När rapporter om social upplösning visas på nyheterna hör vi alltid att det är ”anarki”. Vad kan det innebära när vi säger att vi är anarkister? Kaos och terror? Anarki betyder ingen härskare, precis som monarki betyder en, förklarar Wes.
På platser som Somalia och Afghanistan är problemet inte en frånvaro av härskare men för många härskare. Våldet och kaoset är en produkt av krigsherrar, var och en en liten auktoritär som försöker skaffa mer makt. Anarkister, de som tror på samhället utan härskare, kan inte möjligen stödja kaos, för kaos och oordning är hejdlöst aktoritärt.
Den inflytelserika italienska anarkisten Errico Malatesta påpekade för länge sedan att ”förutom brutal kraft” ligger ursprunget och rätten till auktoritet i social desorganisation. När ett samhälle har behov och dess medlemmar inte vet hur man organiserar sig spontant för att uppfylla dessa behov genom att utnyttja alla sina ändamål desto mindre organiserat har det varit. Ju mer benägna är vi att ålägga några individer, organisationen, myndigheten. Det enda botemedlet för det och det enda sättet är att var och en av oss kommer att vänja sig vid att ta en aktiv och medveten del i det kollektiva arbetet, och sluta vara passiva instrument i ledarnas händer.
Frågan är inte ordning kontra oordning, men vilken typ av ordning vi vill ha och hur vi kan organisera oss för att säkra den. För detta är det meningsfullt att gå tillbaka till ett annat begrepp som härskare har manipulerat cyniskt till sin fördel: demokrati, folkstyre. Om folket regerar finns det inte plats för en härskande klass. Det är att föredra att ha inflytande över vem som reglerar, att ha viss inverkan på vilka regler som gäller, men det är inte detsamma som att ha kontroll över våra egna liv. Verklig demokrati innebär direktdemokratiska församlingar i våra samhällen och på våra arbetsplatser, som sedan federeras, eftersom samordning är en absolut nödvändighet. Det räcker inte att ha ett papper som säger att folket regerar. Sann demokrati är något som vi måste uppleva dagligen.
Att ha en sådan verklig, levd frihet, en där vi styr våra liv tillsammans med andra medborgare så om vi ska ha ett samhälle utan härskare,kan vi inte sluta att motsätta sig den politiska härskande klassen. Det vi lever är viktigare än vad det står på ett papper och verkligheten är att ekonomiska krigsherrar kontrollerar våra liv på jobbet och i våra samhällen. Vi motsätter oss regeringar, men de måste åtminstone låtsas att vara ansvariga inför oss. Människor som Stephan Harper talar om att inte ha en Stat på våra ryggar, för att ge oss mer kontroll över våra liv, vårt arbete eller våra samhällen, men att istället ha gigantiska bolag på våra ryggar som inte ens låtsas vara demokratiska.
Deras motstånd mot statens makt är oppositionen till krigsherren, som vill ha makt att dominera och utnyttja. Det är därför de alltid vill ha mer polis och fängelser och färre rättigheter för oss när de pratar om en mindre stat. De är vanligtvis ganska bra på att dölja vad de verkligen vill ha, men det sipprar ut ibland, som när Conrad Black sa: ”Jag är inte beredd att återuppta den franska revolutionens avstående från adelns rättigheter”. Det är sanningen om vem de är och hur de ser på resten av oss.
Det är därför vi är anarkistiska kommunister. Kapitalismen betyder bara de mäktiges frihet att förtrycka resten av oss. Socialismen har alltid handlat om att motsätta sig borgarklassens tyranni, men det motsäger syftet om vi i stället lägger makten i statens händer. Valet mellan en ekonomisk härskande klass (dvs cheferna) eller den politiska härskande klassen (dvs. politikerna) är falskt. Vi säger att vi vill ha frihet. Och vi kan bara säkra detta genom att organisera, genom att bygga vår förmåga till självstyre, genom federerade, direkt demokratiska församlingar, i våra egna autonoma organisationer.
***
Denna artikel är från Issue 1 of
Linchpin, tidning som utges av Ontario Anarchist Organization Common
Cause. Du hittar de andra artiklarna och en PDF-fil om den frågan på http://linchpin.ca/linchpin1 Övers. S. Jacobson 2017.
Courtesy Anarkismo.net.
Bild: Errico Malatesta.
***
Staffan / Konst och Politik
Länk: https://anarchyisorder.wordpress.com/2017/10/11/sann-demokrati-anarkism-ar-ordning/
För mig är anarkism ett perspektiv för kamp; en etik för uppror. För det är det anarkismen lär oss: hur vi bäst tar oss från det här samhället till det stats- och klasslösa samhället, dvs kommunism. Ur det perspektivet betyder anarkism kaos och oordning, eftersom det är det som krävs för att nå kommunismen/anarkin. Men inte för oss, utan för dom som som vill bevara den nuvarande ordningen.
@
Feed