En revolutionär infoportal
2018-10-31

3 frågor om Ende Gelände

Den 27 oktober blockerade 6500 klimataktivister koltransporter i Hambachergruvan utanför Frankfurt i Tyskland. Brand har pratat med Jonathan Pye som deltog i massolydnadsaktionen Ende Gelände.

1. Vad är Ende Gelände?

I stort sett är det en ny klimatrörelse bygd på ungdomar som bryr sig om CO2-värden, den är riktad mot kolkraft istället för kärnkraft. Även om de inte säger det rakt av, skulle jag vilja påstå att Ende Gelände är en slags fortsättning på Castorprotesterna, blockaderna av kärnavfallstransporter i Gorleben. Bara det att ljudbilen som ledde protesten hade ett sånt stort gigantiskt gult Castor X fortfarande snickrat på sig. Själva protestformen, att sätta jättemånga demonstranter på kort tid att blockera ett järnvägsspår, det är kanske inte den mest jätteeffektiva sättet att göra ekonomisk skada på en gruva, men det är så man gör när man stoppar en transport med kärnavfall.

Ende Gelände är alltså ett sätt att bygga vidare på en aktivisttradition som är väldigt stark i Tyskland. I år var det 6500 personer och det är en växande rörelse som blir fler och fler för varje år. Det är mycket nytt folk som deltar och de ungdomar som deltar blir väldigt peppade och känner att de gör någonting väldigt bra på riktigt. Ende Gelände har hållts i fyra år. Ett år, 2016, var det riktat mot Vattenfalls gruvor. Då var det i en helt annan del av Tyskland. Men Hambachergruvan, som det hålls vid nu, är den allra största kolgruvan i Tyskland. Den släpper, tillsammans med sitt kolkraftverk som ligger i anslutning, ut helt absurda mängder. För brunkol är så vattenfyllt, det är så tungt, så det är ovärt att transportera långt, så de har byggt ett kraftverk precis intill. Enligt plenumen och stormötena i protestlägret så fanns det ganska många ”spioner”, det vill säga sympatiska arbetare i gruvan och kraftverket som hade förklarat för aktivisterna: ”Ni kan inte bara gå in och göra som ni gjorde det första året, och sätta er på grävmaskinerna, för det gör nästan ingen skillnad alls. Utan det ni måste göra är att klippa den här pulsådern mellan kraftverket och gruvan, det är det som kommer att göra nytta”. Jag räknade ut att bara i de 24 timmar vi stoppade kraftverket, alla koltransporter så de inte kunde elda på som de ville, så om de inte hade tillräckligt med lager och slår ut det på alla 6500 personer som var där så innebär det 3 ton koldioxid som inte blev utsläppt i atmosfären per person. Det är en tredjedel av en normalsvensks utsläpp, med våra ohållbara vanor.

2. Hur genomfördes olydnadsaktionen?

Det var en fingerstrategi. Jag blir väldigt ofta glad över den tyska organiseringsförmågan. Man hade inte fått tillstånd att bygga ett protestläger. Polisen hade gett ett tillstånd som låg jättelångt bort från gruvan. Så därför byggde man på onsdagen upp ett läger ganska nära Hambacherskogen, som det har varit mycket protester i och som tömdes i september. I den närmaste byn byggde man på onsdagen upp ett tältläger med all struktur, men den stormades av polisen samma natt. Så därför hade man ett dygn på sig att hitta en ny plats, någon form av sympatisk person som skulle kunna låna ut fält. Och det lyckades man med. När jag var där två dagar senare, efter polisen stormat det tidigare lägret, så fanns det ett gigantiskt cirkustält för möten, det fanns två olika logistiktält, det fanns tält för press och musik. Det fanns helt enkelt en väldigt stor och organiserad struktur igång, som ändå måste varit väldigt spontant och anarkistiskt organiserat. I lägret hade man träningar som gick ut på att man snabbt skulle lära sig kommunicera saker, eftersom alla fick inte veta exakt vad som skulle hända i förväg, eftersom då skulle även polisen få reda på det. Utan man fick bara lära sig att snabbt reagera på information som skulle komma ut i demonstrationen. Det delades upp så att tre av fingrarna skulle göra den stora aktionen, att blockera tågspåren. Förutom det skulle det vara två fingrar, det rosa och orangea fingret som gjorde andra saker för att splittra upp poliskrafterna. Rosa fingret började marschera redan på fredagnatten vid midnatt, och rörde sig på ett relativt hemligt sätt in i Hambucherskogen och tog sig in i gruvområdet därigenom. Det orangea fingret blev stoppat rätt tidigt av polisen, och fick ta sig till ett annat område. Men vi, åtminstone 2 000 personer i det silvriga, röda och guldfärgade fingret som tog oss in på spårområdet och stannade kvar där i ett dygn. Det var ju bara fyra grader på natten. Att stanna 24 timmar var nämligen en av de kritiska gränserna. Efter 12 timmar måste kolkraftverket gå ner i styrka och efter 24 timmar så måste de stänga ner. Det fick vi höra från ”spionerna” i kraftverket.

