Vad är repression?

Vi skriver denna text som en respons till den ökade mängd repression som framförallt riktats mot miljörörelsen och olika vänsterlokaler i Sverige. Texten syftar till att ge en fördjupad förståelse av vad repression är, hur den fungerar och hur vi kan bemöta den. Vi besitter, tyvärr, en lång och hård erfarenhet av repression och vi har begått många misstag genom våra politiska liv. Detta är ett försök att ge andra chansen att slippa begå samma misstag.

Texten bygger i hög grad på input under många år från andra kamrater. Ni vet vilka ni är. Tack.

Del 1. Staten.

Repression är den politiska process som syftar till att med olika medel oskadliggöra politiska rörelser. Eftersom kapitalismen hela tiden skapar motstånd mot sig självt som undergräver dess existens, så krävs det en institution som ser till att kapitalismen överlever och upprätthålls. Denna institution är staten, vars själva grundsyfte är repression. Detta är förkroppsligat i framförallt polisen men också i militären, domstolarna, fängelserna och säkerhetstjänsterna, mm. Utöver dessa “hårda” institutioner” så kan repression också verka genom socialtjänster, psykvården, universitet och forskningscentra, myndigheter, media, mm.

Varför uppstår då repression? När vi agerar för att skapa en annan värld, såsom att stänga ner miljöförstörande infrastruktur eller befria våra gator från fascismen, så mobiliseras repression för att upprätthålla den borgerliga normaliteten. Denna normalitet, med allt dess våld och förstörelse, är inget problem för staten. Däremot är upproriska grupper ett enormt problem då det hotar stat och kapital. Repression har alltså en politisk grundfunktion.

Att förstå repression på detta sätt innebär alltså att vi inte accepterar den på ett politiskt plan. Motsatsen till detta är den axelryckningsattityd, (“vad förväntade ni er skulle hända?!”) som i grunden accepterar och normaliserar repression, som har plågat den utomparlamentariska vänsterns analys och därmed också möjlighet för att bygga effektiva motstrategier.

Ett besläktat problem är den uppfattning som ibland dyker upp, framförallt i de mer naiva delarna av politiska rörelser, att staten hade kunnat göra eller vara någonting annat än vad den är. Denna attityd uttrycks exempelvis i försöken att övertala poliser under aktioner att man gör det rätta och att de borde släppa en eller att tro att det går att övertala polisen att tillåta eller tillochmed gå med i en blockad.

Del 2. Hur fungerar repressionen?

Som vi skriver i inledningen så tar sig repression uttryck på många olika sätt. Dels finns det en handfast del med gripanden, husrannsakningar eller våld mot demonstrationer. Det finns också en annan del av repressionen som vi ser i t.ex mediautspel, rapporter om “extremism” eller i politikers tweets. Det senare syftar till att utdefiniera politiska rörelser och möjliggöra vidare repression.

På senaste tid har vi även sett en ökande repression mot vänsterlokaler med hjälp utav “tekniska” paragrafer där miljönämnder, brandskydd, mm. dras in för att försvåra våra öppna platsers verksamheter. Detta är ett importerande av repressionstekniker från polisens arbete mot kriminella och visar på hur repressiva lagar och tekniker som används i ett sammanhang ofta förflyttas till att användas i helt nya. Därmed måste vi alltid förstå repressiva nya lagar, exempelvis som det som ingår i Tidöavtalet, som ett led i ökande statlig makt som också kommer drabba politiska rörelser förr eller senare. På ett liknande sätt så importeras repressiva tekniker och strategier ofta ifrån det globala syd till det globala norr.

Repression är inte bara legal utan har också icke-legala former: det är hotet från poliserna i polisbussen eller lögnerna från åklagaren. Repression handlar inte om legalitet, utan om makt. De mest avancerade formerna av icke-legal repression står att finna i fascismen.

Även om de rent fysiska påföljderna av repression kan vara svåra så är ofta ett större problem de mentala och sociala. Repression fungerar genom att dela upp och splittra oss. I vår politiska kontext lever vi fortfarande med problem som orsakades av repression för snart ett decennium sedan. Ingenting är viktigare än att identifiera och motverka sådana splittringar när de uppkommer och helst innan.

