Denna text kommer från häktet Holstenglacis i Hamburg, där de två kamraterna från Parkbänks-fallet
sitter häktade, den är osignerad och översatt av https://pbsolidaritet.blackblogs.org från https://parkbanksolidarity.blackblogs.org
„they can bun my flesh, but they can’t touch my spirit, they wan‘ take way my freedom, but they can’t take away my spirit“
Varje cell, varje hårstrå, varje droppe blod är en del av min kropp. Genom att det tas ett DNA-prov från min kropps celler mot min vilja, såras kroppen av rättsapparaten och dess hantlangare, samma sak genom min fångenskap.
Jag kommer inte att gå in på de olika meningslösa argumenten kring denna utrednings DNA-stöld, då jag överlag inte vill rättfärdiga DNA-stölder. De DNA-databaser som inrättades för ett par årtionden sedan gömmer sig inte längre bakom skenargument som farliga våldsbrottslingar, utan är ett permanent verktyg i den statliga besattheten av datainsamling och kontroll. Från graffare till snattare, vi borde alla finans i deras register om de fick de som de ville.
Också inför domstol kan vi se den fortskridande utvecklingen av DNA, från att ha varit ett indicium till att bli ett bevis. Exempel på detta går att se i flera europeiska länder, där domar helt baserade på DNA som bärande bevismaterial sedan länge varit verklighet. DNA, som ett alltigenom ideologiskt instrument, gör det möjligt att använda en bild på en människa, en biografi eller en position tillsammans med en brottsanklagelse för att förkunna en dom, även om det inte bevisar något.
Det skulle dock vara fel att argumentera inom ramarna för deras självlegitimerade teater. Det ständigt pågående datainsamlandet av alla slag är uppenbarligen inte till för vårt skydd, för vårt välbefinnande, utan för att försvara deras härskande genom pengar, egendom och makten över andra människor. Tvärtemot ett vitt utbrett missförstånd så finns det inga neutrala databanker. De fungerar i enlighet med härskandets mentalitet. Det som idag är ”harmlösa” data, kan imorgon användas mot de som datan tagits från. Historien har på de mest fruktansvärda vis undervisat oss i just detta. Det som ena dagen är en lista, en förteckning, ett medlemskap, kan nästa dag bli en dödsdom. Att samhällets tillstånd förändras snabbt och aldrig är så stabilt som det påstås, det vet vi alla. Att frihetens fiender samlar data och kategoriserar människor i sina syften, det har genom vissa händelser den sista tiden ännu en gång förtydligats. Till exempel det högerextrema nätverket ”Nordkreuz” dödslista, ett nätverk som består av (Elit-)soldater från försvarsmakten, poliser, hemvärnsmedlemmar såväl som personer inom rättsväsendet och politiken. Eller hotbreven mot antiauktoritära och anarkistiska revolutionärer i Berlin, sammanställt och skickat av LKA-poliser med information ut polisakter och databanker. Databankerna, som runtom i Europa används mot människor i flykt, där deras kroppar mäts såsom boskap, för att möjliggöra identifiering på andra platser.
Men också den allestädes närvarande totala digitaliseringen spelar en stor roll. Data om oss som insamlas från sociala nätverk, telekom- och GPS såväl som allt vad online-shopping och ”sharing-mobilitet” heter blir alltså repressionsorganens huvudkälla. Dessvärre kan vi se ett skrämmande stort och frivilligt deltagande i dessa processer.
Därmed utesluts alla de människor som inte är en del av det etablerade legala samhället, t.ex. de som saknar papper. När samhället ständigt blir allt mer glasartat försvinner de platser där den permanenta kontrollen inte härskar. Den sociala dimman sig belysas inför makthavarna.
Individer som bär på en längtan efter ett liv i frihet borde, oberoende vilken situation de befinner sig i, försöka skapa okontrollerade platser och försvara dem, och stötta och visa sig solidariska med människor som förföljs, hotas, utnyttjas eller förtrycks.
Detta innebär dock en konflikt med de som härskar över oss. Låt oss ställa våra självorganiserade kamper mot deras världsordning.
UHA Holstenglacis, Hamburg, August 2019
Parkbänk
Feed