Nätverket Revloutionär 1:a maj håller en demo 15.00 på Möllevångstorget.
"Ingen trygghet utan solidaritet - Vägra det totalitära samhället"
Övervakning som trygghet
Det pågår ett krig i Sverige. Och då menar vi inte den så kallade gängkriminaliteten, utan en öppen attack av den svenska staten på dess invånare. I snabb takt lägger regeringen fram lagförslag på lagförslag, vilka leder oss mot en vardag som är allt mer övervakad och kontrollerad. De pratar om trygghet. Om skydd, murar och visitationszoner. En uppmaning till ett räddare samhälle, där solidaritet inte räcker till. Detta i kombination med en retorik om ökat hot både "inifrån" och "utifrån", och för varje rubrik om dessa hot blir allmänheten mer foglig för åtgärder. Åtgärder såsom regeringens utlovade “kameraoffensiv”, anonym myndighetsutövning hos polisen, hemlig dataavläsning, visitationszoner. Listan på utökade möjligheter för den svenska staten att övervaka människor är skrämmande lång. I slutändan handlar det om en helt annan nivå av totalitär kontroll som går hand i hand med andra stora samhälleliga förändringar likt angiverilagen, NATO–medlemskapet, Tidöavtalet, Defence Cooperation Agreement, lagen om preventiva tvångsmedel osv.
Ryssland, gäng, invandrare, “våldsbejakande extremister”, arbetslösa, sjukskrivna… Det finns ett ständigt fokus på att skapa någon att skylla på, att frukta, någon som vi hela tiden behöver övervaka eller försvara oss mot. Att skapa och upprätthålla denna “främling” i den allmänna opinionen är avgörande för att de vid makten ska kunna rättfärdiga sin existens och etableringen av en övervakningsapparat. "Främlingen" gör oss illa till mods, obekväm, kanske tom rädd vilket leder till illusionen av ett hot att skyddas från. Staten och kapitalet hävdar att extrema övervakningssystem och förändrade lagar är ett “nödvändigt ont” för att skapa och upprätthålla säkerhet, tillväxt, och goda geopolitiska förutsättningar. De säger att om vi har rent mjöl i påsen behöver vi inte oroa oss. Men bakom denna idé om skydd och trygghet ligger fullständig kontroll, maktutövning och förlusten av vår personliga integritet. Övervakning är inte längre en oönskad biprodukt. Det är en medvetet vald styrningsmodell som omvandlar vårt samhälle till ett stort laboratorium, en visitationszon där nya repressionstekniker och teknologier testas mot samhällets "främlingar": invandrare, kvinnor, minoriteter, queers, underklassen, "kriminella", osv...
Patriarkatet som trygghet
Det pågår ett krig i Sverige. Och då menar vi tryggheten som utlovas av politikerna som egentligen bara är en illusion som främst tilltalar vita heterosexuella män och den maktordningen som gynnar dem. Vi intalas att deras trygghet är vår trygghet, att deras intressen är våra intressen och att deras mål i livet också är våra mål. Kvinnor, blattar, queers och andra som inte passar in i mallen om vad "riktigt" kön och "sexualitet" är, nedvärderas konstant. Våra behov ses inte som lika viktiga eller värda att prata om i de fina rummen. "Vi är jämställda i Sverige" hör man. "Kvinnoförtryck finns inte här" men samtidigt ifrågasätter de oss om vi varit för "hårda" med att berätta detaljerna i hur en man har förgripit sig på oss. Att vi får lägre betalt är för att vi "väljer" mindre betalande jobb. Blir du tillsagd av en man ska du lyssna, lyder du inte blir han förnärmad, du "fortsätter fast du har blivit tillsagd av honom att sluta", så är det synd om honom. Då känns det tryggt. För dem.
