Inlägg

2026-06-18

Nu är det val igen och nu är det val igen...

Politiskt engagemang betyder att avstå från valet, från delegeringen, från representation och falskt hopp om påhittad förändring

Falska dilemman

När valet närmar sig hör vi ofta argument som att: "en röst på oss, är en röst emot X", eller "taktikrösta för att utesluta SD", eller "rösta på de rödgröna så att moderateras mandat minskar", de säger "rösta på den tredje för att förstärka din röst", "rösta på den för en bättre framtid", "rösta på dem för välfärdstaten", "antingen med oss eller med fascisterna" osv osv. Samma jargon och skitsnack vart fjärde år.

Det är många falska dilemman som borgerligheten aktiverar i den offentliga debatten för att göda den parlamentariska spektaklet: valet. Dessa dilemman skapas och presenteras för medborgare som har blivit politiskt uppfostrade att klappa, att observera, att delegera, att förvänta sig en förändring.

Inget byråkratiskt och makttörstigt parti, varken "konservativt" eller "progressivt", tar hänsyn till eller kommer att tillgodose våra behov. Logiken av det minst onda alternativet är främmande för oss. Historiskt sett har denna logik försämrat livet för de mest utsatta. Att försöka stoppa nyliberalism, fascism, den totalitära dystopin genom att rösta är ett upprepande misstag. Som anarkister anser vi att vår vardagliga kamp emot staten och för frihet och social rättvisa är inkompatibel med deltagande i valet.

Vi accepterar inte deras demokratiska falska dilemman, och vi vägrar konkurrensen mellan de förtryckta på den ena sidan och parlamentarismens och kapitalets påhittade polarisering på den andra. Vi står för solidaritet, ömsesidig hjälp, självorganiserade infrastrukturer, organisering på jobbet, antihierariska politiska grupper, ockupationer, och kollektiv för vardagslivets revolution. Det handlar inte om det minst onda alternativet utan om att omkullkasta den existerande mardrömmen. Politik skapas genom att avstå från valet och snarare bidra till ständig politisk förändring i vardagen; på arbetsplatsen, i skolan, i fotbollsklacken, och i grannskapet, . Motståndet föds på gatorna!

Val är legitimering av exploitering, inte politik

Alla parlamentariska players satsar tid och oerhörda mängder pengar på sina valkampanjer samt bjuder oss alla att delta i den demokratiska festen genom att kasta en papersbit i en låda vart fjärde år. Så mycket för politiskt deltagande alltså. Valet framställs som den viktigaste institutionen för att utöva politik, där alla väljare deltar i beslutfattandet och maktfördelningen. Typ! I denna kontexten, symboliserar valet det absoluta (och enda) deltagandet i politiken. På det sättet blir väljarna ett med staten, och parlamentarikerna blir deras representater på jorden... Demokrati alltså, förmedlingens och delegeringens fest!

Ditt deltagande i valet betyder en förnekelse av din möjlighet till självstyre och självbestämmande. Att rösta motsvarar passiv konsumption som också innebär delegering till professionella "experter" att styra och bestämma. De valda representanterna kallas in för att besluta olika policys och lagstifta om varje aspekt i våra liv. Att rösta innebär en legitimeringsprocess och ett passivt stöd till exploatering och förtryck. Valet är inget mer än en mekanism för skapande av ett falskt samtycke. Det enda valet vi får genom parlamentarismen är vilken tyrann vi vill ha. Parlamentarikerna, oavsett intention och bakgrund, är kapitalets representanter, vare sig om de ses som vänster eller höger. Partier finansierar sina valrörelser med hemliga bidrag med olika upplägg: bulvanmetoden, mellanhandsmetoden, utspridningsmetoden m.fl. Detta är varken ett sammanträffande eller enbart svenskt fenomen. Detta är parlamentarismens essens: korruption!

Kris som förtrycksstrategi

Systemets upprepade "kriser" och efterföljande undantagstillstånd - ett sätt för staten att hantera och utveckla den kapitalistiska omstruktureringen - förutsätter vårt kontinuerliga elände. Staten och kapitalet devalverar våra liv för att upprätthålla makten och profiteringen: inflationskris, flyktingkris, bostadskris, ekonomisk kris, pandemi, geopolitisk kris och krig, välfärdskris, säkerhetspolitisk kris, gängkriminalitet med mera. Kris blir ett verktyg för politiska partier att utpressa befolkningen och vinna val samt för parlamentarismen att lagstifta antisociala lagar och regler. Media har en avgörande roll i detta. De står för det absolut dominanta manipuleringsverktyget och tjänar maktens intressen. Genom sin propaganda, skapande av "nyheter" och "kriser" bidrar de till valets spektakel.

