Anarkismen, social turismen och andra obehagligheter

Backgrund

I mars 2017 drar gruppen IRPGF igång i Syrien. De introduceras med en flashig video där det graffitas anarkist-symboler, sen fortsätter det med en monolog med en grupp folk omringad av fina flaggor och inklippta snuttar där de skjuter och spränger. I talet lovas det att byggas ett riktigt anarkist utopia, utan hierarki och allt. Det mottags så klart bra av anarkister i väst.

Senare i Juli 2017 tillkommer även TQILA som en queer gren. Det mottags även mycket väl så klart, det har saknats en stark HBTQ linje tidigare i kampen.

Vändning

Rent generellt innan ens IPGRF har det alltid funnits en liten röst på internet forum så tvekat på hur aktiva de här västerländska kämparna som åker ner där för att de är anarkister egentligen är. Det började bekräftas mer och mer efter hand som volontärer började komma hem igen, svaret blev oftast att folket som åkte ner för att de var anarkister inte stred aktivt utan agerade propaganda medan folk som åkte ditt för att hjälpa till som läkare, soldat eller ingenjörer insåg mer hur på riktigt kampen var. Att anarkismen inte stod direkt på dagordningen, att sådana abstrakta koncept är inget som kommer upp när man bygger en viktig väg eller liknande. Den största vind vändningen var när PissPigGrandad blir uthängd som rasist och folk som varit i Rojava påpekar att han inte deltog så mycket på frontlinjen direkt.

Än så länge är det bara diskussion men kort efter att TQILA skapas avsäger sig SDF deras existens. Spiket i kistan är när ett tweet som lyder "@IRPGF yesterday got kicked out of #Raqqa, hopefully soon from #Rojava - We need less empty propaganda, more fighting." kommer ut från YPG internationella bataljonen.

Tesen är där med bevisad, folk som åker ner till en nationell befrielse kamp med hopp och drömmar kommer att snabbt att inse att vardagen finns kvar där. Det "tråkiga" måste fortfarande göras. Kamp är inte bara skjuta fascister och dela med sig av slagord.

Att bildade en starkare HBTQ-linje är bra men det kommer så klart inte att "komma in" om det görs av en ner-resen grupp som inte aktivt deltar i kampen utöver propaganda.

Andra Obehagligheter

Sedan revolutionen i Rojava och Abdullah Öcalan gick över till en kommunialist influerad tendens så har mängden folk i väst som slänger sig med ord som "kurd" och "kurder" ökat markant. Man har sett banderoller med "Beväpna kurdiska gerilla grupper" och att en koppling mellan kurder och revolutionär socialism och feminism bildats i huvudet på folk.

Problemet här är som med all nationalism, man gör en väldigt stor och varierad grupp till en homogen grupp med exakt samma intressen. I krigen mellan PKK och Turkiet var det kurdiska grupper som valde sidan av Turkiet. Det är inte heller så bra relation mellan Rojava och Kurdistan i Irak, de har satt sanktioner och allt för att stoppa folk från att komma in.

Nu vet jag mycket väl att YPG/YPJ inte är nationalister, poängen är att vänsterister i väst gör det till en form av nationalism.

klasskampen