"Problemen sträcker sig" till långt mycket mer än vad som nämns. Oskadliggör varje illegitim auktoritet, indviduellt, kollektivt. Så som, t.ex. alla myndigheter och kontrollorgan(ok, kapitalistsvinen får gärna jagas hårdare med blåslampa och annat, ffa gubbarna i 60-årsåldern med för mycket cash).

Men jag instämmer i hata sverige-kampanjen, och alla andra "hata-<land>" utom sådana områden som kämpar för frigörelse från en verklig förtryckare, t.ex. Palestina, Rojava, osv.

Alla ungdomar(ca 15-25) borde känna till SUF och noga överväga om dom inte borde gå med.

-

Ps. Det borde vara mer aktivitet i kommentarsfälten här på gatorna. Ni som läser får "skärpa" er. Och det är en order. ;) Från lägsta ort.

rosazetkin: internationalism är insikten om att vi har mer gemensamt med en muslimsk arbetare i Iran än en svensk borgare som hissar flaggan och dansar kring midsommarstången varje sommar. Det är inte bara ett ideal om samarbete mellan vänsterorganisationer över nationsgränserna utan har större innebörd som påverkar vad hur och varför vi för kampen mot stat och kapital redan idag för att nå vårt mål, som ju är kommunism (stats o klasslöst samhälle utan gränser). Det är det här som SUF försöker uttrycka i slagordsform, vilket är helt korrekt men som sedan måste utvecklas i konkret praktik för att inte bli meningslöst.

Jag håller med dig på den punkten Fanny, problemet jag ser är ju att svenska arbetare och ibland hissar en flagga. Det är ju inte som att alla kidsen som gått liksom bygg eller något på gymnasiet är borgare eller nationalister för att de viftar en svensk flagga, eller någon annan flagga för den delen, på studentflaket.

Dock så ser jag insikten om gemensamma intressen som ett villkor för sommarbetet över nationalstatsgränser, och det som en grundläggande del. Idag är det ju lite annorlunda men det fanns ju en tid då detta internationella samarbetet verkligen kunde representera arbetarklassen i de olika länderna och där man, med olika nivåer av framgång, kunde ta upp kampen emot sin egen regering i fråga om krig och kolonialism. Det här gemensamma intresset måste få en organisatorisk och politisk form, en organisation och ett program. Ett stort glas helt klart, men något jag tycker vi alla bör sträva efter långsiktigt.

Och ja, det stora problemet är väl kanske egentligen att kampanjen är mer slagordsinriktad än praktiskt lagd vilket som gör kärnan i kampanjen lite otydlig.

Ja självklart finns det arbetare som tror på staten och nationen och kapitalismen också för den dele. Frågan är ju inte vad som är utan vad som kan bli. Vilket leder mig in på den andra delen av ditt inlägg, för program och organisering är lika värdelösa och tomma som slagord. Det viktiga är ju praktik som smått smått undergräver det nuvarande och pekar emot en annan möjlug värld. En värld utan stater, nationer (gränser) och kapitalism.