Inlägg

2025-05-17

Sexworkers against work

Right now, we are a handful of whores attempting to put our position into words and our words intoaction. In the time we have been in the sex trade we have seen and learned a lot. We have witnessed the shift towards strong identification with the term “sex worker” and even pride in the labor of selling sex. We have seen platforms flourish for sex workers to find work or to find each other and develop communities. We have seen less shaming and less fear of being judged in radical circles, and even the development of a niche popularity that celebrates sex work as a more desirable option amongst relatively few or less desirable options.

Although many of these changes are beneficial, they are not without criticism: whorephobia is still the pervasive view of sex work within society as a whole, especially if you are poor, working class, black or brown, or trans. The whorearchy amongst sex workers continues to reinforce this trend, as stripper chic and other forms of non-sex service providers place themselves above other workers who fuck for a living. We see white cis women who have built marketable personas with relative ease as high-class escorts or sugar babies, take the spotlight as voices for the sex worker movement with open admission about their lives, while others are left concealing their every move, leading high-risk double lives. We have seen an expansive activist and online community turn into a demand for recognition and protection by the state, for legislation and elections to lead the way to “liberation.”

We do not believe our liberation will be reached through a permanent position within capital, to then be exploited in more efficient ways. We do not want to be legalized. The regulating role of the state will always include policing workers on the job and off-work, and prosecuting criminal activity in all aspects of workers’ lives. Work is not something that confines us solely as we labor in a building or room. Work orders the rest of our life: our mornings, our vacations, our purchases, what we read, our care, our sex and pleasure, our home, the night. The more legitimized our labor becomes by the state and capital, the more we are forced to work. We want an end to criminalization, an end to work, and also an end to capitalism altogether. A narrowed and flattened lens into headlines such as “Eight foreign nationals freed from sex-ring-massage-parlors in Berkeley” can only illuminate what one is already able to understand of the complex components of this “sex ring.” Immigration, inability to find work, racism and misogyny are all factors at play in governances’ so-called victories against human trafficking. Raided strip clubs and massage parlors turn into Airbnbs. Every strip club’s “If you see something say something” anti-trafficking posters suggest we dial 1-800-DHS-2-ICE. These are not heroic efforts to save “vulnerable women,” but methodical avenues of gentrification, capital development and ultimately, violence against sex workers and their loved ones.

We cannot wager on the acceptance of sex work, or for those who are obsessed with our condition to change our realities. The anti-human-trafficking movement, a multi-million-dollar industry, is a macro aggression waged by every arm of the state and its collaborators: NGOs, religious organizations, racist and authoritarian feminists, ignorant or opportunistic do-gooders. It thrives off modernity’s humanitarian lust to save the young and vulnerable, shaped by decades of unearthing – and consequential sensationalizing – of global capitalist horrors. We think of it’s lethal predecessor, the War on Drugs. In these spectacular wars, we witness the unification of both the left and right wings of the capitalist state who, together, design these mechanisms of control in order to extract wealth from vulnerable populations just finding ways to get by. The savior brigades, the Drug Enforcement Agency, the whole carceral system, negate the possibility within informal economies to escape poverty and degradation.

If the challenge was to force our representatives to recognize our humanity, we would be front row at all the city council meetings. But we know their wealth depends on controlling us, their role is to bring us back into their world, when we have spent our lives creating our own against all odds. To wait until our suffering is recognized through constructing audible narratives for our enemy’s consumption is to take away the power that already exists in our history of struggle. We are against both economic exploitation and state regulation of economic exploitation. Because of this, we are necessarily for our own autonomy. This is something we must develop together. Let’s evaluate the limits of reform and assimilation while honoring the legacies of sex worker struggles, and move beyond the more institutionalized sex worker activisms.

We would like to prompt a conversation toward a more thorough understanding of how sex workers, marginalized yet certainly not marginal, can organize material solidarity and care networks that build community while also undermining the state’s ability to hold us hostage in its many ways.We believe being a sex worker is a powerful shared experience wherein our natural inclinations to survive outside of the state’s control and oversight have the potential to manifest incredibly powerful care networks as well as confrontational responses to those who harm us. We believe it is crucial to criticize our subjectivity as sex workers and acknowledge that not all who sell sex identify that way. We maintain that our unique experiences, as those with the experience of sex for survival, leaves us, and us alone, capable of recognizing our limitations, traumas, tendencies, and sensibility toward liberatory relations. Beyond misrepresentations, false glamorization and weaponized stigma, the wisdom and navigation of those who sell sex to live give a critical perspective for the many more who are fighting for freedom from work and from the state.

