2018-05-03
Den Proletära Revolutionen och Renegaten Kajsa Ekis Ekman
Först som tragedi och sen som komedi, som Marx sade. Kajsa går i samma reformistiska spår som Kautsky gick i för över hundra år sedan.
Kajsa försöker i sin artikel Varför går vi inte tillsammans på första maj? dra upp någon sorts formel som ska ena vänstern genom att gå förbi "revolution eller reform"-frågan, undvika "kupp" på demokratins grund och kunna försvara sig från den globala kapitalismen. Problemet är att Kajsa undviker att tänka på klasskaraktären av demokratin och staten, istället blir dem abstrakta varelser.
Revolution och Reform
Kajsa ställer upp frågan som något uråldrigt, något som blivit irrelevant. Kajsa verkar dock blanda ihop kapitalistisk utveckling och revolution. Hon säger följande,
"Men också därför att revolution och reform faktiskt går på ett ut, som vänsterpartiets Eva Björklund har sagt. Efter en revolution, vad är det första en regering gör? Jo, reformer. Det är ju dessa reformer som är den verkliga revolutionen, inte det dramatiska ögonblick då ett nytt gäng installerar sig i presidentpalatset. Och omvänt, jämför hur Sverige såg ut då arbetarrörelsen kom till makten, och sjuttio år senare. Det som skett är inget mindre än en revolution - genom reformer! På samma sätt gjorde kapitalet kontrarevolution i Sovjet och kontrareformism i Sverige."
Med "då ett nytt gäng installerar sig i presidentpalatset" förmodar jag att de menar saker så som Oktober Revolutionen. Dock är det väl ingen som anser att revolutionen enbart var Oktober Revolutionen och att Oktober Revolutionen enbart bestod av krossandet av den borgerliga staten. Om något utgjorde den en stött i centrumet för att bygga proletariatets egna stat men det är verkligen en fraktion av historian. I flera dekad upp tills Oktober Revolutionen skedde det stor strejker och bojkotter, öppen beväpnad kamp och partisan krigföring mot staten, kapitalet och godsägarna. Men vad hände efter? Om ord har slutat betyda något kan vi säga att dem införde reformer på samma sätt som Sverige men faktumet är att det inte alls skedde på samma sätt eller hade samma innehåll, det skedde genom arbetarnas makt och deras egna aktivitet. Reformerna röstades inte in av en riksdag och utfördes av en borgerlig stat. Sen verkar Kajsa och Björklund antingen tro att det fördes ett fem år långt inbördeskrig i Sverige efter att sossarna vann eller så har de missat att det skedde i Ryssland och kring liggande länder. Inbördeskriget är när politiken och demokratin går i kris; det högsta uttrycket av klasskampen. Sverige var på väg åt samma håll ett kort tag efter första världskriget men det krossades.
Sen kan vi även se att "reformerna" efter Oktober Revolutionen inte byggdes på imperialism och kolonialism. Det är social-chauvinism att ignorera detta, om inte för våran nära relation till USA, stöttande av imperialistiska krig, export av kapital till "tredje världen" och vårat säljande av vapen hade vi inte haft den levnadsstandarden vi har idag.
De har dock rätt om vad som ledde till kontra-revolutionen i SSSR, kapitalismens utveckling. Arbetarrörelsen i Sverige stöttade den kapitalistiska utvecklingen genom reformerna, precis som SSSR gjorde det genom sina fem års planer.
Vidare till Kajsas nya politiska program mot den globala kapitalismen,
"Att ha kontroll över statsapparaten är det enda sättet att nå framsteg - helt anarkistiska samhällen har heller inte lyckats stå emot den globala kapitalismen. Men! Att endast ha kontroll över staten är en stor fara! Då blir det som Milovan Djilas sa - en ny klass av byråkrater uppstår och folket blir passivt. Inslag av direktdemokrati och arbetarägda företag är därför ett helt nödvändigt självförsvar för ett socialistiskt samhälle - det garanterar att demokratin hålls levande."
Här finns tre stora problem,
1) Vad är demokratins roll? Det ligger inte i proletariatets intresse att värna för den nuvarande demokratin under den sorgliga staten, om denna staten krossas och våran egen etableras är det inte längre samma demokrati. Målet med proletariatets diktatur är för övrigt att vittra bort och eftersom att demokratin är staten kommer även den förlora sitt materiella bas. Som kamrat Lenin säger i The Socialist Revolution and the Right of Nations to Self-Determination,
"Of course, democracy is also a form of state which must disappear when the state disappears, but this will take place only in the process of transition from completely victorious and consolidated socialism to complete communism."
2) Vad är socialism? Det måste av nödvändighet definieras som icke-kapitalism i grunden. Proletariatets diktatur är inte socialistisk, det är en period av revolutionär transformation och krossandet av kapitalismen(därav klassamhället).
Arbetarägda företag är med andra ord inte en del av ett socialistiskt samhälle. Det är fortfarande en uppdelning av arbetarklassen och arbetet. Jag för en vill i alla fall inte kämpa för att behöva fortsätta slitas sönder av samma jobb fast med en stor "arbetarägd"- eller "demokrati"-etikett ovanpå.
Så klart är det dock ett bra försvar mot den globala kapitalismen men det är ju liksom för att det är kapitalism. Från Reagan till Palme, så är idén om att det ligger i kapitalismens intresse är inte ny.
3) Vi vill inte ha kontroll över staten, vi vill krossa den nuvarande staten och bygga våran egen.
Demokrati
I artikeln ställs demokrati upp som en väldigt abstrakt fas i samhället som bara finns och är bra. Hon drar det så långt att hon kallar en revolution under demokrati en statskupp, något "som militärer och imperialister håller på med, inte arbetarrörelsen".
Precis som allt mytande om att Oktober revolutionen var en statskupp så faller Kajsa in i anti-marxism. Demokrati är ingen allmän fas i samhället som alla står lika under, det är närmre bestämt en borgerlig demokrati som står i deras tjänst att trycka ner proletariatet. Det är ett våld emot proletariatet och dess aktivitet, som vi ser nu när våra valda ledare inskränker strejk rättigheter och stänger gränser. Vi vet från historian att fascismen växer ur demokratin. Att sätta hårt mot hårt för att bekämpa detta våldet och bygga den proletära demokratin är inte att göra en "statskupp".
När studenterna och arbetarna i Italien på 70-talet började aktivt strida mot kapitalismen genom strejk, ockupation och (begränsad) beväpnad kamp så begick dem inte en statskupp, det var inte en blanquistisk konspiration. Proletariatet och alla förtryckta grupper mobiliseras av kris emot sina förtryckare och utsugare. När vi i Sverige till exempel ockuperar Sollefteå BB eller liknade är det inte en kupp. Alltså, klasskampen förs inte genom den borgliga demokratin, den sker redan på rasismen, sexismen och utsugnings grund.
operaismoTjej