Välkomna till en utställning där vi presenterar citat ur arbetsplatsreportage från 1960/1970-talet i Sverige! Det är nu 50 år sedan 1968 och 40 år sedan asbestkatastrofen i Lomma blev offentlig och vi vill återknyta till vår historia för att även förändra nutiden. Dessa nästan bortglömda reportage visar klasskamp och strävan, kampen mot fackbyråkrati och Socialdemokratins försök att kväsa uppror och kamp. Den visar arbetarklassen som brokig och uppdelad i olika kategorier såsom kön och etnicitet, ålder och geografisk hemvist.
Framförallt visar dock reportagen på något som berör någonting nästan existentiellt: vad händer egentligen med våra liv i den absurda platsen som är det kapitalistiska arbetet? Gång på gång så återkommer dessa teman och berör döden, livet, förlusten av människovärdet, alienationen, stympandet av jaget och kollektivet.
Citaten från denna tid är otroligt starka. Ta exempelvis detta citat av en finlandssvensk arbetare på LM Ericsson till den vänsterintellektuelle Göran Palm som intervjuar honom:
"Men det är värre ändå med händerna, tycker jag... att dom blir som under foten, hårda. Dom tål ju mera förstås, kan röra sig kvick och bestämd utan att sår kommer... händerna, efter några år du ser... det är ju bra för joppet att dom vet vad ska göra utan att liksom tänka varje gång. Men inte är det bra hemma! Jag tar så mjuk, så mjuuk, tycker jag, men då säger min fru att... sandpapper. Och barnen, det gör ibland ont på dem när jag smeker. "Du får inte bada mig pappa", så där säger dom. Jag vill gråta nästan. När jag ser sådan som dig, eller tjänsteman - där går en som kan älska med händerna, tänker jag. Jag tänker så. Händer som kan känna, det är ju rätt så viktik! Dom där gammal metallgubbar... jopparhänder säger dem, nästan som stolt, riktiga jopparhänder. Men jopparfötter, nog räcker det, tycker jag. Man har inte tänk på den där saken, jag tror inte, vad som växer fram på jopparen i den hårda intustrijobb, handsulor." (Bokslut från LM)
Detta är bara ett av många citat vi funnit som berör denna plåga av att bli avskiljd från andra när arbetet skadat en. Den visar också på någonting bortom vänsterns vanliga bild av 1960-1970-talet, här finner vi ingen arbetarromantik utan snarare en uppgörelse med den. För vissa i vänstern är 70-talet en period av medelklasstudenter som sedan gör karriär, för andra är 70-talet en guldålder som de sentimentalt längtar tillbaka till. Det vi funnit är bortom båda dessa uppfattningar, det handlar om människor av kött och blod, arbetare som lever och dör och även om vänsteraktivister som precis, precis har börjat förstå klassen i dess motstridiga och uppdelade helhet. Tillsammans gör det att vi kan förstå vår samtid genom vår historia. Som Tältprojektet, som vi stal titeln av, sa: "Så bildas en gnistrande väv, som berättar om klassernas kamp."
De böcker som ingår i utställningen är: Göran Palm: Bokslut från LM, Göran Palm: Ett år på LM, Sara Lidman, Gruva, Mary Andersson Asbestarbetarna berättar och Helena Henschen ochGunnar Orlander samt Ove Tjernbergs N.J.A.
Utställningen hålls i sin helhet på Smålands Nation den 18:e maj med lite snacks och flyttas därefter till India Däck och ställs ut i dess olika underteman.
Direkt efter vårt event på Smålands, kl 17, så håller historikern Pål Brunnström en föreläsning om överklass och genus i Sverige.
Autonom Organisering
Feed