Det intressanta är väl att diskutera mer strategiskt och övergripande. Allt åt Alla har funnits i mer än tio år nu, och då borde det väl gå att utvärdera det på ett kamratligt sätt utan att försöka såra varandra.
AÅA har ju haft ungefär samma linje hela tiden. Vi måste bort ifrån det subkulturella och gå till massorna, och det gör vi bäst genom stadskamp.
Om vi kan gå med på en sådan definition så kan vi kanske utvärdera hur det har gått. Det verkar ju inte finnas några större segrar, och om vi alltså inte ser Allt åt Alla som en del av den autonoma rörelsen så verkar de ju svagare idag än tidigare. Idag finns väl AÅA bara på tre orter, eller? Om de alltså inte vill se sig själva som en del av den autonoma rörelsen så kommer ju inte eventuella motargument om att det inte går bättre för andra fungera heller. Och vidare, på tio år så har vi inte sett en enorm utväxt av AÅA eller framväxten av den typen av kamper och framgångar som de velat främja.
Det är ju såklart ingenting som är bra. Det vore ju super om det fanns en massa arga hyresgästsföreningar, människor som kom samman i staden, om det gick att ställa av en identitet och sedan så sakteliga bygga en rörelse. Ingen skulle väl bli arg över det. Poängen är att det inte har fungerat på tio år. Det låter ju lite märkligt när AÅA-medlemmar upprepar samma saker som de sa när de började, dvs. att de skulle hitta nya praktiker, att om vi tog av de svarta jackorna skulle vi kunna bygga en rörelse underifrån, att stadskampen var nyckeln, mm. De har haft tio år på sig, så varför har vi inte sett framgångar?
Det är någonstans i den här frågeställningen som vi kanske kan ha en intressant diskussion utan pajkastning.