SmashG20 och proleteriatet - en diskussion

Varför ska man åka över ett par gränser för att göra hus i helvete med snutar och försöka stänga ner en hamn?

Svaret som oftast sätts fram är att Smash G20 ska på något sätt energisera vänstern eller att det ska återstarta rörelsen igen så som den var förra G20 mötet. Det finns dock ett par problem med denna "praxisen".

1) Vad är poängen med "rörelsen"? Den attackerar aldrig kapitalismen och dess relationer, endast diverse representationer så som G20-mötet. Även om "rörelsen" faktiskt lyckas bli större med de här aktionerna kommer exploitationen på arbetsplatserna att fortsätta som innan. Rörelsen existerar endast utanför där exploitationen sker, utanför där varan av arbetskraft säljs, alltså utanför arbetsplatserna. Det blir bara en väldigt stor politisk sekt som är utanför proletariatets direkta kamper.

2) Den ärver samma problem som anti-facsism historiskt har gjort; man kämpar för en organisering av kapitalism över en annan. Varför ska man åka till Tyskland för att stänga ner en hamn, slänga sten på snutar och göra det jobbigt för stats-huvuden? Kapitalismen är global, Sverige har mycket riktigt också hamnar, snutar och gatsten och stats-huvuden. Kapitalismen bör bekämpas överallt vid alla tillfällen, inte bara igenom aktioner vid enstaka tillfällen som ett G20-möte.

3) Att stänga ner en hamn utifrån kan knappast klassas som en anti-kapitalistisk aktion om det inte finns något mass-stöd eller om proletärer är för det. Det luktar som någon svagare form av Röda Fraktions Arméns taktiker. Okej, man lyckas stänga ner hamnen idag. Vad händer imorgon när alla åkt hem? Kampen ska fortsätta, inte sluta med att de politiska sekterna åker hem. Om vi istället tittar på något som Hamn4ans pågående strejk så är det mycket mer av en anti-kapitalistisk och proletär aktion. När Socialistiska Partiet och Allt Åt Alla rullat ihop sina banderoller och åkt hem är hamnen fortfarande ner stängd. Det revolutionära subjektet, proletariatet, är kvar.

Den röda tråden är "aktivism". Kampen och vardagligt liv ska inte separeras genom att man gör kampen till en hobby eller identitet. Revolution sker i vardagens kamp mot det vardagliga livet, inte genom speciella "events" som blir mer av en högtid. Ta mig inte för en arbetarist heller, kampen bör föras i hela samhället, i alla sektorer, enade. Jag tror på klasskamp på samhällsfabrikens golv.

Ultravänster