Svar till ”Barbamamma” - Att varken diskutera eller exkludera trans, ett svårlöst mission

Så härom dagen skrev jag en text om trans och feminism. Det var såklart väntat att jag skulle få reaktioner när jag gav mig in i en infekterad debatt. Men varför den måste vara så infekterad?

Pseudonymen ”Barbamamma” svarade (enligt anarkism.info) bla mig och Ekis i en text som publicerades i onsdags. Texten är kryddad med olika antydningar om min (vår?) egentliga agenda och därför svår att lämna obesvarad även om jag av uppenbara skäl har svårt att svara för Ekis. Det är svårt att veta om ”Barbamamma” vill att jag ska svara eller inte. Hennes text för dubbla teser: 1. Den som diskuteras tas på allvar och den som inte gör det exkluderas. 2. Samtidigt bör denna debatt inte alls föras.

En av de saker ”Barbamamma” är mest upprörd över är ”hur/varför/var denna ”debatt” pågår”. Varför vänstern och feminismen bör diskutera nya strömningar och sin ideologiska bas framstår för mig som så självklart att jag inte tänker kommentera det vidare (att läsa detta som att transpersoner är nåt ”nytt” är inte korrekt). Debatten ska föras är på ett vettigt och nyanserat sätt, vilket jag ansträngde mig för att göra, även om jag såklart också kan missa. År 2018 är det rimligen i media och på internet en debatt sker. Det är liksom själva utgångpunkten för alla de politiska samtal som sen sker i lunchrum, på möten eller över en bärs.

Jag har förståelse för att transpersoner inte orkar svara på tusen frågor och förklara sig hela tiden. Men jag skrev en text som riktade sig till vem som helst med intresse för feminism, kön och politik. Detta var jag tydlig med. Jag efterfrågade svar om någon har några. Varför Barbamamma då ser sig nödgad att svara, trots att hon varken vill diskutera eller har några svar förklarar hon kanske ”utanför det offentliga rummet” där debatten enligt henne ska föras och där hon alltså är mer ”medmänsklig” än mig!

Att alla transpersoner skulle ha färdiga svar har jag påstått lika lite som jag förväntat mig eller krävt det. Också detta skrev jag i min text. Självklart kan man vara trans och skita fullständigt i teoretiska dikussioner om kön likväl som man kan vara cis och inte göra det. Att transpersoner ”möter många svårigheter i sitt liv” för att de inte är cis kan jag väl räkna ut med röven och jag har aldrig påstått nåt annat. Tvärtom. På samma sätt möter kvinnor ”svårigheter i sitt liv” enkelt sagt; för att de inte är män. Jag påstår inte att detta lidande är samma sak. Det är två olika konsekvenser av patriarkatet.

Jag har aldrig avkrävt någon ”konsekvent revolutionär praxis” och skulle garva så jag kissade lite med mitt förlossningsskadade kön om någon förväntade sig det av mig. Jag har inte avkrävt någon transperson någonting alls och det är osnyggt att hävda det. Just detta påtalade jag om debatten, att det blir väldigt svårt att försöka förstå eller komma vidare när ingen egentligen kan säga någonting alls utan att anklagelser som dessa skickas tillbaka.

Men, märkligast är nog att i samma text skriva ”...jag har ingen som helst uppfattning gällande hur en ska definiera vad kön “egentligen” är” och sen ”Att riktiga män också kan bära barn och ha vaginor...”. Det senare måste rimligtvis bygga på en ide om vad kön är och hur det ska definieras? Jag kan inte läsa någonting annat än: ”om du inte skriver under på mitt resonemang direkt så är du dum i huvet och/eller vill mig illa”. Att denna och liknande idéer inte skulle ha ”gått fram” framstår som en konstigt påstående då det är t ex är detta med män som kan vara gravida som väckt frågor. Är det så (vilket jag aldrig påstått är felaktigt) betyder det nämligen att vi feminister behöver omdefiniera vad kön är. Att detta ”gått fram” och väckt intresse är själva debattens upphov.

