”:

Ukrainare som samarbetade med Nazityskland gjorde det på olika sätt, inklusive deltagande i den lokala administrationen, i tyskövervakad hjälppolis, Schutzmannschaft, i den tyska militären, och tjänstgjorde som koncentrationslägervakter. National Geographic rapporterade: ”Ett antal ukrainare hade samarbetat: Enligt den tyske historikern Dieter Pohl gick omkring 100 000 med i polisenheter som gav nyckelhjälp till nazisterna. Många andra bemannade de lokala byråkratierna eller gav en hjälpande hand masskjutningar på judar. Ukrainare, som den ökända Ivan den förskräcklige från Treblinka, var också bland de vakter som bemannade de tyska nazisternas dödsläger”.

Enligt statsvetaren Ivan Katchanovski var avtalet mellan ukrainska nationalister och de ockuperande myndigheterna i regionen inte begränsat till ideologi, eftersom 63 % av UPA:s befäl i början av 1944 representerades av före detta befälhavare för polisformationer skapade av Nazityskland under det inledande skedet av ockupationen av Ukraina. Polisenheter och civil milis som inrättats av de nazistiska myndigheterna spelade rollen som kollaboratörer till nazisterna och deltog inte bara i folkmordet på den judiska befolkningen utan också i dödandet av sovjetiska fångar, såväl som i mordet av ukrainska civila, till exempel dödandet av 3 000 människor i byn Kortelitsa i september 1942. Ukrainska polisassistenter "hade åtminstone varit inblandade i förberedelserna för massakern i Babi Yar" (en.wikipedia.org).

En särskild roll hade den nazistiske, till ”folkhjälte” utnämnde så sent som 2010, Stepan Bandera. Stepan Andrijovytj Bandera (ukrainska: Степа́н Андрі́йович Банде́ра, ryska: Степа́н Андре́евич Банде́ра), alias Stefan Popel född 1 januari 1909 i Staryj Uhryniv, nära Kalusj i Österrike-Ungern, död 15 oktober 1959 i München, var en ukrainsk nationalist. Han var ordförande i Organisationen för ukrainska nationalister, Orhanyzatsija Ukrajinskich Natsionalistiv (OUN). Människorättsgrupper, Europaparlamentet, Ryssland, Polen, Israel samt många organisationer mot antisemitism, däribland Simon Wiesenthalcentret, har officiellt uttalat sig om Bandera som nazikollaboratör och delaktig i Förintelsen samt hårt kritiserat Ukraina när högerextrema krafter där har hyllat honom. Bandera dömdes till döden för sin inblandning i mordet på Polens inrikesminister Bronisław Pieracki 1934. Han fick sitt straff omvandlat till livstids fängelse, men frigavs i samband med Tysklands invasion av Polen.

Bandera hyllas än idag av den ukrainska högern, och hans namn och statyer syns överallt, även i Kiev. Något Polen kraftigt tagit avstånd från - man ser Bandera som en nazistisk massmördare av både polacker och judar, något som Rysslands brutala ockupation av Ukraina inte kan utplåna minnet av. President Zelenskij har sagt att han ”förstår de som ser Bandera som en hjälte”. Det borde istället vara Nestor Makhno som utkämpade ett frihetligt partisankrig mot både de vita och de röda 1918-1921. I rapporteringen från kriget i Ukraina saknas denna bakomliggande komponent vanligen helt och hållet; på samma sätt duckar man inför att den öppet nazistiska Azov-bataljonen idag ingår i Ukrainas officiella nationalgarde. Man kan möjligen - inför den ukrainska civilbefolkningens enorma lidanden - förstå detta, men inför de kommande fredsförhandlingarna, ju förr de kommer till stånd dess bättre, kommer det inte att kunna sopas under mattan. Att kriget skulle sluta med endera sidans totala seger, som i Vietnam 1975, verkar just nu mindre troligt. Och hursomhelst måste det komma en tid av fred därefter. Ryssland kommer att få bekosta Ukrainas återuppbyggnad, vilket ytterligare kommer att försvåra livet för den redan hårt prövade ryska befolkningen. Och de liv som gått tillspillo i detta helt onödiga imperialistiska krig kan aldrig ersättas. Vladimir Putin och hans krets är för all framtid att ses som krigsförbrytare.


— Staffan Jacobson, fil.dr., Lund.


Staffan / Konst och Politik.

Kommentera

captcha