Inlägg

2024-06-26

Som vanligt... Lita inte på snuten!

The more the social order loses credit, the more it arms its police. The more the institutions withdraw, the more they advance in terms of surveillance. The less respect the authorities inspire, the more they seek to keep us respectful through force.

– The Invisible Comitee, Now, 2018

Polisen är en institution som har till uppgift att förebygga/bekämpa brott, samt att upprätthålla lag och ordning. Ur makthavarnas synvinkel låter detta självklart, positivt och trygghetsskapande. För en stor del av samhället innebär det däremot att bli övervakad, kontrollerad och attackerad.

Polisen skapar våldet de låtsas lösa.

Traditionellt sett, inom svensk media, finns det ett vakuum mellan vad som propageras och vad som är verkligt. Nyheterna skildrar hur poliskårer i andra länder använder överdrivet våld och missbrukar sin makt på en mängd olika sätt. Ändå vidhålls uppfattningen om att polisen i sverige på något sätt är befriad från dessa repressiva metoder, detta internationella mönster av korruption och maktmissbruk. I verkligheten behöver vi inte resa tvärs över jordklotet för att hitta exakt samma problem just här, bland våra björkar och Dalahästar.

2014, i exotiska Limhamn, utövades våld av ridande poliser som kontinuerligt, och målmedvetet, trampade ner människor. Människor som var där för att protestera mot ett nazistparti. Denna protest möttes av “rättvisans” galopperande hovar, vilka inledde attacken för att “bevara” yttrandefriheten. Men tydligen bara för nazistpartiet. Vi frågar oss, hur kan frihet förtryckas och skyddas samtidigt? Hur skulle någon frihet någonsin kunna skapas genom förtryck? Det liberala skitsnacket på repeat…

2018 utförde poliser sin “plikt”, alltid redo att tjäna och skydda, genom att mörda den 20-årige Eric Torell, en kille som ansågs vara en fara som var värd att eliminera permanent. Hans enda “brott” var att han bar en leksakspistol. Vår kollektiva skuld är att vi möjliggör för denna hänsynslösa kraft, polisen, att fortsätta sitt förtryck av folket.

Utöver Limhamn och Eric Torell minns vi säkert många fortfarande: Det rasistiska projektet REVA, skyddandet av Paludan som föranledde påskupploppen, när Lenine Relvas-Martins mördades av polisen i Husby – vilket gav upphov till kravaller i flera förorter i hela landet, operation Rimfrost och nu senast den löjliga polisockupationen av Malmö i samband med eurovision. Med flera…

Vad är polisen?

Polisen anammar flera olika roller. De “säkrar” gränser, och “skyddar” makthavares intressen (deras hem och deras företag), medan de tjänar pengar på att exploatera människor och miljön. Dessutom präglas rättsväsendet av allvarlga djupt rotade problem i form av sexism och chauvinism inom polisleden. Polisen arbetar också hårt för att tysta rösterna från alla som motsätter sig statens och kapitalets makt, och se till att kapitalism, patriarkat och nationalism förstärks som grundpelare i systemet.

Vem definierar vad som är lagligt och rätt, och vem berörs av denna institutions repressiva åtgärder? Varför är vi alla, vars liv i hög grad bestäms av statens agerande, så fulla av negativa känslor, dolda eller medvetna, gentemot polisen som påstås finnas till för “vårt eget bästa”?

Allt handlar om kontroll.

Staten och kapitalismen är beroende av varandra. Kapitalismen säkrar de finansiella resurser som är nödvändiga för att staten ska kunna existera. Staten behöver kapitalister som investerar för att generera sysselsättning och vinster. Därför måste de upprätthålla och införa lagar som ger en gynnsam investeringsmiljö. Men vem producerar all denna rikedom? Det gör vi! Polisen är här för att se till så att vi fortsätter producera, utan motstånd, ifrågasättande eller krav. Polisen existerar för att upprätthålla klassfreden på vår bekostnad och i makthavarnas favör. Från Ådalens skjutningar till attackerna på tältprotesterna vid universiteten står polisen alltid på maktens sida.

Polisens makt är i själva verket mycket bredare än att bara omfatta “upprätthållandet av lagen”. I praktiken är det polisen som tolkar lagen och avgör vem som är misstänkt och vem som inte är det, vem som ska vara offer för polisiär kontroll och övervakning. Även vilken typ av brottsförebyggande arbete som ska prioriteras, utifrån rasistiska, klassmässiga, sexistiska, godtyckliga samt partiska kriterier. De kallar det intuition eller “polisnäsa”, vi kallar det “polisstat”!

