Världen: Protesterna mot regimen i Iran fortsätter och hittills har över 200 människor varav 20 barn dödats av den hänsynslösa iranska polisen. Att kollaboratörer med den ryska armén jagas och avrättas av ukrainska specialförband verkar begripligt. Men hur var det nu med nazikollaboratören Stepan Bandera? Han blev postumt utsedd till ”Ukrainas hjälte” så sent som 2010.
Sverige: * Den mörkbruna regeringens Tidö-avtal innebär en väldig utbyggnad av kärnkraften med åtföljande risk för radioaktiva olyckor, ännu ingen slutförvaring, olönsamt, uran är en ändbar resurs. Och så förstås rasismen: miniminivå på invandringen samt återvandring för redan invandrade och kraftigt sänkt antal FN:s kvotflyktingar. Avtalet innehåller i övrigt mest trivialiteter, vanligen av fel sort.
* En vanlig människa har inga problem med att skilja ett vildsvin från en ko. Men en jägare har det, och sköt därför en ko som han trodde var ett vildsvin, rapporterar P4 Kalmar. Och om rymningen från flyktingförvaret i Åstorp skriver Elina Panhke: ”Eftersom grundpremissen är att vi lever i ett ojämlikt ekonomiskt system, kommer styret förr eller senare att haverera”. Alldeles rätt uppfattat. Och hellre förr än senare.
* Bo Rothstein skriver om klassresor, som betraktas som något hedervärt. På 1970-talet var det mer hedervärt att frivilligt göra en omvänd klassresa. Idag vill alla bli riskkapitalister. Vilka ska då arbeta? Slavrobotar, kantänka.
* Metoo-kampanjen var bra och direkt oundvikligt. Men som Lisa Magnusson skriver gick den sen från rättvisa till sunkig sexualmoralism. Det var inte bra - men stämmer med det nya mörkbruna styrets stupida moraluppfattning.
Lund: Polis döms till fängelse i ett år och nio månader, vilket är mycket ovanligt. Han försökte köra över kollegor och misshandlade sin sambo, gjorde sig skyldig till grovt rattfylleri, brott mot knivlagen mm. Poliser döms mer sällan än andra, och särskilt ovanligt är det med fängelsestraff.
Konsten: Nutidskonsten har tröttnat på det vackra - som man menar är uttömt, och satsar i stället på att utforska det fula. Jag kan personligen inte se att det fyller någon funktion över huvud tagt. Det fula finns redan runtomkring oss, exempelvis i den moderna arkitekturen, och det räcker och blir över, åtminstone för mig. Att punken använde det på sin tid uttryckte en berättigad politisk protest, men nutidskonstens fulhet har tillsynes ’estetiska’ skäl - eller helt enkelt brist på uppslag. Jag tycker att den politiska protestkonsten behövs mer än någonsin - och den ska vara praktfull. Politisk skönhet!
Boktips: * Clifford Harper: Anarchy - A Graphic Guide. Anne Bonny Books 1971. En underbar anarkisthistorisk introduktion med suveräna träsnittsillustrationer. En klassiker!
* Raymond A. Moody: Life After Life. Survival of Bodily Death. Rider 2001. Om undersökningen av och forskningen om livet efter detta. Med förord av Elisabeth Kübler-Ross, den välkända specialisten på ämnet.
Citatet: ”Jag gör uppror, alltså finns jag till”. - Albert Camus (1913-1959).
Staffan / Konst och Politik
Feed