Vad händer och vad fan ska vi göra?

Nulägesanalys och Mission Statement för Kommunistisk Organisation Malmö

Vi lever i en tid präglad av hopplöshet och politisk depression. Det politiska etablissemanget i väst har ingen ambition om att lösa de stora existentiella hot som klimatkrisen utgör, eller de ständigt ökande geopolitiska spänningarna. De har inte heller någon ambition att lösa de vardagliga problem som vanligt folk står inför. Detta underminerar med all rätt förtroendet för det politiska systemet. Det finns ingen makthavare i världen med en verklig ambition att skapa varaktig och rättvis fred, att säkra människoartens överlevnad på jorden eller att utrota rasismen och fattigdomen. För att lyckas bli övertygad om att någon i den politiska klassen kommer att lösa de problem vi står krävs det olympiska färdigheter i grenarna logisk gymnastik och självbedrägeri.

Den Livsfarliga Optimismen

Nyliberalismen¹ är en bankrutt ideologi med en rad närmast religiösa ritualer. Dessa ritualer förkunnar att kärleken ska lindra mot krigets härjningar och den växande rasismen. Elbilen med energi från kolkraftverk ska köra oss in i det gröna paradiset. Totalt verkningslösa troshandlingar föreslås rädda oss undan en total kollaps. Alla begriper att den ”etiska” konsumtionen och den vaga opolitiska kärlekshandlingen bara finns för att vi känna oss mer okej med att det är som det är och det kommer att förbli så. Men Tony Blair (SAW)² flyttade inte på några berg och nyliberalismens mer entusiastiska anhängare blir allt färre och färre. Alla med ögon ser hur den gamla eliten börjar tappa greppet! Deras enda lösning är att fortsätta styra på samma sätt som de gjort under de senaste 40 åren med nyliberalism, en ideologi som i grunden bara är en fortsättning av 200 års råkapitalism.

Innan förutsättningarna för mänskligt liv helt försvunnit vill nyliberalerna att vi troget, generation för generation ska sänka förväntningarna på hur våra liv borde se ut. Vi som jobbar ska göra det under mindre trygga villkor och för lägre ersättning än generationen innan oss. Vi ska kämpa och flytta runt i andrahandslägenheter i decennier. Tillslut kan vi få en dyr hyreslägenhet, denna kostar en allt större del av vår lön i en krympande och exploativ hyresmarknad. Eller så ”investerar” vi våra pengar i bostadsbubblan. De fattigaste av oss ska bara hålla käften, annars får vi stryk av snuten. Ingen ska strejka, då inför politikerna strejk-lagar. När vi dör ska det ske i ensamhet i en nerpissad säng på underbemannat, privatiserat ålderdomshem. Chansen är stor att vi kommer dö utan smärtlindring, detta på grund av New Public Management³-kaoset i vården. De som tror på all denna skiten blir allt färre. Det märks på den ängsliga tystnaden som ersatt hånskratten åt den just nu snabbast växande skitideologin.

Den Bedrägliga Cynismen

Man kan inte tala om vår samtid utan att behandla den nya högern. Donald Trump och Jimmie Åkesson har inte heller några lösningar på de problemen som vi står inför. De gör ideologi på samma ruttna fundament som nyliberalerna (allting är på väg åt helvete och det går inte att göra något åt saken). Men istället för att låtsas att allting är i sin ordning så spelar man på människors cynism. Då det inte går att göra något åt krigen, fattigdomen eller den stundande massdöden som vi står inför låter man sin växande anhängarskara implicit få veta att världens kollaps inte rör dom. De som ska slaktas/svälta/brinna upp är lägre stående än dom och därför okej att offra. Så vi fortsätter som vanligt fast med höga murar vid gränsen, drunknande människor på utsidan och brinnande flyktingförläggningar på insidan.

Vad gäller högerpopulisterna så vet vi fortfarande inte hur deras politik kommer att se ut innan världssystemet kollapsar i oavbrutet krig och ekologisk kris. Det ser knappast lovande ut med en retorik som uppmuntrar till ras/civilisationskrig, en ökad repression och en utökad kolonialisering av kvinnokroppen. Med ena handen lovar man att dela ut några få smulor till den inhemska arbetarklassen med en protektionistisk⁴ handelspolitik, med den andra vill man slå sönder möjligheterna till facklig organisering och förstöra de sociala skyddsnät som ännu finns kvar. Högerpopulismen är bara ett politiskt alternativ när den ställs i relation till nyliberalismen, och knappt ens då. Hos oss har nyliberalerna än så länge klarat av att klamra sig fast vid makten, dels genom att ta över de värsta delarna av de nationalkonservativas politik; stängda gränser, deportationer, talet om ”lag och ordning,” dels genom en läpparnas bekännelse till humanistiska värderingar, feminism, HBTQIA och ”alla människors lika värde”. Resultatet är en politisk situation präglad av total förvirring, där det inte längre går att skilja medicinen från sjukdomen.

Hoppet i Hopplösheten

”Socialismen eller Barbari” är ett gammalt slagord som nu måste revideras till ”Kommunismen eller Hopplöshet i Väntan på den Stundande Massdöden”. En politik för framtiden är det samhälle där arbetarklassen på ett globalt plan förfogar över produktionen och distributionen och där dessa används för att skapa socialt och ekologiskt hållbara relationer. Den privata äganderätten underminerar möjligheten till värdiga liv såväl som möjligheten till en planet som människor kan bo på i kommande generationer. Vi kan inte låta vår framtids utformning vara upp till den politiska och ekonomiska elitens goda vilja. Världen behöver ändras i grunden, radikalt, helst redan igår. Även om argumenten för kommunismen och mot kapitalismen var starka redan på Karl Marx tid så har de aldrig varit starkare än idag. Idag har borgarna ingenting att komma med förutom ideologi hämtad ifrån soptunnan, och alla vet det. ”Hellre Röd än Död” har gått ifrån att vara ett nazislagord till att vara ett löfte ifrån hela det politiska etablissemanget; hellre att hela mänskligheten går under än att Steve Jobs minne skändas och entreprenörskapet⁵ tar slut en gång för alla.