Jag har inte ifrågasatt transpersoners utsatthet. Jag har heller inte påstått att det skulle vara ett ”val” eller en ”politisk poäng” att vara trans. Jag har ställt frågor utifrån en artikel i brand med rubriken ”Kön är ett politiskt val” (f.ö skriven av vad jag vet en cis-man). Om feminismen som bekant länge kämpat för att kön ska bli mindre viktigt och både manlighet och kvinnlighet förståtts som sociala konstruktioner påförda fysiska kroppar torde slutmålet för vår kamp vara en situation där könsrollerna förändrats till den grad att det blir ointressant vilket kön någon har. Märkväl ordet ”slutmål” här, eftersom vi inte kommit dit är kön i allra högsta grad fortfarande intressant. Likväl är det dit vi strävat. Vad jag då frågat är om ”slutmålet” i transförståelsen är att könskategorierna kvarstår, med kanske några nya tillägg, och sen är det fritt att ”välja”. Naturligtvis då när det inte är stigmatiserat och vem som helst kan få den hjälp den önskar för att kunna göra sitt val. Jag fattar väl givetvis att ingen skulle välja dagens situation och det lidande som Barbamamma och många före henne påpekat. Detta är som sagt en ideologisk frågeställning om vart det är vi vill. Jag har frågat detta för att jag undrar det, inte för att jag vill någon illa, vilket är absurt att behöva försäkra.

Jag försökte i min text göra en poäng av generella påståenden och analyser. För att kunna beskriva världen på ett begripligt sätt när vi vill nå ut till människor med vår politik krävs detta. Att göra undantaget till regel ser jag som ett lika stort misstag som att förneka att undantagen finns. Män slår, våldtar och exploaterar kvinnor. MEN ”inte alla män”!!! Kvinnor exploateras, misshandlas, våldtas. MEN ”inte bara kvinnor”!!! Ingen vettig feminist har påstått varken det ena eller det andra.

Vidare har jag ingen aning om hur man ”försöker köpa facebookgrupper”. Ändå antar jag att den anklagelsen är riktad till mig, eller är det nåt ekis chillar med? Jag har i varje fall aldrig spenderat en krona, utan har blivit läst för att jag har skrivit bra skit. Enligt barbamamma sysslar jag (?) med att ”försöka öka personligt inflytande”. Jag undrar då, är det nån form av otillbörligt spel att delta i sin rörelse och föra fram sin åsikt eller tankegång?

Jag är enig med att vanliga människors tyckande är lika mycket värt som någon annans. Därför försökte jag skriva begripligt om en fråga som många inte vågar sig på. Därför skiver jag överhuvudtaget. För vem är jag? Att anklaga någon som skriver en anonym blogg för att försöka framhäva sig själv på oklart ohederligt sätt är rätt malplacerat.

Att påstå att Ekis lämnats okritiserad får mig att undra om ”Barbamamma” inte tar del av media alls? Ekis har blivit hårt kritiserad och ROKS portade henne från pornografikonferensen nu i februari. Att en av två riksorganisationer för kvinnojourer, den mest inflytelserika och med längst historia tar avstånd från någon som så att säga ”gjort mer för feminismen på en månad än F! på tio år” är knappast att ”inte våga kritisera ikoner”. Det är mest ett fegt och osysterligt haveri.

Sen kommer slutklämmen, om vad jag/ekis/ev nån mer egentligen tycker om transpersoner på ”ett personligt plan”. Det är ett jävla drygt insinuerande och ett effektivt sätt att tysta en debatt. En debatt som skulle kunna ta feminismen, kampen och oss alla vidare från ett låst läge. Ideologi och politik handlar i slutändan om verkliga personer. Det spelar ingen roll vilken fråga det är som är på tapeten, politik handlar om människors liv, det är knappast nåt unikt för transpersoner. Men vad jag ”egentligen” tycker om enskilda personer ska folk som aldrig träffat mig ge fan i att spekulera i.

Ensam Mamma Röker

Ensam Mamma Röker

Länk: https://ensammammaroker.blogspot.se/