Reflektion kring attacker mot nattvandrare i Östersund

Detta är inte på något sätt ett försök att föra någons talan. Detta är bara lite oljud, lite dissonans, bland de harmoniska toner som håller oss trollbundna av detta samhälles framfart.

Igår kväll ska, enligt diverse medierapporter, en grupp ungdomar ha attackerat en bostad tillhörandes en nattvandrare i Östersund. Vid halv tio-tiden ska ungdomarna, maskerade, ha kastat snöbollar och isflak på nattvandrarens fönsterruta. Nattvandraren skulle då ha kommit ut och angriparna ska ha flytt platsen. Vid halv två-tiden på natten ska de (eller andra) dock ha kommit tillbaka och denna gång skjutit raketer mot bostaden. Snuten har avfärdat attacken som ”vanligt ofog” och tror inte att det har något med nattvandrarens ärofyllda uppdrag att göra. Nattvandraren själv är dock övertygad om att det handlar om just dennes försök till upprätthållande av lag och ordning, moral och trygghet. Nattvandraren hävdade att det var femte gången som attacker riktats mot den och dess hem. En kan tänka sig att det var nattvandrarens tjat och påstådda iakttagelse, som till slut ledde till att snuten nu ska ta in en misstänkt ungdom till förhör angående händelsen. Ingen blev dock gripen i samband med attacken. Med anledningen av attacken avbröts på obestämd tid all nattvandring av gruppen Nattvandring.nu.

Så, varför ägna denna händelse någon uppmärksamhet, när inte ens snuten verkar intressera sig för sina medbrottslingars hälsa och välfärd? För mig är det viktigt att poängtera nattvandrarnas roll i samhället och att försvara en attack mot dem. Speciellt när media intervjuar välanpassade skolungdomar och andra, som antingen verkligen känner sig tryggare med nattvandrare eller som bara vill få chansen att säga något meningslöst i massmedia; intervjuer för att visa hur barbariskt det är, att angripa en moralens väktare.

Lite kort om nattvandraren. De lever på de flesta orter i hela landet. Ibland, oftast på landsbygden eller i villaområden, går de att upptäcka i skepnad av en aktiv grannsamverkan. När de påträffas, är det nästan alltid i flock. Av den gula dräkten att döma är de alla könsneutrala men huvudbonader och skodon kan variera efter lokala temperatur- och klimatskillnader. De kännetecknas av en stark moralisk värdegrund där ordet ”trygghet” utgör ledordet men där definitionen av ordet är svårt att tyda. Det verkar oftast röra sig om den vita kärnfamiljens trygghet eller i vart fall alla som strävar efter just den levnadsmodellen. Alla civila hot mot samhället, i vilket kärnfamiljen är grundstenen, är hot som nattvandraren ser som sin uppgift att förebygga. Ett drömscenario för nattvandraren är villakvarter där småfamiljer spatserar på eftermiddagen, efter att söndagssteken spisats. Måndagsmorgnar där varje bil eller cykel lämnar carporten för att fara till jobbet. Barn och ungdomar går till skolan. Äldre ungdomar läser vid universitet eller om de är mindre bemedlade, så utför de något av de stadigt minskande manuella arbeten som någon ändå måste göra. På kvällarna lyser TV-skärmarna i varje fönster och endast hundägarna och de som arbetar nattskift lämnar huset efter kvällsmaten.

Nattvandraren är seglivad och starkt motiverad av sin höga moral. Som vi kan se i gårdagens attack: attackeras en, så kommer nästa flock till undsättning, även om det är en annan flock. I Östersund utlovade en annan nattvandrargrupp, Gå för en goare stad, att med anledning av det skedda, så kommer de att patrullera extra i det berörda området. Nattvandraren upprätthåller gärna, tillsammans med andra strukturer, patriarkala strukturer. Ofta i form av att agera ridderligt och gentlemannaaktigt. Det förekommer också ofta att nattvandrarna agerar "faderligt" gentemot yngre personer, som enligt dem saknar en skyddande man eller en fadersgestalt. Men då endast för att hjälpa personen att bete sig som en korrekt pojke/flicka/man/kvinna. På vissa platser agerar de också, sällan offentligt uttalat, som ett inre försvar av ett "ariskt Sverige", där främst manspersoner som inte passar in i deras normer, konfronteras om de umgås med fel person, beter sig osedligt eller "verkar ha något fuffens för sig." De kan säkert ha förhindrat flera hemska upplevelser för många men bara för att möjliggöra desto fler någon annanstans...

Om en, som jag, har svårt att leva ett gott liv enligt ens behov och begär, vid sidan av och ännu mindre under, detta samhälles moral och värdegrunder; dess fysiska strukturer och ständiga reproduktion av sig själv med oss som sina verktyg; så är det svårt att betrakta nattvandrarna annat än som fiender. Åtminstone så länge de har som mål att ”skapa trygghet” för de som lyder lagen, tjänar samhällets moral och värderingar och inte avviker från normen. De är i många fall värre än min uppenbara fiende, snuten, då de frivilligt och obetalt kontrollerar sina grannar och varje individ som avviker från det som ska vara en ”normal kväll i Sverige”. Om jag t.ex. har företagit mig att angripa min fiende, oavsett vilken av dem, och väljer att göra detta i skydd av mörkret, så är det troligare att en gul jacka eller fönsterpolis upptäcker mig och ringer snuten, än att snuten själv ligger i bakhåll. Eller om jag tänker tillbaka till mina tonår, allt skit jag hittat på, på en ort som vid den tiden saknade (flera motiverade) nattvandrare; hade de funnits där då, så hade mina tonår varit lika spännande som ett nytt nummer av Brand. De är helt enkelt angivare, golare, starkt motiverade normförkämpar och mer därtill.

Den trygghet nattvandrarna försvarar är en trygghet som tillåter och skapar fångar i fängelserna, människor på flykt, deportationer, fattigdom, ekologisk förstörelse, förföljelse(av alla de slag); det är en trygghet som omöjliggör ett liv i frihet och som allvarligt försvårar kampen och processerna att nå dit. Trygghet i detta samhälle är för alla en fängelsedom, för många en dödsdom och för mig och mina begärs förverkligande, en omöjlig samexistens.

Ser du en ”guljacka”, så ser du en fiende. Utifrån dina egna preferenser, behandla den som en.

Barbar