Bakgrund
Vänsterns stormning av trans personers säkerhet fortsätter. Nina Björk kommer ut med att hon inte förstår men att hon är helt hundra på att transfrågan förmodligen strider mot feminismens grunder. Kajsa försöker ställa sig till försvar mot sina kritiker men hon gräver sig bara längre ner i sitt håll. Hon har till hundra procent hängt upp sig helt på sin absolut värsta poäng; alla hennes andra poänger som sågades är smärtsamt frånvarande i artikeln.
Detta är återigen inte en kritik av bara individer, mer en kritik av politiken de är emblematiska för. Detta är samma retorik som uppkommer om och om igen.
"Jag är inte transfob..."
"Jag hatar inte transpersoner, jag ställer bara frågor" sedan följer en osammanhängande text där det tas upp barn, saker som implicerar att trans kvinnor inte är kvinnor, de ökända transaktivisterna eller någon annan spökhistoria cis-personer har hittat på. Sporten är en av de sakerna som Kajsa har kvar, även om det redan finns en massa att läsa om hur hormoner hanteras inom sport, att HRT totalt tar bort alla potentiella skillnader. Det enda slutsatsen som finns att dra är att Kajsa inte ser transkvinnor som kvinnor.
"Du lyssnar inte på mig, det var inte det jag sa!", jag bryr mig inte om vad du sa. Allt folk säger har ett värde som är större än dem. Vi lever inte i ett samhälle där ord existerar i ett sammanhang utanför dess historia, utanför kapitalismen och patriarkatet. Det krävs att läsa mellan raderna i alla sammanhang, att läsa det i sammanhanget av debatten, att läsa det i sammanhanget av folket dem associerar med. Ingen äger orden dem säger, det är en social sak, om någon inte vill bli sedda som transfober bör dem inte ta vaga ställningar på samma sida som transfober.
"Men etnicitet då?"
Kön och etnicitet är både sociala konstruktioner mycket riktigt. Det är dock ett starkt uttryck av liberalism att tro att två olika saker existerar under exakt samma logik bara för att de är del av samma kategori.
Det finns faktiskt underlag till att köns dysfori finns, det finns inte för de (väldigt) få personer som sagt sig identifiera med en annan etnicitet.
"Att säga emot felköning är att erkänna kön!"
Det är inte våran uppgift att erkänna eller av-erkänna kön. Kön är återigen en social konstruktion som existerar inom vårat nuvarande system. Det är inget som kan lösas individuellt genom att aktivt felköna trans personer.
Kön är inte heller någon underliggande essens vi alla föds med, de är inget som konstrueras baserat på att folk kan känna av varandras interna organ, könsorgan eller kromosomer(tvärtom så skapas väl dem socialt i persons uppfattning av varandra). Det är något som konstrueras baserat på hur samhället uppfattar en baserat på hur en uppför och presenterar sig. En person behandlas även väldigt olika om de ses som en cis-person eller en trans-person.
För övrigt är det inte trans personer som upprätthåller hetsen om att vi måste passera, det är patriarkatet. Målet bör vara att krossa alla könsroller, att krossa alla band mellan ett sätt att föra sig och ett kön. Men det är felaktigt att tro att detVad bör göras?ta påverkas om en könar transpersoner rätt eller fel nu.
"Men deras andra texter?"
Kajsa, mer än Nina, har en svans av vänsterister efter sig som skyddar hennes texter med att hon skrivet mycket annat som är bra. Men hon går på samma problem som alla andra som avsäger sig intersektionalitet, analysen av sex industrin eller klass analys är väl inte så bra om en överger en stor del människor. Inom stora delar av världen finns det många trans personer som tvingas till sex arbete eftersom att de inte har andra val, detta är inte heller bara inom västvärlden, detta är ett globalt problem. Icke-vita trans personer i USA är även de mest utsatta för våld och hatbrott inom trans befolkningen där. Inte för att tala om att trans personer även ofta blivit diskriminerade emot på arbetsmarknaden, det är en väldigt ny utveckling att det finns lagar emot att aktivt diskriminera mot trans personer som arbetsgivare. Trans frågan är en klass fråga, det är en fråga om rasism och sexism. De olika maktstrukturer vi lever under är något som är sammanvävt, det är något som använts av kapitalets förkämpar för att upprätthålla en social ordning.
Om det är bra texter ni är ute efter finns det massvis med annat, finns ingen anledning att dö på en kulle för något sådant här.
Vad bör göras?
Jag avsäger mig all vänsterism; det är ett borgerligt fenomen, vänstra vingen av kapitlet, och kommer alltid att tendera till reaktionära ställningar. Det kvittar om det är stalinister eller anarkister, transfobin ligger kvar och går i vågor. Den dör aldrig, den ligger kvar latent på ytan och enda ner till roten. Detta är ingen kritik till individuella personer, detta är en strukturell kritik(och bränslet till min organisatoriska pessimism). Det är inte heller deras fel direkt, de existerar under patriarkatet och kapitalismen, eftersom att de inte är revolutionära kan de omöjligt vara förtruppen i framstegen.
Vad jag avskyr mest av allt är folk som säger att någon inte är vänster för att dem är transfober. Det är dem mycket riktigt, det går inte att mysfitera bort dem från eran "rörelse". Det är ingen överasskning att folk som vill behålla den nuvarande ordningen med låstas-radikala rättfärdigan dras till vänstern(eller att vänstern dras till dem), som praktikst taget bara är summan av alla låstas-radikala strömmningar.
forfarandearg
Feed