Mismar: Från älvarna till havet

Från älvarna och skogslanden och fjällen. Från de dränkta byarna och bosättningarna djupt under kraftverksdammarna och de tvångsförflyttade och försvenskade. Från de som fått se vattnen som varit farled och sammanbundit byar och folk förvandlas till gränser, som fått den mark som en gång var gemensam avvittrad under skiftesreformerna stulen, såld tillbaka, sedan stulen igen. Från de trolldomsanklagade vars kunskap förtalats och fördrivits och förbränts, från de som fått sina språk och kulturer förbjudna och från de namn som lämnats kvar att dö när de som en gång burit dem tvingats att byta.

Från såren efter dagbrotten vi tvingats begå mot jorden och nattbrotten vi drömmer om, från raderna av vindsnurror som nya gränser dragna längs med åsarna, från snön som smälter på den jord som täcker serverhallarna, från vägarna som saltas som den brända jord som en gång tillhört imperiestatens fiender. Från alla de som tvingats hit att jobba i de nya industrierna, som drömmer om sitt hem, som fruktar mörkret, snön och kylan eller älskar det, som vill stanna här för livet eller bara härifrån, som faller okända från bygget av de nya gröna templen, genom leverantörskedjornas rökridåer och ut ur statistiken, in i tystnaden och döden mot en mark de inte vet namnet på, eller vem den stulits från. Från skogsbolagens massavskjutningar av älg och vägnätet som breder ut sig som ett fångstredskap som aldrig vitjas, från massaveden, kusttrålningen, bottendöden, kalaverkningen, och de arktiska oljefälten, nodulfälten, malmfälten och minfälten som smälter fram i NATO-land.

Till havet.

Mismar

Länk: https://mismar.org/texter/fran-alvarna-till-havet/