We acknowledge and honor the hard work, risks, and death endured by many over the past century in order to create a framework for the sex worker specific organizing and political analysis we use today. The struggle of sex workers and the longevity of our struggle relies on our ability to continue the militant practices of the black radical tradition, to stand in solidarity with those defending their indigenous land from pipeline development and other state-sanctioned genocidal expansions, and to remember that the hope for queer liberation was fought against the police in a riot at Stonewall by black and brown trans women, prostitutes, queens, dykes, and other gender traitors. We refuse to let these daring, courageous moments of our legacies be distorted and rewritten into playbooks for passive resistance.

Today solidarity means, fight back.

otherweaponsdistro@protonmail.com

Other weapons

Länk: https://otherweapons.noblogs.org/post/2020/05/26/sex-workers-against-work/

Kommentarer

1% den lyckliga horan.

99% människohandel (slaveri).

Jag tror inte på detta utan det är någon ultraliberal man som kåtar upp sig. Brudar som blivit för glada i knarket och ställer sig på gatan, blir omedelbart förslavade av människohandlare. Det är hororna som tipsar sina människohandlare för att bli av med nya yngre konkurrenter.

Det närmaste jag känner till är älskarinnor med en och samma karl som köper ett samlag. Att detta ändå är ovanligt i Sverige beror på att en man inte skäms för att dra en runk. I andra mer religiösa länder där en "skinnhiss" är skamfyllt där finns det en större sexuell människohandel än i Sverige.

Runka bort ståndet (165 60).

Att sälja sex är inget legitimt yrke som bör accepteras eller normaliseras, precis som drogförsäljning eller barnarbete inte är det. Som revolutionära socialister stödjer vi den svenska sexköpslagen som är verkligt progressiv.

I den här artikeln presenterar Ekis Ekman en socialistisk analys som står i skarp kontrast mot de trasiga individer som skrev "Sexworkers against work" och de som vill legitimera sexköpare i tidigare inlägg.

https://proletaren.se/artikel/en-av-de-viktigaste-...

Erika

Nu har det väl visats att cirka var 10e man i Sverige har köpt sex så så ovanligt är det inte trots att det inte anses särskilt skamfyllt att dra en ”skinnhiss” här. Och torskarna är absolut inte bara singelmän som inte får till det på annat sätt utan det är även gifta, sambos, har flickvänner osv osv. Det handlar väldigt lite om sexuellt behov men desto mer om känsla av makt, att vilja äga kvinnor och deras kroppar och känslan av att kunna göra vad man vill med en annan människa (genom att betala sig fri från skuld). Något man kanske inte lika lätt kan göra i en relation med någon man gillar, är intresserad av eller älskar.
Patriarkatet är problemet, inte bristen på skinnhiss-tillfällen.

(Heter skinhead-hiss om man har rakat sin manslem?)

Gratis skinnhiss åt alla

DK har äntligen hittat en anledning att existera eftersom deras antifascism är lite begränsad numera. Grattis AFA. I vilket område ska ni agera snut idag?

AFAsia

Skinnskalle(ollon). Efter att ha vridit och vänt på det hela så kommer man fram till att den svenska sexköpslagen är bra och ska inte ändras. Är det någon pengalös brud som fångar egna torskar 🐟 så är den nuvarande sexköpslagen något hon kan ha och hota med.

Skinhead hiss? Nog har engelsmännen något annat ord syftade på hiss?

RFSL är ultraliberalt.

Runka bort ståndet (165 60).

Elevator (inte väsande) jag har problem med min autokorrekt som gör vansinniga textändringar när texten skickas. I min första kommentar så är det 2 fel av autokorrekt:

...som KÅTAR upp sig...(inte kommer).

...Runka bort STÅNDET...(fast det var oplanerat vitsigt med ordet ståndpunkten.

Runka bort ståndet (165 60).

Synd att alla diskussioner urartar i hata synden inte syndaren (fast egentligen hatar vi syndaren också) moralism. Kan vi inte lämna sånt till den religiösa högern

Blaha

En grupp kvinnor som är betalda älskarinnor ofta åt bara en man är frånskilda mammor och de gör det bara för pengarna. Polisen räknar det inte som prostitution. Utan polisen 👮 söker endast kvinnor som tar emot så många olika män som möjligt. Dessa kvinnor ägs av män. Därför finns inte den fria horan. Det är bara människohandel. Anarkismen bör fördöma all handel med människor från anställda till sexslavar som förhatligt förtryck. Det kommer och finnas lagar i ett anarkistiskt samhälle där lagarna påminner om religiösa budord där alla har rätt och bestraffa den som bryter mot budorden. Vilket många kommer och ogilla och därför upprättar något slags proffesionell ordningsmakt som fungerar som ett bevakningsföretag idag.

