Inom vänstern, speciellt inom den autonoma vänstern, har det uppstått en förakt mot studiecirklar och de grupperingar som fokuserar på studiecirklar över aktivism. De vanligaste argumenten emot att fokusera primärt på studiecirklar är att en blir "frånskild massorna", "passiv" eller "instängd". Men det är en felaktig förståelse över kapitalismen och vart klasskampen sker. Klasskampen sker inte enbart på demonstrationer, på nattliga direkt aktioner eller liknande. Klasskamp sker i skolan och på jobbet. Någon som går i skolan eller jobbar bildar gemenskap med sina skol- eller arbetskamrater, de blir exploaterade, förtryckta och reproducerade i sitt dagliga liv och kämpar emot på olika sätt.
Att anse att det enda sättet att delta i klasskampen och vara en del av "massorna" är att gå på demonstrationer eller direkt aktioner är en klassistisk åsikt, utöver det är det en väldigt instängd åsikt.
Känslan av att en måste göra aktioner för att känna att en gör påverkan, att överskatta den subjektiva faktorn i klasskampen, alltså aktivismen, uppstår från alienation och en känsla av maktlöshet. För att citera Jaques Camatte ur "Against Domesticiation",
"We now come to the category of people who feel that they have to "do something": they are now having to realize that their understanding of the situation is totally inadequate, and their efforts to conceal this fact only makes their powerlessness more obvious."
Vad är då rollen av studiecirklar? Att skapa en förståelse av kritiken av den politiska ekonomin, en förståelse över de historiska erfarenheterna och förståelse för de nuvarande kamperna. Genom öppen diskussion skapas bättre och nyanserade förståelse med flera perspektiv.
Så klart ska en fortfarande ta del av aktioner, det ska inte förkastas helt, men en ska inte överskatta deras roll eller anse att det är den enda värda aktiviteten som kopplar en till proletariatet.
Bordigistgruppen
Länk: https://www.facebook.com/bordigagruppen/posts/403327780101369
Feed