Vårdförbundets manifestation i Malmö 1:a juni

I lördags tågade ca 500 mestadels vårdarbetare genom Malmös gator i en manifestation till stöd för den pågående fackliga kampen som framförallt handlar om arbetstiden inom vården.

Situationen inom vården är som de flesta vet fullständigt ohållbar där enskilda vårdarbetare tvingas till enorma uppoffringar i desperata försök att få till en värdig vård för patienterna. Allt detta medan regioner, riksdag och regering fortsätter att skära ner i vården. Dessa orimliga sparkrav kommer att göra en redan förfärlig situation ännu sämre.

Det är inte en slump att dessa problem drabbar just denna sektor. Tal efter tal på manifestationen tog upp hur drivkraften för de flesta vårdarbetare är just att vårda, att ta hand om patienter. Det är denna drivkraft som utnyttjats av arbetsköparna i årtionden. Det tar sig uttryck i press att ställa upp för kollegor när de är sjuka och hoppa in och ta extra arbetspass, eller stanna 15-20 minuter obetalt efter skiftets slut för att ta hand om någon eller att äta lunch ståendes medan man utför arbetsysslor som annars inte blir gjorda.

Kommunal, som organiserar bl.a. undersköterskor, varslade den 8:e apil i år om strejk men la sig snabbt. Det är en utveckling vi har sätt länge i svensk facklig kamp generellt, speciellt bland de större facken, och så även i vården. Gång på gång har fackförbunden accepterat dåliga bud och vaga löften. Under demonstrationen i lördags så var dock talen och känslan i demon en som vittnade om kampvillighet. Vi hoppas att det håller i sig.

Om inget förändras inleds stejk imorgon tisdag. En viktig stridsfråga är arbetstiderna – det är därmed en kamp som direkt berör det mest centrala i klasskampen: makten över tiden självt. För några år sedan skrev vi specifikt om just hur vägran av arbete i olika former är nyckeln till framgång i vårdkampen i relation till klass och kön. Vi är därmed glada att se hur kampen i vården utvecklas åt just detta håll, snarare än att hålla sig till propagandaarbete för att övertyga opinionen.

Det är just för att stridsåtgärderna är kostsamma för arbetsköparna som de om och om igen säger att stridsåtgärderna är samhällsfarliga, att de riskerar att döda eller skada patienter. Att deras egna nedskärningar har orsakat direkta dödsfall, och är anledningen till att en övertidsblockad kan ha en så stor påverkan, är det såklart tyst om. Därför är det viktigt att vi samlas på gatorna, för att visa att vi inte låter oss luras av SKR utan stöttar de strejkande. Det är viktigt att vi förstår att strejken inte bara handlar om specifika regleringar i avtal om hur och när en arbetare får jobba, utan att den är en kamp om arbetet och tiden och livet självt. Vårdkamp berör alltid frågor om livet, om att vårda, om vilket samhälle vi vill ha. Det är en kamp som direkt sammanför feminismen och klasskampen på ett så intensivt, direkt sätt. När vi samlas på gatorna visar vi att arbetsköparnas fulspel och lögner inte fungerar, vi arbetare stöttar varandra. Den fackliga kampens kämpaglöd, så vackert framförd av biotekniska analytiker, undersköterskor och specialistsköterskor på manifestationen i Malmö, yttrar direkt och tydligt klasskampens språk. Det är vi på golvet mot de där uppe, i en kamp om hur hela samhället ska se ut.

Autonom Organisering

Länk: https://autonomorganisering.noblogs.org/post/2024/06/03/vardforbundets-manifestation-i-malmo-1a-juni/