Så framgången är att hundra personer hade svarta kläder? Ni gick ut med att ni skulle stänga ner Nato-mötet innan aktionen och det hände inte. Hade varit klädsamt med åtminstone en reflektion om den saken.

Förstår inte riktigt logiken i att klaga på upprustning när ni samtidigt är nöjda med att staten lägger massor av skattepengar på en ärligt talat överdriven polisinsats? Det här var ju uppenbarligen en symbolisk aktion som knappast skulle kunna hota vare sig Nato-mötets genomförande eller Natos fortsatte existens.

Vad framgångarna var framkommer väl i texten? Inklusive då vad det innebär att påverka materiellt. Sen är det väl uppenbart att alla helst hade lyckats stänga ner hela Nato-toppmötet, men en vardag mitt på dagen i Helsingborg i en situation där rörelsen har de-radikaliserats och tappat mycket av sin militans (bland annat på grund utav att sådan här kritik malts in) är väl sannolikt inte stället där man 100% tänker sig lyckas med det. Men för att det ska gå att lyckas med det i framtiden så krävs det ju att man övar och bygger en militant massrörelse över tid. Och tyvärr har ju olika reformister i rörelsen ägnat snart tjugo år åt att försöka rycka undan all form av massmilitans.

Jag känner så väl igen den här stilen av kritik som går ut på att gå in, slå mot någon mindre del av en större strategisk diskussion och sedan försöka dra sig ur. Om det ska finnas någon vikt eller betydelse av sådana här kommentarer får de utvecklas till en större kontext och inte bara en rätt tom kritik: Vad innebär det att skapa en revolutionär rörelse? Hur gör vi det idag? Varför ska vi göra en sak och inte en annan? Ska vi försöka blockera olika toppmöten, varför, varför inte? Borde vi gjort eller inte gjort NATO-mötet på det här sättet? Jag välkomnar den debatten, om den syftar till något mer än ressentiment eller om det bara är förklädd reformism.

Märkligt att ta en anekdot om en person på gatan som sa nåt om att demonstrationen lite har rätt som kvitto på någon typ av stöd utifrån. Bevisligen var stödet lågt då deltagandet var omkring 100 pers varav en stor majoritet inresta. Så varför ens skriva ut en sådan anekdot? Bevisligen är det inte eventuellt stöd från främlingar på gatan som är det huvudsakliga syftet med den här typen av praktik? När man läser det framstår det bara självupptaget och lite världsfrånvänt

Bättre att göra nått än att inte göra någonting. Ansrkismen lever!

@"Helsingborgare": Det är väl ett relativt vanligt grepp att påbörja en text med ett målande citat som får stå som exempel för en bredare poäng? Redan i nästa paragraf beskrivs ju hur demon fick en större impact och drog till sig fler. Sen går det ju alltid att diskutera vad som är mycket eller få och det är ju relativt tid och plats. I Paris 1 maj hade ju såklart 150-200 (för det var inte bara 100 ens från början, och därefter växte demon med folk som kom och gick) inte varit så bra. I Helsingborg en vardag mitt på dagen är det inte särskilt dåligt tycker jag.

Men återigen, den kritiken du framför är så inriktad på en specifik sak att det blir lite meningslöst. Hur hänger det du säger ihop med hur vi ska bygga en revolutionär rörelse? Vad innebär det att få mass-stöd? Ska vi aldrig protestera kring toppmöten? Ska vi göra det på ett specifikt sätt? Vilken roll har svartblock, eller försök till militans, eller masskamp? Utan att du ens försöker ge en politisk analys av vad som är viktigt, hur vi tar oss vidare och hur det hänger ihop med den här konkreta situationen så blir det du säger tomt och innehållslöst. Jag välkomnar en större politisk debatt om hur och vad vi ska agera, kom in i matchen.

Antar att kommunisten och Helsingborgare tycker att det blir mer meningsfullt att arra demonstrationer och protester en irrelevant till toppmötet dag såsom den 16e maj. Den var inte ens symbolisk. Den var obetydlig och sorglig. Plus att den sparade på skattepengar och polisen var nöjd. Hurra hurra!

Älskar förståsigpåare som "Kommunist" och helsingborgare. Lätt att komma in och kritisera när andra faktiskt försöker göra något. Men antar att ni tycker man bara ska göra något när det ser snyggt ut, aldrig våga försöka sikta högt även om risken är att inte nå hela vägen. Och gud förbjude att man kan få vara nöjd över de små segrarna.

Jag har inte kritiserat aktionen? Jag säger bara att det är ett märkligt anslag att använda sig av sådana anekdoter när det är helt irrelevant för huruvida aktionen var framgångsrik eller inte?

