Vår dag började som vanligt på Spanienfrivilligas vänners frukostsamling på Masthuggstorget. Vädret bidrog säkert till den goda uppslutningen, och förutom arrangörerna så talade bland annat SUF Uddevalla.
Ungefär samtidigt så var vi inbjudna att tala på Järntorget för Socialistisk Politiks torgmöte. Där höll vi följande tal:
Sommaren 2022 anordnade vi ett klimatläger och massblockad vid
ingången till kalkgruvan i Slite på Gotland. En kalkgruva som riksdag
och regering tilläts fortsätta sin produktion trots att det stred mot
Miljöbalken och självaste grundlagen – som politiker ju annars påstår
sig värna så starkt om. Vi tyckte det va ett praktexempel på hur staten
alltid tjänar kapitalets intressen – allt snack om liberala värden,
grundlagar och klimatmål är bara retoriska rökridåer när det faktiskt
gäller. Sommaren 2024 riktar vi nu uppmärksamheten mot skogsindustrin där
ett liknande mönster träder fram. Omfattande korruption genomsyrar
näringsliv, forskning och myndigheter: · Exempelvis Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist,
som det är tänkt ska opartiskt granska svensk skog och skogsbruk, är
själv skogsägare och motarbetar därför kontinuerligt alla former av
försök till hållbart skogsbruk och lovordar den mest destruktiva formen:
kalhyggesbruk. Några utredningar om jäv eller intressekonflikter som
annars är standard på svenska myndigheter gäller inte Skogsstyrelsen. · Sveriges Lantbruksuniversitet, där majoriteten av forskning om
skog och skogsbruk sker, ligger inte under Utbildningsdepartementet (som
man tänker sig att just ett ställe som berör utbildning bör ligga) utan
Näringslivsdepartementet och universitetet samarbetar ofta med
skogsindustrins lobbyorganisationer. · En skogsforskare som ofta förekommer i media är Tomas Lundmark,
som också är skogsägare och har t.o.m. fått pris av skogsägarföreningen
Mellanskog för att hans forskning främjat deras vinstintressen. Detta har lett till att vi har 2000 arter som idag hotas i
Sverige p.g.a. skogsbruket. Kalhyggen, alltså platser där nästan alla
träd har fällts, räknas nu som skog enligt FN. Och nyckelbiotoper, natur
där rödlistade arter förekommer, registreras inte längre av
Skogsstyrelsen. Skogsägare kan numera be SKosstyrelsen avregistrera
nyckelbiotoper för att sedan avverka dem. Enligt Skogsindustriernas egna dokument så kan FNs riktlinjer för
koldioxidminskningar fram till 2045 ”leda till beslut om att bevara
skogen”. Det skulle såklart skada deras vinster. Därför förnekar de inte
bara kalhyggesbrukets klimatpåverkan utan utmålar just kalhyggesbruk
som lösningen på problemet kalhyggesbruk har skapat. Det som gäller för kalkgruvor gäller även för skogsindustrin:
vinster premieras alltid framför liv. Det visar på vad många av oss
redan vet: att klimatpolitik i sin kärna är klasspolitik. Och kampen om
en grön omställning av produktionen är i slutändan en fråga om ägandet
av den. Arbetare hålls gisslan av fossilkapitalismen: Vi tvingas
lönearbeta för att överleva, men samtidigt äventyras vår överlevnad av
utsläppen från industrierna många av oss arbetar i. Vi tvingas gräva vår
egen grav, med andra ord. Så fort vi kräver handling mot klimatkrisen,
så hotas vi med förlust av våra jobb. Trots att Sverige är ett av de rikaste länderna i världen och att
många gjort sig snuskigt rika på våra naturresurser så finns det inte
på kartan att företag eller stat skulle kompensera de arbetare som
skulle behöva ställa om i en grön omställning. Vi anser att ingen ska
behöva välja mellan arbetslöshet eller klimatkatastrof. Omställningen
ska inte drabba dig och mig. De som profiterar på klimatkrisen ska också
betala för den! Det är bara genom ett demokratiskt ägande av
produktionen som en grön omställning kan lyckas. Alltså kommer solidariteten arbetare emellan vara avgörande. Och
vår makt går bortom makten på jobbet. Precis som att arbetskamrater
upptäcker sin makt när de ställer gemensamma krav eller tar en kollektiv
konflikt på arbetsplatsen, på samma sätt upptäcker vi vår makt i
massaktionen. 15-19 juni 2024 så visar vi vår kollektiva kraft. Det gör vi
tillsammans, genom att träffas, nätverka och agera utifrån ett stort
klimatläger, och finner därigenom den styrka och de resurser vi behöver
för att ta nästa steg: Att inte bara stänga ner eller blockera en viss industri, utan
att stänga ner hela det system som skövlar vår planet och för att bygga
något annat tillsammans! Jag hoppas vi ses där!
I Syndikalistisk Första Maj formerade vi ett internationalistiskt block tillsammans med bland annat Samidoun, SUF Uddevalla och Rojavakommittéerna. Demon samlade cirka 1400 personer och gick till Bältesspännareparken, var vi delade flygblad inför klimatlägret Take Concrete Action i sommar.
Efter våra egna firanden så deltog vi i protesterna mot AFS
torgmöte. En sorglig samling av cirka 40 nazister överröstades tydligt
av 300 högljudda kamrater. Därefter tog vi funktionärsroller på Klubb
Klasskrig, var vi mellan två uppträdanden passade på att hålla följande
korta appell:
Hej och tack för en fin kampdag. Jag kommer från Framåt kamrater
och jag vill bara säga något kort om klimatlägret Take Concrete Action i
Gävle i sommar. Precis som vår dag idag så är den trevligaste politiken
den där vi lyckas skapa en mix av kamp, lärdomar, nätverkande och FEST.
Därför arrangerar vi ett fyra dagar långt klimatläger i Gävle i juni.
Hela vänstern utanför partierna kommer finnas representerade med
föreläsningar, workshops och samtal, klimataktivister från hela Europa
kommer att berätta vilka projekt de driver just nu, det blir
kulturinslag, Syndikalisternas generalsekreterare kommer vara där, vi
kommer vara där, SUF kommer vara där, allt åt alla göteborgs klimatgrupp
kommer vara där och som grand final så ryktas det att om en hel dag
vigd åt kollektiva aktioner. Missa inte sommarens absolut fetaste grej,
vi ses i Gävle den 15:e juni, våra flygblad finns överallt i lokalen och
besök vår hemsida takeconcreteaction.info eller våra sociala medier.
För en värld utan svält, tvång eller skogsbaroner! Framåt!
Mycket bra med sammanfattning av utförd demo. Jag hoppas att flera som kallar till aktivitet också sammanfattar och berättar efteråt hur det gick. Som vanligt inom anarkismen så är det många läsare som själva är helt ensamma med sin anarkistiska övertygelse.