Fyrtio år efter maj 68, vilka lektioner kan du lära någon som är 20 år idag?
Jag är varken en mästartänkare eller en lärare som ger lektioner. Jag vill bara att varje människa ska lära sig att leva sitt liv enligt sina egna önskningar och i dess rikaste aspekter: en människas erfarenheter av humaniseringsprocessen, att befria sig själv från det som reducerar honom eller henne till status av en vara. Att ställa in sitt liv som en modell för andra fryser det i en form som tömmer det på dess substans. Jag begränsar mig till att illustrera mina försök att leva bättre i en värld där jag vet att en enskild persons lycka är oskiljaktig från allas lycka. Att basera sig på viljan att leva för att förfina det verkar för mig som det bästa och det trevligaste sättet att konstruera sitt öde i motstånd till en ekonomis bojor som exploaterar människor och jorden. Den som lever sitt liv i enlighet med de dominerande kriterierna för framgång och misslyckande har redan avstått från livet.
Du har skrivit att ”maj 1968 producerade en jordbävning och ett brott med det förflutna av en storlek som vi aldrig tidigare sett i historien.” Förblir det så idag?
Även om kasserade ideologier och gammal religiös dekadens nu snabbt lappas ihop och används för att livnära en förtvivlan som den giriga kommersialismen och makten kan dra nytta av, kan de inte länge dölja den civilisationsomvandling som maj 68 belyste. Brottet med patriarkala värden var och är fortfarande definitivt. Vi är på väg mot slutet av exploateringen av naturen, arbete, utbyte, rovgirighet, separering från självet, självuppoffring, skuldkänslor, frånvaro av lycka, fetischism av pengar, makt, hierarkier, förakt för och rädsla för kvinnor, underordnande av barn, intellektuella hierarkier, militär- och polisdespotism, religion, ideologi och förtryck och dess dödliga utlopp av uppbyggda spänningar. Detta är inte en avgjord fråga; det är en pågående process. Det kräver bara mer vaksamhet, mer medvetenhet, mer solidaritet med det som lever. Vi måste skapa oss själva för att på mänskliga grunder återuppbygga en värld som har förstörts av den omänsklighet som förökar dyrkan av varor.
”När situationisterna betonade den livsfientliga karaktären hos marknadscivilisationen, verkade allt vara ordnat för att motverka dem”, har du skrivit. Hur har blev situationen värre?
På 1960-talet blomstrade ekonomin och konsumtionen öppnade dörrarna till självbetjäningsdemokratin för proletariatet och var lyckans tid med fanfarer av kommersiell eufori. Situationisterna var de enda som förutsåg den ilska som den våg av förbrukningsbar hedonism, som förvärrar frustrationerna, skulle väcka förr eller senare. Ändå bedömdes deras hypotes om en oundvikligt revolt vid den tiden vara fantasifull, till och med löjlig. Idag har frihandel skärpt sitt dödliga grepp om hela planeten och inte bara konsumtionen, utan överlevnaden i sig hotas av förstörelsen av biosfären och växande fattigdom. Förutom konsumismens eländiga fattigdom finns det nu rädslan för att förlora de förfalskade varor som vi måste betala mer och mer pengar för. Aldrig tidigare har vi varit så nära livet och så långt från att våga ta tag i det. Och ändå är jag villig att satsa på detta: under en obscurantism, servilitet och lagar för de starkaste och mest listiga är en livskraft i arbete som uppmanar att återskapa sig oavbrutet. Ingenting kommer att hindra en radikal tanke från att gå framåt och undergräva det skådespel där existentiell fattigdom presenteras som en dygd.
Tror du fortfarande att den högsta bedrägeriet i vårt samhälle består av förväxlingen av liv och överlevnad?
Som jag skrev i Traité: ”Överlevnad har hittills hindrat oss från att leva.” I maj 68 var det som uttrycktes med tydligheten i en brysk och brutal uppenbarelse inget mindre än vägran att överleva i levnadens namn. Pandemin av bevisligen frivillig underordning nu i dag kommer inte att pågå länge. Nedgången i exploateringsekonomin innebär en ny allians med naturen där livet kommer att återfå sina rättigheter och kommer att överträffa överlevnaden, vilket är livet i en ekonomisk form.
Efter publiceringen av Société du spectacle och Traité de savoir-vivre à l’usage des jeunes générations var rekupereringen i arbete. Kan någon fly denna infernaliska fälla?
