Igår röstade EU-parlamentet ja till nya upphovsrättslagar – lagar som med rätta kritiserats skarpt för vad de kommer att göra med friheten på internet. De kritiska bitarna av lagarna är artikel 11, där digitala plattformar åläggs att ge ersättning till medier vars material delas genom dem, samt artikel 13, som ställer krav på digitala plattformar att på förhand filtrera ut potentiellt upphovsrättsskyddat material eller riskera höga straff och böter.
På ytan kan det verka som att förslaget slår mot stora sociala plattformar som Facebook, Youtube, Google och liknande, och syftar till att ge upphovspersoner del av de intäkter som deras verk skapar (och låt oss för stunden bortse från det absurda i att digital information som kan tillgängliggöras till nära noll kostnad överhuvudtaget måste inhägnas i vårt ekonomiska system). Naturligtvis har också de stora jättarna motsatt sig detta förslag, men det här förslaget är knappast ett slags utjämnande av en ”David mot Goliat”-kamp, utan resultatet av att ett stort finansiellt maktintresse, upphovsrättslobbyn, vinner mot ett annat, i form av de sociala mediejättarna.
I kläm kommer, som alltid, vanliga användare, alternativa sajter och små kulturskapare. Genom att sätta upp dessa nya regler kan i praktiken företeelser som memes förbjudas och sociala medier göras till en steril plattform mer lik kabel-tv än en fri och öppen experimentverkstad. De regler som nu ska påföras kommer dessutom att starkt försvåra för små oberoende sociala plattformar och sajter att kunna bedriva någon som helst verksamhet, då de vid varje felsteg riskerar stora böter, och knappast kommer att ha kapacitet att införa nya sofistikerade filtreringsverktyg, eller ha råd att betala licenspengar på länkar som folk delar genom deras nätverk.
EU engagerar sällan människor i någon större utsträckning. Det är en institution så fjärmad från vår vardag, och så utanför vår förmåga att påverka, att de flesta vanligtvis struntar i vad som händer där. Men i fallet med de nya upphovsrättslagarna uppstod ändå protester – 200 000 människor demonstrerade mot förslaget och över 5 miljoner namnunderskrifter samlades in. Men istället för att ta sig an kritiken iscensattes en propagandakampanj baserad på desinformation från förslagets ekonomiska förespråkare. Tyska piratpariets Julia Reda sammanfattade det hela på följande sätt i sitt tal inför omröstningen:
Det mest tragiska med allt detta, är att en ny generation, som kommer att rösta för första gången i årets EU-val, lär sig denna läxa: Era protester är inget värda, politikerna kommer att sprida lögner om er, och kommer inte att bry sig om faktabaserad argumentation ifall starka geopolitiska intressen står på spel. Den här erfarenheten, den här känslan av maktlöshet, kommer att lämna ett varaktigt intryck.
De sociala mediejättarna fungerar redan idag passiviserande och monopoliserande, de begränsar våra möjligheter att agera fritt, de följer en algoritmbaserad marknadslogik och drar sig inte för att sprida hatpropaganda eller favorisera vissa företeelser framför andra om det genererar mer annonsintäkter och klick. De får oss att anpassa oss efter deras logik i vår organisering – de kapar vår förståelse av världen och ersätter den med sin. Och nu kommer de att få ännu mer makt samt ännu mindre konkurrens, samtidigt som internet utarmas ytterligare för användare i allmänhet, och börjar även strukturellt spegla vår dystopiska samtid, med mer övervakning, hårdare tag och repression av fria initiativ.
Inte för att de andra partierna har något speciellt positivt, inspirerande eller konstruktivt att tillföra, eller att EU-politiken kan räddas bara vi väljer in någon med ”rätt” idéer, men det är ändå intressant att notera att det parti i Sverige som med huvudet före leder oss in i det här svarta hålet är Socialdemokraterna, vilka som enda svenska parti röstade ja till förslaget i sin helhet. Inskränkt strejkrätt, jakt på migranter, total centrism, och nu det här. Verkligen ”på rätt sida av historien”, som sossarnas för tillfället populära slogan gör gällande.
Svartkatt
Feed