I vårt patriarkala samhälle har som bekant omsorgsarbete och relationsbyggande formats som en kvinnlig specialitet, i såväl familjer och vänskapssammanhang som offentlighet. Detta syns även bland aktivister. Kvinnor är överrepresenterade inom freds-, asyl- och djurrättsrörelser, och dessa frågor har kommit att kodas som mjuka. Samtidigt syns överdrivet många snubbar och gubbar i det teoretiska arbetet, och i mer konfrontativa situationer. Snedfördelningen av omsorgsarbetet i samhället har bidragit till att empati knutits till kvinnlighet.
I den anarkistiska rörelsen har den från början manligt dominerande arbetarkampen och antifascismen varit centrala inslag. Möjligen bidrar det här till att det finns drag av hårdhet, machoattityd och maskulinitetsvurm i delar av denna miljö, än idag. Det här syns inte bara i de tendenser som betonat attacker, kravaller eller väpnad kamp. Vi har över lag ett stort problem med grabbighet. Risken är att den nödvändiga ilska som orättvisor genererar svämmar över och sätter en ovälkommen stämpel även på våra inbördes relationer.
Det är därför viktigt i en social rörelse som denna (för människor av alla kön) att aktivt skapa utrymme för icke-män. Kvotering är ett av flera användbara redskap. Män kan också medvetet söka sig och inbjudas till uppgifter som är kvinnligt kodade, både i personliga relationer och i hemmen, i organisationer och aktivism.
Empati är något som kommer enklare för vissa personer, men det är också något vi kan träna oss i. Det är möjligt att lära sig leva nära människor i utsatta situationer och inte ”stänga till”, det går att lära sig att lyssna inkännande på andras problem, utan att direkt komma med råd och svar. Kanske går det också för oss som har svårt att gråta med andra att lära sig även detta.
Det här betyder inte att empatin är oproblematisk. Den kan vara knuten till en välgörenhetsanda där den överordnade ”tycker synd om” den utsatta. Detta bekräftar eller förstärker den rådande ojämlikheten. Det finns också en risk att vi slukas av andras problem, att vi kommer så nära andras smärta att vi förtärs. Det går att bli manipulerad. Den som vill stötta en annan människa kan behöva utveckla en egen stabilitet och integritet med ett mått av distans. Risken finns också att empatin fördelar sig efter den status människor ges av samhället. Miljoner kan fälla tårar över en statsledare eller kändis som dör, medan få sörjer den hemlösa narkoman som dör av en överdos på en offentlig toalett.
Solidaritet är ett viktigt komplement till empati. Solidaritet handlar primärt om handlande. Vi kan agera solidariskt även när vi inte känner något, och ibland kommer medkänsla som en följd. Solidaritet handlar inte om att välja bort sina egna intressen till förmån för någon annans, utan om att se sitt eget intresse i andras bästa. Vi kan i ord och handling ställa oss på de förtrycktas sida, och på så sätt disciplinera empatin. Vi tar parti för de av oss som mest drabbas av maktordningar, för att det gynnar alla frihetliga människor att omfördela makt i jämlik riktning.
Förhoppningsvis behöver det inte sägas, men det här är inte ett ord mot militans i de sammanhang där det behövs och är lämpligt. Tvärtom kan en väl utvecklad empati och solidaritet med de nedtryckta vara en viktig drivkraft för en bestämd, aktiv kamp.
Fram för en empatisk, mjuk, solidarisk och resolut anarkism. Död åt manarkismen!
Zomia
På engelska heter det "LGBTQ+", något feminister nu säger att man ska ta L:et ifrån den förkortningen. Man vill inte beblandas med de övriga, då mer precist, män.
Jag har erfarenheter av mentalsjukhus och på en avdelning för personer med ätstörningar gick en vårdare runt och ironiserade och var allmänt jobbig mot kvinnorna (majoriteten av patienterna var kvinnor). Det är vansinnigt hur långt ett förtryck kan gå.
Bort med L:et !
Silverknapp
Det låter på det jag hört som att det där "bort med L:et" snacket bygger på transfobisk ideologi och därmed bör förkastas.
Svartkatt
"L" står för lesbisk. Vad är problemet?
Staffan
Översatt från “The Rules of Misogyny”
Silverknapp
Staffan, den grupp jag hört som förespråkar att ta bort L:et, är just lesbiska som är trans-exklusiva, dvs menar att vara "lesbisk" innebär att "biologiska kvinnor" attraheras av "biologiska kvinnor" och att det inte finns någon plats där för "män som hävdar att de är kvinnor." [sic]
Baserat på det, anser jag att "ta bort L:et" rösterna kommer från transfobiskt håll.
Svartkatt
Silverknappen jag vill bara säga att det är inte synd om männen, dom kan ta hand om sig själva. Men även fast vi vet det, verkar det sitta hårt inne. Det regler du räknar upp kan vara lite rolig läsning. Det är dinosaurie feminism
Marre
“The Rules of Misogyny” är varken en "rolig läsning" eller "dinosaurie feminism", det är fortfarande extremt relevant(och något som ofta reproduceras inom vänster-spaces med mycket killar...).
asdagds
OK Svartkatt jag förstår. Tack för förklaringen!
Staffan
Marre har rätt - det är inte synd om männen.
Staffan
jag säger ju det . Att det sitter hårt inne. Det är för mig tragikomiskt. Svarthumor . Galjghumor. . Jag är full av sån humor. och det finns gott om män som tycker synd om sig själva , precis som det finns mön som går och läser genusvetenskap på universitet men ändå vill ha din kvinna hemma sittandes vid spisen och föda barn - dinosaurie feminism i sitt esse. Varit gift med en sån man .
Boken SCUM manifestet fick mig att skratta så jag grät. Är inte det heller koniskt enligt dom som vet har jag möjligen sjuk humor också . Oklart. Men det är ju alltid intressant när andra ska skriva en på näsan åt vad som är roligt eller inte roligt. Eller inte.
Marre
undrar också om allt som är extremt relevant här i världen varför inte det skulle gå art skratta åt? Om det vore sant hade jag nog varit död idag . Men en del människor tycks åka genom livet på en räkmacka . Skrattar åt Gud vet vad. Sina pengar på banken kanske . Sin lyckliga uppväxt . Bra och ”rätta” saker!
Marre
och reproducerar space bland killar i vänster miljön vad betyder ens det? Jag hittar aldrig till det som låter så fantastiskt. .. Blir avundsjuk. . Det låter som om det existerar massa vänsterfolk någonstans där man träffas och har trevligt även om alla inte tycks bete sig exakt önskvärt . Men visa mig perfekta människor , dom finns inte.
Marre
I det klasslösa samhället, kanske? <3
Staffan
ja det skulle vara för det :) <
Marre
Feed