anonymitet: att vara/skriva utan namn
pseudonymitet: att vara/skriva i falskt namn
Det är inte så elitistiskt eller pretentiöst att vara etymologiskt precis. Jag glädjer mig dock att jag inte är den enda bildade personen i rummet. Bara kul!
Förresten antingen akademisk artikel eller debattartikel. Två olika funktioner.
Jag sa till dig att ta det lugnt och sluta agera affektivt. Du tog tid och du kom tillbaka med ett super affektivt svar. Igen! Ledsamt!
Om jag säger till dig att jag menade att det finns en intern diskussion hos oss om inkluderande språk som syftar till bredare nivåer av neurodiversitet kommer du inte tror på mig. Men det är #truestory. Vi tänker på det och varje gång innan vi publicerar en text går vi igenom den med detta i tankarna. Här gjorde du ett allvarligt misstag i ditt försök att leverera en till one-liner dock. Du mixar ihop neurodiversitet och funktionshinder. Det är faktiskt du som är funkofob och beviset för det är också referensen till Dunning-Krüger. Snacka om att sätta upp en fälla och sedan trappa själv på den.
Med detta sagt är jag väldigt skeptisk till denna anti-intellektualism som präglar vissa delar av rörelsen. En av de många grejerna som skiljer oss från fascister och apolitiska är vår förmåga att analysera och uttrycka oss genom att skapa diskurs. Vad är det som är fel med det? Ja, SK:s texter kanske är annorlunda. Och? Har du något att säga om innehåll? De vi brukar se är tystnad eller skrik. Ingen argumentation. Det är intressant dock att vissa texter från Stockholm som faktiskt är jäkligt elitistiska får massa med likes på fb. Dubbelt moral! Vi blir inte provocerade för att vissa av er avissar våra texter. Vi tycker annorlunda. So what?
Men seriöst, kan du ge mig några exempel av SK:s texter som du stör dig på, inte håller med (förutom sexköplagens text), som är elitistiska, enligt din tycke, och kan du motivera varför? Jag menar det. Jag vill höra. Du har sagt så många gånger nu om våra texter, sättet som vi skriver osv osv. Utveckla då. Ge några exempel, tack!
En annan sak som jag vill kommentera på ditt sätt att skriva, nu när vi har kommit till dessa grafologiska analyser, är hur du/ni skapar ett imaginärt "vi". "Ni" har tolererat oss, "ni" är upprörda, "ni" har blivit utsatta till SK:s härskartekniker under flera år mfl. Vilka är "ni"? Det passar verkligen fint att gömma sig bakom ett abstrakt "vi" och vinna billiga poänger i en offentlig debatt som syftar till spektakel, one-liners och sensualism. Det hade varit mycket mer konstruktivt om "ni" hade lagt samma energi och tid till att skriva en vettig politisk text med kritik och argumentation som svarar våra texter eller något istället för detta. Det hade räkt med en politisk text egentligen. Men jag är fortfarande nyfiken på vilka "ni" är. Inte personligt utan som gruppering. Ni tilltalar oss som tillhör SK. Vi är SK. Vilka är "ni"?
Sist men inte minst eller snarare det viktigaste: "ni" anklagar oss för "politiskt arbete" som "ni" har tolererat alldeles för
länge, om "hur SK bedriver aktivism", "ändlösa diskussioner" osv. Jag undrar verkligen vad det är som menas. Jag undrar verkligen om "ni" har någonsin deltagit i en riktig politisk procedur som inte syftar till ett jubileum demo två gånger om året. Jag undrar om ni är politiskt intresserade av mer än att vara demomuskler. Jag undrar vad betyder för er att bedriva politisk aktivism. Ja, vi ägnar tid åt dialektik och argumentation. Kan du ge mig ett exempel ("ni" är fortfarande välkomna till vårt event imorgon om du har svårt att skriva här. Och med detta vill jag försäkra "er" att ni är på riktigt välkomna och att allt vi är intresserad av är diskussion och dialogue så vi kan sätta ett stopp på detta) av ämne eller argument som "ni" tyckte att det var tjatigt och alla adjektiv som du använde.
Det känns som att vårt behov att vara politiskt konsekventa, vårt behov att veta och känna oss ideologiskt trygga med att delta i något, stör er praktisk syn på politik. Well, vi vill komma fram till ett beslut och vi använder möte, assemblies, våra politiska procedurer för att göra det. Hur gör man annars? Ska man bara lita på sina reflexer som bygger på tidigare erfarenheter av en rörelse som håller på försvinna och en värld som förändras i en läskig takt? Eller ska man ignorera den politiska kontexten, utvecklingen, och hot som omringar oss för att göra saker och ting som innan? Är ni så politiskt konservativa så att ni är fientliga till metodologiska innovationer, förnyade analyser, uppdaterade reflexer och någon form av koppling till resten av samhället och den historiska utvecklingen? För att det så tänker vi och försöker kommunicera under ett möte. Plus att vi är ideologiska ja. Vi erkänner! Vi vill diskutera innan vi fattar beslut. Vi erkänner! Utesluta oss igen då!
Men detta är inte vår känsla, detta generaliserade hat mot SK som du vill måla som de dominanta attityden mot oss. Det är inte vad vi upplever i de kontexten som vi deltar i och kamraterna och grupperna som vi interagerar med. Mao känner oss inte träffade av detta.
Ska sluta här och kommer inte att svara på flera inlägg eftersom jag verkligen är trött på detta sätt att kommunicera politik. Som jag skrev innan är ni välkomna imorgon!
Lycka till med er kamp!