En revolutionär infoportal
2017-02-21

Solidaritet med upploppen i Rinkeby

Idag rapporterar media om hur flera upplopp ägde rum i Rinkeby igår natt. Enligt media ska flera butiker ha plundrats, bilar ha satts i brand, en journalist och en butiksägare ha misshandlats och snuten ska ha blivit attackerade med stenar. Snuten ska ha känt sig så hotad, att de sköt skarpt för att träffa. Vad som verkligen skedde på plats, vet bara de som var där.

Vad som är klart är att flera individer valde att attackera flera av alla de insitutioner som styr och behärskar våra liv. Plundringen attackerade den kapitalistiska egendomsrätten och de förhållanden som driver oss till att fortsätta slava för att ha råd med vår överlevnad, istället för att ta det vi behöver. Journalisten som blev misshandlad, var en attack mot den ideologiska grundsten som media utgör, i upprätthållandet av de rådande förhållandena; mot det faktum att journalisten inte var där för att lyssna till och sedan föra vidare de revolterandes berättelser, utan för att sälja sin egen spektakulära berättelse dyrt - en berättelse som inte alls relaterar till den verklighet livet i Rinkeby innebär. Stenkastningen mot polisen, en attack mot dem, vars uppgift det är, att med våld upprätthålla statens makt över varje individ. Att se till så att fattiga förblir fattiga, att de som försöker annat åker in på kåken, att papperslösa lever under ständigt hot mot sitt liv, att subversiva förblir passiva. De skyddar inte bara statens lagar utan den moral som håller oss alla tillbaka från att revoltera mot samhället. Den moral som får grannen att ringa snuten, när den hör krossade rutor på gatan eller ser några skumma personer "slå dank". Oavsett de intentioner som fanns bakom varje individs handlingar, så blev dessa institutioner attackerade och snuten försökte skydda dem (och sig själv).

När snuten säger att den känner sig så hotad, att den skjuter skarpt, så är det oftast bara en halv sanning. Den andra halvan av sanningen är att de oftast har befunnit sig i ett område eller i ett sammanhang, där de lättare kommer undan med det. Tack vare medias mångåriga arbete med att skapa en bild åt resten av Sverige av förorterna och en djupt rotad rasism (och klassism) i samhället, kan de lättare prata sig ur situationen. Tilliten till polisen, som ett neutralt statligt organ, spelar naturligtvis en roll för en stor del av befolkningen men om snuten skulle skjuta skarpt mot ungdomar i Danderyd eller ett medelklassområde i Karlskoga, så skulle de inte lika lätt komma undan med det. Så länge en vit snut, eller poc-snut med vita ambitioner, skjuter en person of color, fattig, subversiv eller livsstilskriminell, så är allt som det ska, enligt samhällets outsagda normer.

Om det nu var så att de kände sig hotade, och inte bara såg ett tillfälle att släcka ett, i deras ögon oönskat, liv, så är det också ett tecken på att upprorsmakarna verkligen har utmanat de rådande förhållandena.

När snuten väljer att med skjutvapen ingripa i det sociala kriget i allmänhet (vilket de gör hela tiden) men mot upprorshandlingar i synnerhet, så är det viktigt att se vad det betyder för oss, som solidariserar oss med upproriska handlingar och revolt. Två saker det inte borde leda till, men vilket det oftast gör, är att antingen trappa upp våldet och svara med samma, dvs. med skjutvapen eller grövre våld, eller att låta sig skrämmas och passiviseras, inför risken att bli skjuten. När snuten skjuter, bör vi istället se på handlingarna som "provocerade fram" skotten, och solidarisera oss med handlingarna. Sprida och utveckla dem, göra dem okontrollerbara och oberäkneliga. Utan att varken gå in i fällan av väpnad kamp mot staten, vilken är dömd från första början med tanke på de olika resurstillgångarna, eller att låta snuten får ytterligare grepp om vår vilja att revoltera, så kan vi utnyttja den blottlagda svagheten hos det monster vi ständigt vaktas av.