Utrustade med den senaste tekniken kan polisen arbeta effektivare för att tysta röster som ropar på motstånd. Den snabba tekniska utvecklingen, som historiskt sett har baserats på militära projekt och säkerhetsprojekt, håller på att etablera sig i moderna samhällen. Detta till en grad som hittills existerat i dystopiska scenarion för sci-fi-filmer. Polisens arsenal utökas med sofistikerad digital teknik som övervakar, registrerar och “förutser” många aspekter av social aktivitet. Digitaliseringen av polisen är den senaste episoden i en lång bana av polismilitarisering. Högteknologiska företag (som Palantir och QlikView) som tidigare utvecklade programvara och digitala plattformar för militären, expanderar numera till att innefatta polisväsendet.

När sci-fi blir verklighet, när rädsla och våld utövas av institutioner som påstår sig skydda oss, har vi inget annat val än att göra motstånd! Kämpa mot övervakningen, mot statens våldsmonopol!

sodraklubben@riseup.net


SödrⒶ Klubben

Länk: https://sodraklubben.noblogs.org/post/2024/06/05/lita-inte-pa-snuten/

Kommentarer

Bara några rim till och er text går att rappa (utan musik).

64-åringen.

När ungsocialisterna var unga på riktigt omkring år 1899 så var de fattiga, speciellt flickorna. De måste ge hela sin lön till giriga föräldrar istället för att flytta hemifrån, om de inte var föräldralösa. Oftast var det åtminstone en förälder som måste ha sin slant som tack för att de blivit till och för att 10 Guds bud nämner att man ska försörja bakåt (föräldrar) istället för framåt (barnen). För den yrkesaktiva både föräldrar och barn. På den tiden var föräldrarna de som fostrat barnen. Inte de som avlat barnen. Fosterbarn var den sociala grunden. Pojkarna blev som unga arbetsslavar och flickorna blev slavar i arbete och i de flesta fall sexuellt utnyttjande. En av de få gratisnöjena som dessa unga vuxna hade (ung vuxen=konformad, helst i statskyrkan) var att läsa egna dikter för varandra. Samt deklarera grafiskt tryckta texter om man hade ett bra minne. Oftast andras dikter. Inget nytt under solen. Rapptexter utan musik. Det är i sådana fall mottagaren av texten som kan rappa texten till valfri musik. Inte författaren av samma text. Ungsocialisterna använde ofta kända melodier till sina texter som melodi till sina egna texter.

Ungsocialistiska partiet förlorade sin tjusning när allmän och lika rösträtt infördes. Samt så lockande Lenin mer. Dom som var med på 1890-talet blev trogna ungsocialismens idéer livet ut. Men som ungdomsrörelse försvann de när det första världskriget började år 1914.

64-åringen.

@64-åringen

Vi har saknat dig <3

En från SK

Den som läser vet. Sökningen är krånglig. Ungsocialisterna+avhandling är ett sätt att "googla". Här är internet som bäst. Som uppslagsverk. Talesättet "ung i sinnet" är bara korkat. Rockfarfar hånas av de unga i smyg. Enda sättet är att läsa in sig på Ungsocialismen ordagrant. Fast man blivit vuxen. Men ungdomarna måste få vara själva. De vuxna för sig. Tillfällig samverkan vid 1 maj. Lev i nuet känn gårdagen.

Att de inte kallade sig anarkister berodde på Handlingens propaganda i Europa. Slänga bomber omkring sig var anarkism. Fick inga brudar till de ungsocialistiska klubbarna på 1890-talet.

64-åringen.

Ungsocialisterna+uppsatser är nog ännu bättre att googla på. www.uppdatser.se har 3 intressanta uppsatser. Men mycket av den bevarade texten kommer inte från de enkla ungdomarna på 1890-talet. Utan det var vuxna kommit i konflikt med sin egen radikala samhällsklass. I praktiken parlamentaristerna som var anhängare av Marx syn på saken. I konflikt med Krapotkinisterna (Peter Krapotkin var den första översättningen och i det namnet såldes det mest böcker översatta till svenska). Båda dessa grupper av vuxna raggade ungdomar till sin syn på saken och samlade ungdomarna i klubbar. Kritiskt så var ungdomarnas vardagsproblem inte något som räknades utan det var konflikten mellan parlamentarism eller direktdemokrati. Det går inte att återuppliva ungsocialismem. Men det går utmärkt att läsa om ungsocialismen och ungsocialisterna.

64-åringen.

Vad är kritiken?

ung i sinnet

Är det jag? Det är mest översättningar av europeiska antiparlamentariska texter. Översättningar gjorda av vuxna och satta i hand ✋ på enkla ungdomar i arbetarklassen. Det är inte mycket om dessa ungdomars vardagsliv som finns bevarad i texterna från Ungsocialismen. De vuxna informella ledarna avvisar stölden som Handlingens propaganda. Det har inget med Ungsocialismen att göra. Man kan bara gissa att de unga pojkarna i tjuvligorna har besökt mötena? Flickorna finns fast de är nästan osynliga i de bevarade texterna. Oftast gick de på möte med sin fästman.

64-åringen.

Det är du ja. Tänk om du har fel...

samma

Kommentera

captcha