En av de mest grundläggande formerna för splittring är mellan goda och onda demonstranter. Detta knep kan med fördel studeras inför varje större militant demonstration där polis och press gör allt för att provocera fram sådana uppdelningar. Faktum är att svensk polis grundkoncept, Särskild Polistaktik, utgår ifrån att skapa just skillnader och splittringar demonstranter emellan.

En besläktad del är känslan av individualisering, att vara isolerad och maktlös. Detta kommer ofta med en god dos paranoia. Utan en politisk förståelse och kollektiv strategi mot repression individualiseras repressionen och internaliseras. När vi pratar om internalisering så menar vi dels tendensen till överdriven paranoia men dels också den kollektiva naturaliseringen av repressionen, dvs. att anta att repression är något naturligt, oundvikligt och i grund och botten oproblematiskt.

Vi menar alltså att i sådana situationer så blir det individer som bär på problemen själva, ofta med ångest och med följden av nya splittringar i grupper på grund av den rädsla som skapas i kollektiven och den stress grupperna utsätter sig själva för. I värsta fall slutar duktiga aktivister helt och starka grupper går under. Detta tar ofta ett tag och är inte en omedelbar process. Repressionens frön sås och slår ut först senare. Det kanske tydligaste exemplet på detta är Revolutionära Frontens slutgiltiga kollaps.

Del 3: Vad ska vi göra?

I grund och botten måste vi förstå repression som politiskt: detta är ett arbete som vi gör när vi pratar med varandra, analyserar situationen och funderar på motdrag. Det är ett kollektivt arbete. Vi måste alltid undvika individualiseringen av problemen, frågan om någon är skyldig eller om en aktion var bra eller inte är inte intressant. Det viktiga är att förstå en attack på en kamrat eller ett kollektiv som en attack på oss alla, även om vi inte delar en individ eller kollektivs politik i allt. Här är ett par exempel på motstrategier som vi använt med framgång:

– Bygg en gemensam solidaritet. Skriv stöduttalanden, skicka pengar, ta över viktigt politiskt arbete ett kollektiv deltar i, håll ett stöd-event eller ta en solidaritetsbild.

– Sprid i era kretsar. Det offentliga är ofta den enklaste och bästa vägen till att bemöta repressionen. Gå ut med fördömanden av kontaktförsök av Säkerhetspolisen, organisera demonstrationer gentemot angreppen på våra lokaler, skriv om gripanden på Gatorna.info eller kontakta massmedia.

Om det inte är möjligt att vara offentlig så bör det omedelbart skrivas om i interna kanaler. Ofta så får vi dessutom reda på fler incidenter eller liknande händelser när vi gör detta, förutom att vi ser en klar förändring i attityden hos de utsatta jämfört med när vi tystar ned det och håller det för oss själva (vilket i sig är ett tecken på internalisering av rädslan, repressionsorganen vet mycket väl om vad de själva har gjort, men när paranoian sätter in så agerar vi inte logiskt).

– En viktig del av att vara offentlig och politisk med repressionen är möjligheten till det vi kan kalla för politisk judo. I judo så används motståndarens egen kraft mot de själva. På samma sätt kan vi bygga en strategi mot repression. I hela världen så har repressionen varit det som skapat massiva proteströrelser, i Iran, USA, Ryssland, Frankrike, mm. Kalla på hjälp, be om pengar, mobilisera, radikalisera. Repressionen ger oss en nästan övertydlig möjlighet att påvisa problemet med stat och kapital och att mobilisera.

– Underskatta aldrig empati, en god internkultur, ett feministiskt förhållningssätt mot grabbighet – i grunden ren kamratskap. När repressionen kommer så skadas människor. Håll mårundor, skriv stöd i SMS, ta över kamraters arbetsuppgifter, steppa upp om det drabbar drivande aktivister, eller ge ekonomiskt stöd för en kortare resa. Vi har bara varandra.

– Slutligen, förbered er i såväl lugna perioder som inför större aktioner. Dedikera särskilda möten till repressionen där ni också handfast kan kryptera er data, diskutera era säkerhetsproblem, rädslor, känslor, internkultur, mm. Skapa rutiner för poliskontakt. Om det inte finns en ABC-grupp i er stad så starta en. Läs denna text. Bjud in oss att prata!

Autonom Organisering, nyår 2022-2023

Autonom Organisering

Länk: https://autonomorganisering.noblogs.org/post/2023/01/03/vad-ar-repression/