Inlägg

2018-12-06

Kommuniké med anledning av hit-n-run-attackerna i Illsia och Kolonaki, Aten, Grekland

När du når punkten där du inser att ”avskummen”, de självmördande och de som mördats i denna värld är de mest levande, de mest livligt vibrerande figurerna i den, når du även punkten där du inser denna världs konstruerade värden och strukturella våld. Vi har många gånger brutits ned av kylan i ögonen hos folk omkring oss, vi har långsamt och brutalt förstörts i våra upplevelser av den vardagliga döden. Från lönearbetets dödtid, den automatiserade produktionens utsugande av varje tänkbart levebröd, de frysande passionslösa blickarna mot smärtan, från den miserabla överlevnaden, det vrålande mötet med det okända i spegeln, till vår förvandling där vi blir informationsmängder åt modern bioteknologi, den psykologiska depressionen och sorgen som helt stänger fönstret till njutning, lek, till genuin social interaktion. Ett helt auktoritärt komplex skapas som reproducerar död, reproducerar ekonomisk auktoritet, statlig auktoritet, patriarkatet, nationen, som reproducerar underkastelsens värderingar, inslutandet av sig själv, sociala hierarkier, framställandet av normativiteter och stigman.

Tidigt på tisdagsmorgonen den sjätte november, attackerade vi på hit-n-run-manér Tahidromiko Tamieftirio som är en del av Eurobank på Afxentiougatan i Illisia, genom att förstöra kamerorna, slå sönder alla fönster och bankomaten.

Även på söndagsmorgonen den elfte november, attackerade vi på samma sätt en juvelerare i Kolonaki, på hörnet av Skoufa och Massaliasgatan, genom att slå sönder fönstren och butiksentrén.

Alla dessa ädelstenar och guldsmycken som inte var avsedda för någon av oss exponerades för innerstadsnatten. De påminde oss om hur utsatta vi känner oss när vi går ensamma på gatorna, de påminner oss om utsattheten som var och en av oss känner inför sociala moraliska pekpinnar. Det gäller alla er – fäder, chefer, hallickar, greker och andra som ni. Vi samlade våra smärtor, det vi tryckt ner hos oss själva, vår ilska, vårt gnällande, våra sexdrifter och här är vi; we brushed out. Om bara tiden alltid kunde vara oviktig men samtidigt är den extremt viktig, då det var under ett ögonblick som bankfönstren harmoniskt och kaotiskt krossades. Vi synkroniserade den ena för att den andra skulle kunna stjäla tillbaka några sekunder av liv. Låt oss ta tillbaka vårt nöje – om så bara för en kort sekund – för de händer som så kraftfullt lagts på oss, för de blickar som fortfarande förföljer oss, för de universitetsskrivbord och arbetstimmar som suger ur oss, för dessa kjolar som vi så gärna skulle ha på oss men aldrig vågade, för våra perverterade tankar, för vår stundande längtan, för de värden vi saknar ord för.

Vi lever upprepat som murmeldjur, i den vedervärdiga stanken av storstadens avlopp som suger in oss och kastar ut oss som maskiner, som roller, som verkställanden av allt det som vi blev påtvingade från dagen då vi föddes. Vi valde dessutom, enligt etiska normer, den totala underkastelsen av den dominanta världens aggressiva skall. Som en förstärkningspunkt i den antiauktoritära kampen skulle vi vilja nämna några som fallit i det sociala kriget, några som vi tillägnar de ovanstående raderna och de nämnda aktionerna. Inte för att hedra dem som heliga totem, som onåbara minnesbilder, endast som historisk semiotik, utan som livliga krigsvrål, som det sociala och personliga tvivlets tändhattar, som platser för växande och utvidgande upprorisk medvetenhet, som en startpunkt för att skapa relationer och knyta band, och även för att producera radikala former och innehåll.


Alexis Grigoropoulos, föll död till marken av en snutkula i Exarchia, den sjätte december 2008.

Sebastian Oversluij, föll död till marken av en säkerhetsvakts kula under ett bankrån i Chile, den elfte december 2013.

Zack Kostopoulos / Zackie Oh, lynchades till döds av en pöbel bestående av chefer, grekiska ”svennar” och snutar den tjugoförsta september 2018.

Mikhail Zhlobitskiy, som ändade sitt liv i ett bombattentat mot ryska säkerhetstjänsten (FSB) den 31 oktober 2018.

Ps: Kamrat Dimitris, ha en trevlig resa. Du kommer för alltid att leva i våra kamper.


Översatt från Act For Freedoms artikel på engelska, som i sin tur översatts från grekiska, varför vissa delar har uteslutits eller gissats fram, då de inte gick att förstå.

Solidär*

Länk: https://actforfree.nostate.net/?p=32109

Kommentera

captcha

Senaste Media

  • TCA-podden: Avsnitt 2 by Take Concrete Action
  • TCA-podden: Avsnitt 1 by Take Concrete Action
  • Glad 1 maj!

Senaste kommentarerna