Hur hanteras klimatförändringarna av världens högerextrema och fascistiska regeringar? Hur har kolonialismen påverkat vem krisen drabbar först? SUF Göteborg rapporterar från konferensen Political Ecologies of the Far Right i Lund.
Helgen den 15-17 november var medlemmar ur SUF Göteborg nere i Lund och besökte Political Ecologies of the Far Right, “an interdisciplinary academic-activist conference”. Vi var där i sällskap med kamrater från SUF Lund och SUF Malmö och alla tyckte att det var väldigt givande.
Föreläsningarna och presentationerna sträckte sig från fredag morgon till söndagskvällen, och efter tre intensiva dygn i Lund har SUF Göteborg fått både en liten boost när det gäller kampen mot klimatkrisen, och en större förståelse för fascister och extremhögerns syn på den.
Det gick att ganska snabbt dela in de olika föreläsningarna i två olika kategorier, där den första gav förklaringar till extremhögerns syn på klimatet och deras reaktioner på klimatrörelsen.
Det är ibland enkelt från ett vänsterperspektiv att dra alla högerpolitiker över en kam och kalla dem för klimatförnekare eller ekofascister. Som vi skulle lära oss under helgen är den diskussionen mycket mer komplicerad. Trots detta finns det såklart exempel som Donald Trump, Sverigedemokraterna eller Fidesz i Ungern, som mer eller mindre öppet förnekar klimathoten och ofta går till attack mot klimatrörelsen och dess aktivister genom populistisk retorik.
Andreas Malm från The Zetkin Collective, som stod som arrangörer, pratade om hur SD efter de omfattande skogsbränderna i Sverige 2018 inte hade några som helst argument förberedda för den klimatdebatt som sedan följde. Det ultranationalistiska ungerska partiet Jobbik har istället en ny-malthusiansk syn på klimatkrisen: de erkänner den, men vinklar den till behovet av minskad invandring och starkare gränser för att “vi” skall kunna upprätthålla “vår” livsstil.
I Brasilien med president Bolsonaro i spetsen är motståndet mot klimatrörelsen enormt. Flera stora institutioner som tidigare verkat för naturens bevarande och välmående helt urholkats på personal, och det finns tydliga kopplingar mellan staten och stora företag inom trädskövlingsindustrin. I ett land där den allmänna korruptionen redan är hög, är inte heller detta något undantag från att smutsiga pengar langas genom regeringen.
När omvärlden kritiserar Bolsonaro för att inte göra tillräckligt för att släcka de stora bränder som just nu (20/11) härjar i Amazonas, avfärdar han det med att det finns en dold agenda i klimatrörelsen, med målet att underminera Brasiliens ekonomi. När då bistånd erbjuds tackar han nej även till dessa, med argument som att det är imperialistiska blodspengar som Brasilien gott klarar sig utan.
Ett annat land som är intressant är Filippinerna, och då framförallt dess president Rodrigo Duterte. Duterte är i övrigt en av de mest extrema fascistiska ledarna under 2010-talet med ett blodigt krig mot droger och skärpta lagar inom demokratiska institutioner.
I hans Filippinerna finns det tvärtemot i Brasilien en tydlig klimatpolitik där klimathotet både erkänns och bekämpas med högsta prioritet. För att legitimera dessa hårda tag, som oftast drabbar den egna befolkningen, använder Duterte sig av anti-imperialistisk retorik om att det är västvärlden och dess forna kolonialmakter som har försatt Filippinerna i denna situation, där de är bland de första att märka av de reella effekterna av klimathotet.
Det är svårt att veta om Duterte faktiskt är seriös med sin klimatpolitik eller om han använder den som en språngbräda för att verbalt kunna attackera västvärlden, som han har en lång historia av att göra. Återigen blir detta något knepigt ur ett vänsterperspektiv, men kanske också en viktig påminnelse om att högern och nyliberalismen har och kommer kunna anpassa sig till våra argument och försöka forma klimatfrågan till att passa deras idéer.
Den andra kategorin av föreläsningar handlade om hur klimathotet har en grund i imperialism och kolonialism.
När det kommer till den moderna bakgrunden till klimatkrisen har vi i många år fått höra hur stora utsläpp under 1900-talet och fortsatta utsläpp och överdrivna konsumtionsvanor förstör klimatet. Även om det stämmer så är det viktigt att ha med sig varför det ser ut som det gör i världen idag, där vissa länder redan drabbas av det redan förändrade klimatet medan konsekvenserna för andra ligger längre bort i tiden.
Leon Sealy-Huggins, en annan talare under konferensen, talade om hur kolonialistiska exploateringar har lett till att resurser som skulle kunna stoppa vissa direkta hot inte längre finns tillgängliga. Leon hade fokuserat på Karibien, där är det tydligt hur gamla kolonialmakter som Frankrike och England fortfarande har inverkan på öar som Haiti och Barbados.
Dels har exploateringen av naturresurserna lämnat landskap bakom sig där inget längre växer, och därmed förhindrat naturens möjligheter att stå emot torka och kraftigare orkaner som redan ger sig tillkänna på grund av en global temperaturhöjning. Men kolonialismen har självklart också ruinerat länderna ekonomiskt. Dessa stater vill prioritera klimatet, men har helt enkelt inte råd.
Det är viktigt att inte förlita sig på att borgerliga stater skall agera för att rädda klimatet självmant. Det krävs stora uppoffringar från oss på gatan för att sätta press på dem, och det är viktigt att vi redan tidigt har med oss att det är kapitalismen som står till grund för den katastrof vi börjar se idag.
Det är kapitalismen som driver på vinstintresset trots att det sker på naturens bekostnad.
Det är kapitalismen som får oss att konsumera flera gånger mer än vad vi behöver.
Det är också kapitalismen som tvingar oss att agera, för att ingen vid makten har incitament att själv göra det.
Därför är det också oerhört viktigt att klimatrörelsen är anti-kapitalistisk, med ett tydligt budskap om att det inte är individens egna skyldighet att rädda klimatet.
Det går inte att konsumera sig ut ur klimatkrisen, som många nyliberaler försöker få oss att göra. Det är företagen, och det ekonomiska systemet som tillåter dem, som vi måste ändra på.
SUF Göteborg är väldigt nöjda med konferensen och ser fram emot att kämpa vidare för arbetarklassens nutid och framtid.
Upp till kamp kamrater!
SUF Göteborg
Feed