Delegeringssystemet framstår som en livlig pjäs där den demokratiska budgivningen erbjuder polarisering, spänning kring populistiskt skapta kriser och uppmaningar till nationell enighet. Privatiseringar och plundring av låga inkomster framställda som reformer. Skådespelet innebär löften, retoriska spel för gallerierna, fascistiska utbrott, taktiska utspel (se L), och en kontinuerlig attack mot de fattiga, redan utsatta, invandrare, och numera även mot barn. De som säljer säkerhet, kontroll, och stabilitet för de rika blir populärast.

Självorganisering och motmakt

Deltagandet i valet kostar i ideologisk konsekvens men också i politisk dynamik. Vårt mål är inte bara att avstå från att rösta, utan också att redefiniera politiken genom etablering av direkt deltagande i politik, såsom självorganisering och motmakt. De förtrycktas och exploaterades historia har visat att eskaleringen av direkt aktion emot institutionella och demokratiska illusioner är det enda sättet att skydda egna intressen och göra motstånd emot den kapitalistiska barbarismen. Lösningen för oss är inte mer delegering eller mer demokrati utan att avstå från det borgerliga spektaklet och göra faktiskt motstånd emot parlamentarisk politik.

Självorganiserad, antihierarkisk, radikal kamp emot den statliga och kapitalistiska barbarismen och emot alla maktrelationer!

För självstyre - För anarkism!

SödrⒶ Klubben

Länk: https://sodraklubben.noblogs.org/post/2026/06/18/nu-ar-det-val-igen/

Kommentarer

I mitten av 1990-talet så skrevs det en del papper som uppmanade anarkister att rösta blankt eftersom fascisterna också inte röstade. Den stora allmänheten skulle inte tro att anarkister och fascister hade en gemensam taktik.

På 1980-skrevs någonstans inom syndikalisterna om smygröstande medlemmar. Varför smög de med att de röstat i valet (1988). Vem förtryckte dem så de måste smyga med att de röstat? Förtryck inom syndikalismen? Det hela utmynnade i att det inte var ok att vara med i ett parlamentariskt parti. Men att rösta på ett var en privat åsikt som inte gjorde personen till en sämre syndikalist. Miljöpartiet var visst populärt även bland syndikalister.

165 60

vilket idiotiskt argument från nittiotalsanarkisterna. Ska vi inte demonstrera heller då för att inte misstagas för nazister? vet du förresten vilka det är som till stora delar inte röstar? det är inte nazister eller anarkister utan ARBETARKLASSEN som för länge sedan sett igenom den här farsen. vänstern tror sig springa före men egentligen är man så jävla långt bakom helt vanliga, opolitiska arbetare.

syndikalister är inte anarkister så förstår inte varför du tar upp det exemplet. helt ok när man agerar som ett rent fack men politiskt alltid helt galet och åt skogen förvirrat.

Saint M

Då kan vi inte vara med i samma vängrupp fast ingen av oss röstar. Därför har jag på mina gamla dar delvis närmat mig Max Stirner. Varje person är sin ende anarkist. Flera egoistiska personer kan tillfälligt samarbeta i gemensamma projekt och aktioner. Men det råder ingen gemensam kollektiv åsiktspakt som i en vängrupp.

Jag är påläst angående ultraliberalernas kidnappning av Max Stirner för att avskaffa staten men behålla kapitalismen. Men det är en avsiktlig feltolkning. Max Stirner utgick inte från den anarkism som utvecklades under 1880-talet eftersom Max Stirner verkar tidigare på 1800-talet. Men kapitalist var han inte. Åsikterna är delade av andra tänkare men de flesta friar Max Stirner från kapitalism och ultrliberalism.

165 60

Ligger alltför nära nihilismen för min smak.FRöredrar Kropotkins Ömsesidig hjälp.

Staffan

Jag har i all min tid hållit mig till Michail Bakunin' s anarkistiska kollektivism. Men under de senare åren så har jag insett att det gäller arbetsplatser, arbetarnas kollektiva ägande (ingen styrning utifrån men också inget stöd utifrån om företaget går dåligt) och jämlika fördelning av vinsten. Det sista är en social svaghet. Teori finns om en kompletterande basinkomst betald av dessa kollektivt ägande arbetsplatser. Jag har aldrig varit i närheten av något kollektiv som jag hellre skulle vilja kalla vängrupp. Som de flesta så har min anarkism bestått i att läsa andra anarkistiska texter. Beröm för Google translate, här är det tidiga Internets vision om "allt är gratis" levande. Max har svagheter vilket enligt min teori beror på att han tänkte på ordet egoism och inte på anarkism. Om alla är egoister så skulle ingen nedlåta sig till att bli utnyttjad kapitalistiskt får man lägga till. Men framför allt en anarkism för "den ende".

165 60

Kommentera

captcha