Den 21a December 2017 ber vi er låta fantasin flöda för uttrycka solidaritet. Ännu en gång ska vi visa våra frihetsberövade kamrater att de inte är ensamma - men med oss på gatorna och i våra liv.
De vill resa ännu högre murar, inte enbart av betong och järn, men även av ensamhet och isolation. Det är dessa väggar vi vill bryta ner, med kärlek, vänskap, ilska och solidaritet med vår vän Lisa.
Bilder, ljud och video kan skickas till solidaritatrebel@riseup.net --------------------------------------------------------------------------------
Att ha tagit emot en dom betyder inte att en fängslad person "bara" är i fängelsesystemets våld. Den politiskt dömande statsapparaten fortsätter att utreda, observera, analysera och besluta över den fängslades öde. Framför allt när fången INTE fallit ner på hennes knän, bedjandes om nåd. Sätten som rättsystemet kan demonstrera att de inte är färdiga med henne är många.
Tystnaden och värdigheten, rakt i ansiktet på de dömandes och deras anklagelser, samt hennes totala vägran att samarbeta med polisen, har setts som bevis till skuld och kan användas för att fortsätta hålla brottsutredningen öppen på obestämd tid, och kan öppna fler undersökningar.
Sist men inte minst, att vara socialiserad som kvinna men inte upprätthålla påtvingade beteenden och roller (i detta fall till exempel att ha en rebellisk attityd och en icke-underordnad position gentemot institutionen), genererar fler domar som går bortom straff på ett juridiskt plan. Moraliska och sociala anklagelser, som är en central del i en patriarkal ordning, målar in den fängslade.
Att fortsätta uttrycka sina politiska övertygelser och idéer även innanför murarna, istället för att förneka dem, anses visa brist på ånger och har blivit ett argument för varför fängelsestraffet "inte räcker".
När den lagliga arsenalen är uttömd i en "rimlig" dom (dvs så mycket det kunnat gå i relation till de tunga straffhoten) men kärnan hos den fängslade personen förblivit intakt, tvekar inte rättssystemet att gå vidare till att anfalla hennes relationer med omvärlden, familjeband och vänner.
Förutom betong, metallstängsel, konstgjorda ljus och säkerhetskameror (som inte bara skär av livet men också kväver det) lägger rättsystemet även till berg av papper som måste genomarbetas för att kunna få tillgång till någon simpel mänsklig kontakt med nära och kära.
Begäran, behörigheter, auktorisationer och uppskjutningar sätter kampen att inte känna sig besegrad på prov.
Den 7 juni 2017 dömdes Lisa, vår anarkistiska kamrat, av domstol i Aachen (Tyskland) till sju och ett halvt års fängelse för ett bankrån.
För närvarande väntas resultatet av ett överklagande som lagts fram av advokaterna som, om de antas, kommer att innebära en utvärdering av domen och innebära att fallet åter kommer att prövas i domstol igen. Därför hålls vår kamrat fortfarande i häkte i Köln.
Lisas mamma dog i början av November på grund av en sjukdom som hade varat i flera månader. Under denna tid beskrev åklagaren och domaren Lisa som en "flygrisk" och nekade henne därmed möjlighet att besöka sin mamma på sjukhuset. Hon fick heller ingen möjlighet, inget tillstånd för att kunna närvara vid mammans begravning.
Fienden använder inte bara juridisk argumentation, utan tillämpar många fler sluga mekanismer. I liksom så många andra fall, när rättvisesystemets törst för hämnd inte är nöjd med ett enkelt (men långt) fängelsestraff, fortsätter fienden att leta efter varje förmodad svaghet hos fången för att bryta ner henne. Det är uppenbart att detta är rent hämndlystna medel, ett svar på kamratens fasta och icke-samarbetsvilliga inställning. Ytterligare ett straff, ännu ett försök att tvinga henne buga, genom att rikta sig till Lisas privatliv och personliga omständigheter. En utpressning av domstolen i syfte att undergräva hennes politiska gemenskap och övertygelser.
MED HAT MOT FIENDEN
Vi glömmer inte. Vi förlåter inte.
--Some anarchist comrades--
Anarchist Black Cross UMEÅ
Feed