De påstår att "de behandlar transpersoner jättebra här" men samtidigt fortsätter man att tvingas till att passa in i en mall om vad som är manligt eller kvinnligt enligt lagen för att få tillgång till behandlingar som finns i vården. Passar du inte in i mallen är samhället helt enkelt inte tillgängligt för dig, i skyddets namn.
Det känns väldigt tryggt. För dem.
Inte ens våra kroppar är våra. De ska konstant bedömas, utvärderas och utnyttjas.
Det är trygghet. För dem.
Denna trygghet är för att upprätthålla ett förtryck som har pågått i århundranden och fortfarande görs idag, oavsett hur mycket vi, staten och partier låtsas att det s.k. Sverige är det mest feministiska landet i världen.
Exploatering och rasism som trygghet
Det pågår ett krig i Sverige. Och då menar vi det rasistiska våldet som är oumbärligt för kapitalismen. Underordning materialiseras tillsammans med klassdifferentiering och ojämlikhet som en byggsten i den kapitalistiska samhällsformationen genom en förening av vithet med egendom, medborgarskap, löner, arv och krediter, tillsammans med reproduktionen av överskottsbefolkningar och exploaterade befolkningar genom öppet tvångsmässigt kapitalistisk ackumulation av fördrivande.
Rasdifferentiering, inneboende i det kapitalistiskt värdeskapande och finansiell spekulation, förändrar det idealiserade spelet av meriter och slumpen till en staplad lek, med rasmässigt skilda öden manifesterade i t.ex. nedvärderad mark, försämrat arbete, permanent skuldsättning, disponibilitet (b.la. avhumanisering) och mobilitet. De långtgående globala implikationer genomsyras av industriellt slaveri där arbetare i majoritets världen visar den förgörande verkligheten av teknologisk produktion även fast västvärlden inte vågar öppna ögonen för det. Denna process, lokalt som globalt, reproducerar splittringar mellan (re)produktiv mänsklighet och disponibel mänsklighet, och som talar till det akuta behovet av att kämpa med och för de som exploateras, förtryckts och utnyttjas.
Ingen trygghet utan solidaritet och ömsesidig hjälp
Krig pågår på flera platser i världen. Solidaritet med våra kamrater som kämpar från ruinerna i Gaza, och alla andra kamrater som kämpar mot förtryck och ockupation. Kriget pågår även här i vårt så kallande land. Kriget pågår i Malmö. Ockupationsmakten bär den svenska nationella flaggan och patrullerar våra gator. De övervakar oss, de förtrycker oss, de exploaterar oss, de bevarar klassdifferentiering och ojämlikhet.
Gemenskap ersätts allt mer av en ensam plats där misstänksamhet, individualism och total övervakning mot våra grannar, vänner och medmänniskor blir normalt. Den totalitära samhällsordningen tilltar. Budskapet är tydligt - övervakning och straff. Denna kraft formar oss till golare och ser till så att vi lyder och är “goda” medborgare (eller så straffas du), samt se till att vi aldrig kan föreställa oss att något är bättre än massövervakning. Vi vet att vi måste börja med varandra, tillsammans måste vi solidariskt organisera oss. För att få leva ett drägligt liv behöver vi tillgodose våra egna behov, skapa en ärlig trygghet bortom kapitalistiska illusioner, och genom att finnas där för varandra ändrar vi vår värld. När regeringen inskränker fler och fler rättigheter och sakta framför våra ögon nedmonterar allt behöver vi organisera oss, solidariskt tillsammans stå emot och höja våra röster. Vi måste vägra ta del i detta, vägra övervakas och vägra ange våra grannar, vänner och medmänniskor. Vägra foga oss. Vägra det totalitära samhället. Istället ska vi organisera oss tillsammans, göra motstånd och ge varandra ömsesidig hjälp.
Det är dags att kasta mjölet i deras övervakande ögon!
Krossa det totalitära samhället!
Inget krig utom klasskriget!
Solidaritet med våra palestinska kamrater - ingen är fri förens vi alla är fria!
Nätverket Revloutionär 1:a maj
Feed