“Jag känner mig inte som en människa, jag känner mig som en sak” – manifestationer och strejk för en bättre flyktingpolitik

Idag har vi deltagit i “Utan solidaritet stannar Sverige“, en aktionsdag med en timmes strejk samt manifestationer runtomkring i Sverige. Läs vår rapport!

Strejken

Några av oss som hade möjlighet att göra det utan att möta för stor repression på våra arbetsplatser strejkade. Strejkinitiativet är ett intressant experiment och vi hoppas vi kan utvärdera hur det gick. Det har funnits liknande strejker i Sverige tidigare, men framförallt under 90-talet. Utomlands har sådana här strejker som utlysts av aktivister blivit väldigt stora, framförallt i USA. Dock så har “strejk” oftast betytt att människor tagit ledigt från arbetet, kunnat lämna det eller sjukskrivit sig, ungefär som det var, i alla fall för oss, idag. Det kan dock kanske vara någonting vi som rörelse kan utveckla i framtiden.

Manifestationerna

I Lund samlade NGO:er och liknande grupper runt ett 50-tal på Stortorget. Det positiva var framförallt när migranter själva fick uttala sig, bland annat sjöng de politiska sånger. Några av talen tog upp att Lunds kommun skriver upp flyktingars ålder och vräker dem sedan när de blir 18, ett system som såklart är bisarrt.

I Malmö slöt ungefär 200 personer upp. De tal som hölls var mycket starka: “Jag känner mig inte som en människa, jag känner mig som en sak” sa en av talarna för att förklara hur alienerande asylprocessen är. Andra talare framhöll hur asylrörelsen varit snäll och lydig gentemot staten men att asylrörelsen inte tjänat på att spela spelet enligt dess regler, åter andra berättade desperat om bristen på demokrati och rättigheter för migranter.

I grund och botten är skälet till att människor utvisas eller tvingas på gatorna att kapitalismen inte behöver dem, att de inte enkelt kan integreras in i fabriker som tidigare. Därför döms de också till den situation som vi ser i hela Europa idag. Kapitalismen har också skapat eller understött det våld och de krig som fått människor att emigrera. Asylkamp är därför inte bara humanism utan det måste också vara antikapitalism och en kamp för ett samhälle utan klasser.

Autonom Organisering

Länk: https://autonomorganisering.noblogs.org/post/2017/05/18/jag-kanner-mig-inte-som-en-manniska-jag-kanner-mig-som-en-sak-manifestationer-och-strejk-for-en-battre-flyktingpolitik/