Preem, Lysekil och aktivismens kollaps

<table><tbody><tr><td><table class="btrcontent"><tbody><tr><td>

När Preem drar tillbaka en ansökan om utbyggnad på kommersiella skäl jublar aktivister och slår sig för bröstet, “Vi har stoppat Preem, en seger för oss, aktivism fungerar!”. Denna verklighetsfrånvända analys av situationen är för banal för att kunna passera okommenterad. Men låt oss vara tydliga, vi anser såklart att detta var en vinst i den långa kampen om klimatets överlevnad som även enligt oss måste vara antikapitalistisk. Det vi här ifrågasätter och kritiserar är hur den aktivistiska rörelsen kring denna fråga ljuger bort sig själva och placeras sig själva i en falsk verklighet.

Preems planerade utbyggnad har varit på tapeten i över ett år och i slutet av denna debatt har den varit uppe på riksnivå. Men innan dess så fanns det flera grupper som starkt motsatte sig utbyggnaden på en lokal nivå. En grupp som kallar sig Stoppa Preemraff var tidiga till att organisera till demonstrationer och manifestationer i Lysekil och på andra ställen i landet. Denna grupp växte sedan till att bli ett nätverk bestående av flera kända miljöorganisationer, några av dem är Extinction Rebellion, Fridays for Future, Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Fältbiologerna med flera. Aktionerna har varit många och tagit olika skepnader, allt från blockader till manifestationer, en av de mest anmärkningsvärda dåliga aktionerna har vi tidigare skrivit om här. Det är svårt att se vad dessa aktioner faktiskt gjort för skillnad, att frågan har landat hos regeringen var något som med högst sannolikhet hade hänt ändå. Det finns inga andra tydliga vinster i denna kampanj, men om man har velat uppröra Lysekils arbetare har man lyckats.

Det som hände i måndags (28/9) var att Preem drog tillbaka sin ansökan för att bygga ut deras raffinaderi. Detta gjordes enligt VDn Magnus Heimburg på grund av kommersiella skäl och även till viss dels tekniska. Heimburg nämner även pandemin som en influens till vändningen i beslutet. Det finns egentligen ingen anledning till att betvivla dessa uppgifter, ekonomin står i kris och en dyr utbyggnad är det inte många företag som skulle se som gångbart i detta läge. Heimburg förnekar även att några påtryckningar från regeringen skulle ha framtvingat detta beslut, istället menar Heimburg att han upplever ett starkt politiskt stöd för Preem och företagets framtidsplaner. Det finns egentligen inga belägg för inte tro på det Heimburg säger. Visst, Heimburg kanske inte vill erkänna att det var på grund av det stora motståndet, om det nu var så. De tidningar som intervjuat Heimburg om saken skulle också kunna anklagas för att tillhöra borgerlig media, men det är tveksamt hur grundat ett sådant argument skulle kunna vara. Om man dock fortfarande betvivlar Heimburgs uttalande så skulle ett alternativ för att undersöka saken vara att se på liknande kamper ur ett historiskt perspektiv.

Något som går att se svart på vitt är att den globala totala konsumtionen och utsläppen av växthusgaser har stigit under de senaste 30 åren. Detta till trots de stora organisering för miljön under 90-talet. Även under 00-talet när miljörörelsen igen fick ett lyft så har utsläppen fortsatt att öka, så även på 10-talet. En stor del av de ökade utsläppen står förvisso länder som Kina och USA för men även när man avgränsar sig till Europa så ökar konsumtion och utsläppen med en stadig takt på ungefär 2% årligen. Förfärliga siffror, såklart. Men också ett tydligt bevis på miljörörelsen betydelselöshet. Det finns dock några kraftiga avvikelser i tabellerna över konsumtion och utsläpp, några kraftiga dippar. När man jämför årtalen för dessa dippar uppstår ett tydligt mönster. 1994/1995, 1997/1997 och 2007/2008, tre stora finanskriser (Tequilakrisen, Asienkrisen, finanskrisen 07/08) som alla har haft stor inverkan på den globala ekonomin. Ekonomin har dock efter dessa kriser återhämtat sig även om det ekonomisk spelregler och världsordningen har påverkats. Dipparna i konsumtion och utsläpp följer dessa ekonomiska kriser mycket väl och under dessa år har den totala miljöpåverkan sjunkit kraftigt. Dock så har utsläppen och konsumtion, likt den ekonomiska marknaden, återhämtat sig efter dessa kriser och stigit till samma nivå som innan respektive kris och sedan även ökat till högre nivåer än innan. Det finns självklart mycket forskning på detta område men denna enkla korrelation är tillräcklig för oss för att kunna se ett starkt samband mellan, inte bara, ekonomiska kriser och minskade utsläpp och lägre konsumtion, utan även att de som faktiskt har påverkat utsläppen och konsumtionen är ekonomin och inte aktivister.

Aktivister har alltså gjort mycket lite i mån av faktiskt förbättring för miljön. Trots det är vi övertygade av att många personer har dedikerat sina liv åt miljörörelsen och känner att de har bidragit till något av en positiv förändring. Tyvärr så verkar inte det stämma, dock så är det absolut inget fel i att organisera sig i grupperingar som kämpar för en bättre värld, det kan vara väldigt skönt för en själv att kunna kanalisera sin ångest man får av att leva i denna värld till något man anser vara värdefullt. Men inte förrän man får insikten att det man gör har minimal betydelse kan man på något sätt arbeta effektivt med de verktyg man har.

Problemet är att när de grupper som på något hörn var med på de aktioner som gjordes för att stoppa Preem nu gratulerar sig själva och bjuder in till fest i tron att de har skapat förändring, så är det att lura sig själv. De har inte åstadkommit mer än att skapa en onödig, om än ångestdämpande, sysselsättning för sig själva. De har lagt ner en otroligt mängd tid och energi på en hopplös kampanj och när då målet man satt förverkligas av någon annan, är det förståeligt att vilja själv ta åt sig äran. Men när detta görs så byggs den falska verkligheten på ytterligare, fler människor kommer att tro att denna meningslösa aktivism faktiskt har gett resultat när det i själva verket är ett tydligt resultat utav den globala ekonomin.

Fira gärna att Preem inte längre kommer bygga ut, det gör även vi. Men var självkritiska till varför denna seger kom, inte genom blockader, flygblad, demonstrationer eller banderoller. Så nu när all denna energi som lagts ned på denna kampanj inte har gett något resultat så är det hög tid att granska sig själv och ens organisation. Det är hög tid att lämna aktivismen.

</td></tr></tbody></table></td></tr></tbody></table>

Fusan Mäl och Iro Etsäl

Länk: https://direktaktion.nu/2020/10/01/preem-lysekil-och-aktivismens-kollaps/