I detta skede har inget av den mest radikala delen av Situationistiska Internationalen rekupererats. Det faktum att situationism säljer böcker, T-shirts och anseende har ingen betydelse. Radikalism pratar inte om priser [ne se marchande pas]. Oavsett vilken bild av mig skådespelet presenterar har jag haft nöjet att aldrig samarbeta med några av dess företag. Även om pengarnas fetischism fortfarande har den avvikande makten att skörda enorma, omedelbara och kortvariga vinster från värdelöshet och värdelösa liv; även om tystnaden fortsätter att omge projektet för en internationell människa som skissades för nästan 50 år sedan, tror jag fortfarande att medvetandets natt inte kommer att pågå länge. Pengarnas giljotin, som hindrar och avböjer utvecklingen av naturliga energier, kommer att krossas av det mest hälsosamma giljotinbladet av alla, vilket är livets oemotståndliga primat.
Du skriver att ”arbete, till vars vägran vi alltid har förespråkat, idag utövar en dubbelt skadlig effekt genom dess absurditet och ökande knapphet.” Finns det ett alternativ?
De som förhärligar arbetet idag är de samma som stänger företag för att kunna spela på dem på aktiemarknaden eller sälja dem i aktiemarknadsspekulationer. Eftersom arbetets tyranni har absorberats av pengarnas tyranni har ett stort tomrum av penningvärde gripit sinnena och kropparna. Den kraftfulla dödsandan sprids överallt. Tillsammans med rädsla har förtvivlan blivit det bästa vapnet för marknadsförtryck. Det gör hopp lönsamt genom att göra dess tillbakagång till en universell sanning som förkunnar att ”vänja sig vid denna eländiga gåva för att imorgon blir det sämre.” Således är det dags att bli medveten om de möjligheter som finns för individuell autonomi och kreativiteten hos varje person. Även enligt initiativtagarnas och utvecklarnas åsikter slutar den finansiella kapitalismen förr eller senare med en implosion. Och ändå, i den här förtvinade formen, finns det en återupplivad kapitalism som planerar att göra förnybara energikällor lönsamma och få oss att betala för dem, även om de nu är kostnadsfria. Vi ”erbjuds” biobränslen under förutsättning att vi accepterar transgena rapsodlingar; ekoturism underlättar plundringen av biosfären; vindkraftparker byggs men har inga fördelar för konsumenterna. Det är här vi kan ingripa. Naturresurser tillhör oss; de är kostnadsfria; de måste ställas till vår tjänst för kostnadsfri användning. Kollektiven kommer att vara ansvariga för att säkerställa sin energi och livsmedelsoberoende för att befria sig från multinationella företag och de stater som de utsätts för. Vi har möjligheten att tillämpa naturliga energikällor för oss själva genom att återanvända våra egna liv. Där bor kreativiteten som kommer att frigöra oss från arbetet.
Varför känner du dig mer ensam än någonsin tidigare?
Min ensamhet skiljer sig från isolering; den är befolkad av solidaritetskänslor. Partisanerna med viljan att leva behöver inte känna varandra för att känna igen varandra. Kampen för en enda persons liv är allas kamp. Vi har ännu inte lyckats prioritera lust, skapande, uppfinningsrikedom och poesi framför dagliga rutiner, tristess i arbetet och tårdränkt indignation. Men även om det är oss tålmodigt intalat har vanan att böja sig aldrig hindrat någon från att stå rakt upp. En dag kommer de väggar av existentiell melankoli som den giriga kommersialiseringen politiska lakejer har byggt upp omkring oss återigen att blomstra med Loustalots ord, som, trots att de kommer från den franska revolutionen inte har förlorat någonting av sin oförskämda nyhet: ”De mäktiga är bara stora för att vi står på knä – Låt oss stå upp! ”
Vad berör dig mest illa i dag?
Passivitet, fatalism, frivillig slaveri, penisfetischism, rovgirighet, koncentrationslägerutbildning med dess principer om rivalitet, konkurrens och lydnad mot ekonomin, sterilisering av jorden genom omvandling av det levande till varor och brist på kreativitet hos dem som hävdar att de kämpar mot barbari, men som använder dess vapen och inte livets makt.
***
Courtesy Not Bored! Övers. S. Jacobson 2021.
***
Staffan / Konst & Politik
Länk: http://konstochpolitik.org/2021/05/15/livets-uppror-en-intervju-med-raoul-vaneigem/
fuckup
Feed