De stora protesterna som ägde rum i Moskva denna sommar fick relativt stor uppmärksamhet i de svenska medierna. I de svenska tidningarna kunde en läsa om de oppositionella kandidaterna som blev strukna från listan inför det kommande valet i Moskva och om polisens massgripanden under protesterna. Men själva sättet hus dessa nyheter förmedlades förtjänar vår kritik. Ja, de flesta av de svenska journalister som rapporterade om händelserna i Moskva uttryckte direkt eller indirekt sin sympati med demonstranterna och kritiserade den ryska regimen. De talade om polisens grymheter. Samtidigt favoriserade de svenska medierna den mindre radikala delen av proteströrelsen på bekostnad av den breda massan; de svenska journalisterna valde medvetet ”de rätta” formerna av protesterna och framställde dem som ”exemplariska” och ”de enda möjliga” varianterna att konfrontera Putins diktatur. Det talades till exempel mycket om 17-årig kvinnlig libertarian Olga Misik som satte sig framför kravallpolisens led och läste den ryska konstitutionen för kravallpoliserna under de stora demonstrationerna den 27 juli. Hon menade att hon ville upplysa poliserna att de ”gjorde fel”. Enligt några svenska journalister kan hon betraktas som en ”symbol” för den del av unga generationen som är missnöjd med Putins regim. Här behöver vi att tilläga att vi anarkister alltid har varit och är motståndare till libertarianismen. Men vi har överseende med Olga Misiks handlingar därför att hon med störst sannolikhet hade goda intentioner. Vi håller däremot inte med om hennes ”symboliska” roll. Om Olga Misik är ett slags ”symbol” för protesterna, vem är då de hundratals vanliga människor som deltog i demonstrationerna för att utveckla konflikten mellan samhället och staten till nya nivåer? Vem är de som undvek att kommunicera med journalister under dessa demonstrationer och ville bevara sin anonymitet? Vem är de som gjorde det egentliga motståndet mot kravallpolisen och visade djärvhet och stridsvilja genom sina handlingar? Förtjänar inte dessa hundratals, tusentals vanliga människor att kallas för protesternas symbol?
Även andra invändningar mot Olga Misiks handlingar av teoretisk och ren taktisk karaktär är befogade. Ett exempel: på en av de kommande demonstrationerna bestämmer kanske sig en liten grupp av rebeller att attackera kravallpolisen. De samlas i en bestämd tid på en bestämd plats, rör sig mot målet. Och när de kommer fram – varsågod, libertarianen Olga Misik sitter framför kravallpoliserna och läser den ryska konstitutionen för dem. Resultatet blir att dessa rebeller eventuellt kommer att tvingas ändra sina planer i den sista stunden vilket kan leda till onödiga risker för deras säkerhet… Sådana metoder som Misik använder sig av demoraliserar dessutom folket, fördärvar människornas kampvilja. Ickevåldet kan (och bör) alltså kritiseras mycket mer. Men denna korta rapport har ett annat syfte.
En av de 15 individer som häktades efter massdemonstrationerna den 27 juli är vår kamrat, den 22-årig frihetlige socialisten från staden Nizjnij Novgorod, Vladislav Barabanov. Vladislav anklagas för ”massovije besporjadki” (den ryska varianten av ”våldsamt upplopp”); enligt anklagelserna ledde Barabanov demonstranterna under massprotesterna. Innan sin arrest organiserade Vladislav solidaritetsaktioner med de fängslade anarkisterna och nu fängslades han själv. Därför bestämde vi oss i ramarna för International Week of Solidarity with Anarchist Prisoners 2019 att informera Malmös invånare om vår fängslade kamrat som kämpade mot Putins diktatur. Han är ju en av de hundratals vanliga modiga människor som verkligen kan kallas för en symbol för den nya proteströrelsen i Ryssland.
Solidaritetsgrupperna med Vladislav Barabanov i vk och telegram:
https://vk.com/freevladbarabanov
https://t.me/freeVladislavBarabanov
Folkets Självförsvar / Narodnaya Samooborona
Feed