Låten oss diskutera rättsordningen i ett anarkistiskt samhälle. Det mest anarkistiska vore att utgå från att alla de gärningar som inte skapar ett brottsoffer är accepterade. Men det blir problematiskt med samtycke. Till exempel en 12-åring som för stunden är dökär i en 16-åring. Enligt statslagen så är det automatiskt en våldtäkt på grund av åldersskillnaden även om ingen anmälan görs av den minderåriga om ofrivillig sex. Våldtäkt är ett annat brott eftersom det har ett brottsoffer.

Jag själv stöder statslagen när det gäller sex mellan minderårig och person över 15-års ålder är automatiskt våldtäkt. Här gäller det inte fula gubbar utan tonåringar under 15 år och över 15 år. Nuvarande lagstiftning bryr sig inte om ettårig åldersskillnad om det inte finns anmälan om ofrivillig sex. Samt så samtyckeslagen med den så fängslar man bland annat blottare och så den svenska sexköpslagen.

Runka bort ståndet (165 60).

Man behöver inte stödja lagstiftningen och konstitutionen för att respektera och skydda människoliv. Man gör det oavsett som autonom, anarkist, vänster osv. Visst ska det klasslösa autonoma, anarkistiska samhället kommer att bestå av överenskommelser, regel osv. Vi är inte nihilister. Men man kan inte vara anarkist för det mesta och stödja statliga lagar lite ad hoc när det passar. Det är hyckleri, inkonsekvens och ett lokalt nordiskt fenomen som säger mer om de politiska subjekten här snarare än något annat. Snälla, kan ni inte bli av med denna kollektiv sosse fixering? Det börjar bli tröttsamt!

Mercy!!!!

Låt oss lista dessa överenskommelser för ett anarkistiskt samhälle. Något som ingen gjort i Sverige vad jag vet.

165 60XBJG

Vill du berätta vad du tänker det "autonoma" samhället är, Mercy?

Sosse fixerad

Ett försök till anarkistiska budord vilka utgör Lagen, ide'n stulen från patriarken Moses som kunde skriva, det kunde inte Jesus. Moses gillade dödsstraff men det gjorde inte Jesus. Där är den väsentliga skillnaden.

1. Allt som skapar brottsoffer är brott.

2. Anarkism är kamp mot alla former av förtryck och hierarkier. Förtryck är ett brott. Hierarkier får någon annan utreda. Detta uttryck är gammalt och gäller Europa och Ryssland.

Låt oss stanna vid enbart det sexuella samlivet som exempel för den anarkistiska Lagen/budorden. Den för tillfället dökära 12-åringen. 17-åringen kränker/förtrycker 12-åringen genom att övertyga 12-åringen om samlag fast 17-åringen vet att en 12-åringen inte är redo som en 17-åring.

Brott och straff. Cyckeltjuvar sköts på vänstersidan under det spanska inbördeskriget. Arbetarklassen är mer för dödsstraffet än borgerligheten. Efter mycket tänk så föreslår jag fotboja i hemmet som första straff. Andra straffet blir ?

165 60

165 60: Ett anarkistiskt samhälle har inte "lagar" i dagens bemärkelse, endast gemensamt utformade regler (jmf trafikregler). Resonemanget om åldersgränser är ontologiskt ohållbart. Inga "straff" förekommer, inga "fängelser" heller, men social påverkan har blivit ett kraftfullt alternativ.

Staffan

det är alltid så fascinerande när svenska vänstermänniskor blir thatcherister så fort sexarbete kommer på tal

here we go again

plötsligt så står vi på samma sida som reaktionärer och fascister och angriper de vi menar oss företräda. i ingen annan fråga är svensk vänster så pigg på att skuldbelägga de utsatta och rättfärdiga misogynt, rasistiskt våld som när sexarbetare utsätts för övergrepp av såväl kunder som staten. den här fantasin om att sexköpslagen skyddar kvinnor som säljer sex måste få ett slut. lösningen på problemet att människor säljer sexuella tjänster till skada för sig själva är varken infantilisering, repression eller exkludering, utan att skapa alternativ. man kan inte betala hyran med bestraffning.

here we go again

det är verkligen hårresande hur lätt det är för svensk vänster att avfärda sexarbetares liv som skadade och värdelösa. jag vet ingen annan grupp som det finns en så bred konsensus kring att det är bättre om de dör, och så fort någon som säljer sexuella tjänster säger att den faktiskt helst skulle vilja leva fast den säljer sex så slår man genast på stora tankedödartrumman och avfärdar hen som "torsklobby." det är som att man längtar efter någon grupp man kan få grupprunka ondhetssignalering mot utan att de får svara, och i människor som säljer sexuella tjänster har vi funnit lovligt byte.

here we go again

Kommentera

captcha

Kommande Händelser

Senaste Media

  • Third year of the full-scale invasion: Overview of Solidarity Collectives' Work
  • TCA-podden: Avsnitt 2 by Take Concrete Action
  • TCA-podden: Avsnitt 1 by Take Concrete Action

Senaste kommentarerna