Hade ni velat ha hurrarop från helsingborgarna så gissar jag ni hade gjort annorlunda. Därför förutsätter jag att det inte är det ni var ute efter. Så varför skriva anekdoten

@Helsingborgare: Jag skrev ju i mitt förra svar om stilistiska grepp. Du kanske inte behöver gilla det, men det är ju ett vedertaget sätt att skriva på som används i ledare, forskningsartiklar, rapporter, böcker, essäer, osv. Jag svarade också tidigare hur det hängde ihop med ett vidare resonemang i texten. Men återigen, det är ju märkligt att du tänker hyperfixera på det och är oförmögen eller ovillig att gå till en större strategisk diskussion vilket ju egentligen hade kunnat ha någon gagn för rörelsen som helhet.

Eller ja, märkligt är det ju inte. Sådan här kritik är ju nästan alltid en maskerad reformism, driven av de som avskyr militans och revolutionär politik. Det är ju inte konstigt i så fall att inte skriva ut hur man själv ser på politisk förändring, masskamp, militans, stat, osv. eftersom man då skulle avslöja sina politiska kort. Om det inte är så i ditt fall (eller för någon annan som skriver) så får ni ju faktiskt försöka skriva en mer genomgående kritik av inte bara den här aktionen men också hur den hänger ihop med vad det revolutionära projektet borde vara.

Fast förutom att det är, som hmk skriver, ett vanligt sätt att inleda diverse texter på så är det ju visst relevant att nämna. Givetvis kan inte ett cafébiträde representera hela Helsingborg och ingen demonstration som varit i någon stad senaste åren kan sägas representera HELA befolkningen i den staden. Det närmsta som går att komma är väl demon i Malmö 2014 som efter nazistattacken på kamrater samlade ett 10.000-tal. Men det är fortfarande långt ifrån att säga att 10.000 i Malmö är HELA Malmö.
Däremot är det relevant att nämna cafébiträdet då det finns en genrell syn på att svarta block eller inte ens svarta block men utomparlamentariska autonoma demonstrationer ("uTAAN TILLSTÅND" buhu) skulle vara ogillade och hatade av precis ALLA som inte deltar i dem. Cafébiträdets uttalande visar ju att så inte är fallet. Och det är det ju inte i övrigt heller. Det finns en mängd situationer jag hade kunnat rada upp där så kallat "vanligt folk" sympatiserar eller inte är emot diverse radikala medel även om de själva inte deltar i dem.
Exempelvis alla som tycker det är bra att nazister får stryk och att deras liv försvåras även om de aldrig själva skulle i närheten av puckla på någon. Att inte delta är inte samma sak som att vara emot.
Att räkna deltagare i en demonstration är inte likamed att räkna antal personer som är för eller emot något. Därför är det inte förenligt att säga att enbart folk i en demo var dem som sympatiserade med demon och alla andra var emot, eller att antal personer i en demo direkt går att jämföra med hur lyckad eller misslyckad den var. Givetvis säger det något men absolut inte allt.

Sen är svart block/autonoma/ej tillståndsökta demonstrationer inte automatiskt något som utestänger "vanligt folk". I denna artikel kan man läsa om herren Stig, ser ut som en rätt vanlig gubbe, som deltog i demon 22a maj. https://www.etc.se/inrikes/aktivister-trotsade-pol...

Generellt är det också bara tröttsamt att istället för att ha konstruktiva diskussioner om ex.vis metoder och deras förankring i teori och tidigare praktiker så ska man ägna sig åt det enkla men okamratliga och okonstruktiva för att komma någonvart, att "dissa varandra online".

Det går ju också ha inställningen att "ja detta är inte riktigt det jag tror på eller vill göra men kul att det körs!"
alternativt "Kul att de körde svart block det har inte gjorts på länge!"
alternativt "Bra att de gjorde något den 22a maj för ingen annan gjorde något då!"

Det finns otroligt många demonstrationer, upprop, manifestationer, aktioner, debatter etc som sker runt om i landet hela tiden som jag inte deltar i men det är väl bra att de körs ändå, bra med initiativ, bra med folk som har handlingskraft, bra med folk som tror på förändring. Metoderna kanske inte alltid är vad jag hade valt men jag gör ju å andra sidan ingenting i dessa frågor så det är väl bra att någon gör något.

Jag läste en post på internet som innehöll en anekdot jag tyckte kändes tillrättalagd. Jag skrev en post på internet om att anekdoten kändes tillrättalagd. Det känns som höga växlar att jag ger uttryck för reformism? Men må så vara