AmAlia Alvarez kommer att föreläsa om representation inom seriebranschen. Amalia Álvarez är författare och serietecknare, hon släppte sin bok Fem papperslösa kvinnors historier år 2013 och hennes serier har publicerats i tidskrifterna Mana, Liberación och Arbetaren.
Är (bristen på) representativitet ett problem?
Tyvärr har jag inte hittat en vetenskaplig studie som har undersökt hur det verkligen ser ut med representativiteten i den svenska seriebranschen vilket är ett problem i sig.
Av
egen erfarenhet, genom ett antal år i branschen, har jag definitivt
fått uppfattningen att det verkar vara så att det finns en stor brist på
representativitet. Den bilden delas av flera, projektet Tusen serier
till exempel. När jag pratar om representativitet, menar jag inte de
bilder, av personer som rasi-fieras som icke vita, som de VITA
"progressiva" teck-narna ritar. Jag menar ut-trycket i konst-formen
serier, för hur vi ser på oss själva, våra kroppar, det som omger oss.
Vårt uttryck för socialrealism, satir, osv.
Här behöver den svenska
seriescenen berikas. "De andra" erfarenheterna saknas, och det saknar
inte bara i serie branchen, utan i majoritet av konst skolan, projekter,
stependier, etc.
Alltså, icke vita i serier av VITA, kan inte ersätta serier av icke vita. Inte heller i andra konst escen.
För en majoritet av de icke vita organisationerna är den antirasistiska kampen, en politisk kamp, inte en fråga om moral. Det räcker inte med ursäkter. Vi vill ha ver-klig för-ändring av ras-makt-ordningen.