Jag (Jimi T Saint) och mitt band Ouroboroz har nyligen gett ut en låt som handlar om överproduktion. Den handlar om falska behov och illusioner som är på randen till att spricka. Texten berör jordens bräcklighet och ändligheten, spruckna drömmar och den moderna människans slutgiltiga ”reality check”.
Låten handlar om släggor i huvuden, översvämningar och torka. Den handlar om en döende fas som snart har avdunstat, en fas där vi livnärt oss på energi som inte återskapar sig så som vi skulle vilja, och som vårt levnadssätt faktiskt kräver. Låten handlar om kulturyttringar som slukar vårt jordklot.
Jag har skrivit om en civilisation som känner sig mallig för att den har kastat av sig religionens ok, men som har ersatt den med den rullande konsumtionen som det nya högsta goda. Den här låten handlar om människor som har lärt sig att säga att man inte ska lita på media, men som slaviskt följer efter när medierna pekar ut riktningen mot ständigt nya produkter på marknaden – produkter som du inte kan låta bli att köpa.
Den här låten handlar om kapitalismen och rika kapitalister som blir ännu lite rikare hela tiden av att vi ständigt göder systemet genom att fortsätta konsumera – och har slutat strejka från våra jobb.
Låten handlar också om generationer som handlar varor som botemedel mot att vardagen känns trist – och om status och yta och snabb behovstillfredsställelse.
Det här är en låt som tar upp frågan om att naturen dör, och jag försöker beskriva oron som många av oss bär starkt inombords, om hur vi på sikt ska kunna hantera det här.
Kärnan i den här låten är byggd på en grund av kärlek, men samtidigt handlar den här låten inte alls om ödmjukhet, utan om allvar.
Överflödets era är snart slut, vad gör vi då?
Jimi T Saint
Feed