Plundring, bilbränder, attacker mot journalister och snutar/staten; attacker mot den demokrati som är "det bästa av alla sätt att förtryckas på".

I djup solidaritet med alla upprorshandlingar i Rinkeby,

det finns inga bättre omständigheter att vänta på, det har det aldrig gjort.

Barbar

Kommentarer

Man såg väl att poliserna ville skjuta på folk.

P

Solidarity with the riots in Rinkeby, Stockholm

Today media reports on how several riots occurred in Rinkeby yesterday night. According to media claims several shops have been looted, cars set on fire, a journalist and a shop owner battered and cops attacked with stones. The cops are claimed to have felt so threatened, that they shot live ammo to hit. What really happened, only those that were there know.

What’s clear is that several individuals chose to attack several of the institutions that control and rule our lives. The looting attacked the capitalist property rights and the conditions that drive us to slave to be able to afford survival, instead of taking what we need. The journalist that was battered, was an attack on the ideological cornerstone that the media constitutes, in the maintaining of the existing conditions; against the fact that the journalist wasn’t there to listen to and pass on the revolters’ stories, but to sell its own spectacular story expensively – a story that in no way relates to the reality that life in Rinkeby means. The rock throwing against the police, whose task it is, to using violence maintain the state’s rule over every individual. To ensure that poor remain poor, that those that try anything else are thrown in the slammer, that undocumented live under constant threat against their lives, that subversives remain passive. They protect not only the stat’s laws but the morality that holds us back from revolting against society. The morality that gets the neighbor to call the cops, when it hears crushed windows in the street or says shady people “loitering”. Regardless the intentions that existed behind every individual’s acts, those institutions were attacked and the cops tried to protect them (and themselves).

When the cops say that it felt so threatened, that it fires live ammunition, it is often just a half truth. The other half of the truth is that they usually have been in an area or a context, where they more easily can get away with it. Thanks to media’s work over many years to establish a narrative for the rest of Sweden of the suburbs and a deeply rooted racism (and classism) in society, they can more easily talk themselves out of the situation. The trust for the police, as a neutral state body, of course plays a role for a large part of the population but if the cops would fire live ammunition on youth in Danderyd or a middle class area in Karlskoga, they would not as easily get away with it. As long as a white cop, or a PoC-cop with white ambitions, shoot a person of color, poor, subversive or lifestyle criminal, everything is as it should be, according to society’s unspoken norms.

If they indeed felt threatened, and didn’t just see an opportunity to extinguish an, in their eyes undesired, life, it is also a sign that the insurrectionists really challenged the existing conditions.

When the cops choose to use firearms to intervene in the social warfare in general (which they do constantly) but against insurrectional acts in particular, then it is important to see what it means for us, that are in solidarity with insurrectional acts and revolt. Two things it should not lead to, but usually does, is to either ramp up the violence and answer with the same, that is, with firearms or more severe violence, or to let oneself be frightened and pacified, when facing the risk of being shot. When cops shoot, we should instead look at the acts that “provoked” the shots, and be in solidarity with the acts. Distribute and develop them, make them uncontrollable and unpredictable. Without either walking into the trap of armed struggle against the state, which is doomed from the start considering the distribution of resources, or to let the cops get a stronger grip around our will to revolt, so we can use the exposed weakness of the monster that we are constantly guarded by.

Looting, car fires, attacks against journalists and cops/the state; attacks against the democracy that is “the best of ways to be oppressed”.

In deep solidarity with all insurrectionary acts in Rinkeby,

there are no better circumstances to wait for, there never was.

Barbar

<hr>

Translated from Gatorna by @b9AcE.

@b9AcE.

Tack för denna text! Är trött på att folk sitter o runkar till döda teoretikergubbar och rullar tummarna i väntan på Revolutionen. Dags att visa solidaritet i praktiken och revoltera NU!

Sirpa

Kommentera

captcha