Det var konstigt lite poliser på plats, som vi såg. Vi visste att det fanns en stor insats inkallad och man såg mycket polisbilar hela tiden åka runt på alla små vägar. Men de var utplacerade i en väldigt massa smågrupper. De här två vattenkanonerna och det som såg mest spektakulärt ut på teve, det var när vi hade brytit oss ur själva demonstrationsrutten och sprungit över fälten så måste man över autobahn. Och där på autobahn stod de där vattenkanonerna positionerade. Polisen hade ändrat på marschvägen lite, vilket gjorde att man fick ändra hur man skulle brya sig ut. När de som var längst bak i demonstrationen kom fram till autobahn hade polisen lyckas täppa till rätt rejält och det gick inte längre att ta sig över vägen där. Det var inte så långt mellan den utannonserade demonstrationsvägen och järnvägsspåren. Så det gick rätt lätt att ta sig in på plats.

3. Hur kan vi ta Ende Gelände till Sverige?

Det finns stora svårigheter att ta en sådan massaktion till Sverige. Dels rent juridiskt. Folk har en felaktig bild av att Tyskland är en hemsk polisstat, där saker är hårdare än i Sverige. Och det håller jag absolut inte med om. Det skedde fullt med saker där den svenska polisen hade gått fullständigt bonanza. Bara det här att aktivisterna sätter klister på sina fingertoppar och inte tar med sig legg, för då orkar polisen inte kontrollera ordentligt vem man här. ”Då frågar de bara vad man heter och när man säger att man inte vill uppge det, då försöker de ta ens fingeravtryck istället – och när det inte går då släpper de en i stället”. Den svenska polisen skulle ju hellre hålla dig i ett år och bränna hela polisbudgetten än att bara släppa en aktivist i ett sånt läge. Men också det här att vi fastnade med våran ljudbil på en strategisk bro, när vi skulle ta oss över autobahn. Polisen tyckte det var för farligt, att de ville inte ha många på den bron eftersom folk kunde ramla ner på autobahn. Då sade demonstrationsledningen att alla var på väg till en laglig demonstration och att polisen måste se till att alla kunde ta sig dit. Då spärrade polisen av autobahn med sina vattenkanoner och lät oss gå. Så skulle ju polisen inte heller göra i Sverige.

Bara det att det var en massa svenskar på plats. Förutom att det blir mer och mer aktivister för varje år så blir det ju också fler skandinavier varje år. Det hänger ju samman med att om man kommer från en mindre ort i Sverige så är det ju svårt att genomföra massaktioner. Men det är klart att det går att göra massolydnadsaktioner i Sverige. Och det finns gott om passande måltavlor, men det behövs byggas upp en struktur och en erfarenhet, även materiellt och pengamässigt. Det måste kommit in en massa pengar som ordnade logistiken kring hela lägret, som jag inte vet var de kom ifrån. Det var ju bilar, mat till tusentals personer, ström och sånt. Den typen av förmåga till logistik skulle vi behöva bygga upp först. Och det lär sig ju folk just nu, när de åker på Ende Gelände. Det är många svenskar som har gått över från att bara ”konsumera” aktionen som har gått över till att arbeta med den, köra bil, hämta saker och flytta folk fram och tillbaka. Några svenskar höll några av träningarna på plats och så vidare. Så den typen av erfarenheter håller på att byggas upp. Det är ju en bra början. Så kan vi hitta ett sätt som fungerar utifrån våra förutsättningar sen.

Läs mer om Ende Gelände här.




Brand

Länk: https://tidningenbrand.se/2018/10/31/3-fragor-om-ende-gelande/?fbclid=IwAR0D4Bi0zqIpGInUkJsjyrx1iOiqQiWb764YyG2duHwm_aSzg0DVU6U6TaU

Kommentera

captcha

Senaste Media

The Antifascists (2017) Documentary
Hotet mot stridsrätten och löntagarnas svar
Şoreşa Jin: short documentary about how women in Rojava have organized their own communities
Anarkist dikt