Trots att kommunismen är det enda alternativet så växer inte de radikala anhängarskarorna så att det knakar precis. Åtminstone inte i Sverige. De kvarlevande 70-talssekterna går allt längre högerut för varje år som går och i viss propaganda flörtar de med högerpopulismen. Den svenska trotskismen trottar fortfarande på, och det är fortfarande ingen som vill köpa Offensiv. Den autonoma vänstern har krympt i åratal och försöken att piffa upp den genom att ge upp gatumilitansen håller på att göra den obsolet.

Vi som skriver denna text tillhör samma generation av autonoma som gjorde upp med 90-talets aktivism och subkulturalism på 00-talet. Vi fostrades till stolta kommunister med stort ”K” men har idag ingenting att visa upp förutom våra slitna Fred Perry. Den introverta aktivismen från 90-talet var en återvändsgränd, men det visade sig den mer domesticerade och anspråkslösa autonoma rörelse, som fört en allt mer stagnerande tillvaro under 10-talet, i slutändan också vara.

Vi måste hitta tillbaka till den antagonism som en gång var vår rörelses styrka, den direkt aktion som var det enda vi nånsin hade att komma med! Vi måste hitta tillbaka till vår förmåga att ge uttrymme och uttryck för de konflikter och motsättningar som rasar under vårt samhälles yta, som väntar på att bryta fram; vår förmåga att skapa mobilisering och rörelse kring dessa motsättningar.

Som vanligt återstår allt att göra. Från den situation av totalt nederlag som kännetecknar vår tid måste vi igen försöka samla spillrorna, söka efter överlevare i rasmassorna, för att ur ruinerna försöka samla en ny militant rörelse, vårt enda hopp.

Med militans menar vi inte ett politiskt poserande. Militans ska inte uppfattas som tomma gester, en identitet eller en politisk position, utan en process, ett projekt som vi bygger tillsammans med vänner. Militans är ingenting vi kan odla för oss själva, i isolering. Lenin skriver i ”Om strejker” (1899):

Strejker lär därför arbetarna att ena sig och visar dem att de endast kan kämpa mot kapitalisterna då de är enade. Strejker lär arbetarna att tänka på hela arbetarklassens kamp mot fabriksägarklassen och mot den egenmäktiga polisstaten. Detta är anledningen till att socialister kallar strejker ”en krigsskola”, en skola där arbetarna lär sig föra krig mot sina fiender för att befria hela folket, alla som arbetar, från regeringstjänstemännens och kapitalets ok.

Kommunistisk Organisation Malmö (KOM) vill vara en del i att bygga upp en sådan krigsskola för vår tid, en kommunistisk kraft, utvecklandet av en form av öppen militans; skapa ett sammanhang och ett uttrymme för de som vill kämpa. Tillsammans med våra vänner och kamrater kan vi skapa en ny rörelse, reparera världen, omskapa alltsammans så att vi kan trivas här. Kom med!

KOM
Malmö September 2018

Vill du komma i kontakt med KOM? Skriv till oss!

E-post: kommunistisk_organisation_malmo@riseup.net

Facebook: https://facebook.com/k.orgmalmoe

1. Nyliberalismen är den politiska och ekonomiska ideologi som varit dominerande i västvärlden sedan 1970-talets slut. Effekterna av detta är nedmonteringen av välfärdssamhällets institutioner, en försvagad arbetarrörelse, m.m. Samtidigt kan vi se en långsam erövring av frågor som rör politiska rättigheter (i princip, ofta inte i praktiken) ifrån kvinnor, personer som rasifieras och sexuella minoriteter. Nyliberalernas inställning till detta har skiftat, någon gång entusiasm, ibland försiktighet, en annan gång konservativ men alltid opportunistisk. Andra begrepp skulle kunna beskriva epoken men vi valde nyliberalismen då vi vill måla en bild av dominerande politiska krafter snarare än produktionsprocesser eller dylikt.

2. Förkortning för sallā Allahu ʿalayhi wa sallam, en fras som används efter man uttalat profetens namn med innebörd ”Guds frid och välsignelser vare med honom”.

3. New Public Management, på svenska ungefär ny offentlig verksamhetsledning, är ett samlingsbegrepp för organisations- och styrningsrelaterade reformer inom offentlig sektor, ofta inspirerade av det privata näringslivet. Exempel på NPM kan vara skapandet av konkurrens mellan offentliga verksamheter, hur verksamheter drivs av privata bolag eller att hämta organisationsmodeller ifrån näringslivet, t.ex. att driva ett sjukhus med en toyota-fabrik som förebild.

4. Protektionism som begrepp syftar på en handelspolitik som syftar till att bl.a. gynna inhemsk varuproduktion mot importer av billigare produkter från andra länder, t.ex. genom tullavgifter.

5. Entreprenörskap är ett äldre ord som dammats av för att ge exploatör eller kapitalist en positiv klang. Begreppet är i nutid också en del av skolans värdegrund. Snart kan alla bli rika!!!

Länk till KOM:s hemsida

Kommunistisk Organisation Malmö

Länk: https://kommunistiskorganisationmalmo.noblogs.org