Denna korta text är inget konkret strategiskt förslag. Men den utrycker några funderingar som dyker upp i dagens situation med statens försök att inskränka strejkrätten. Förhoppningsvis bidrar detta ganska spontant resonemang till diskussion och handling.
Jag frågar mig själv då och då, varför anarkosyndikalismen? Det är liksom naturligt att reflektera, att vara självkritisk, att vara kritisk mot ”självklara” dogmer. Ja, vi har vår hjältemodiga historia, vi har Durruti och Ascaso och många andra underbara individer som stred för en bättre värld. Men idag? Titta till exempel på den pågående sociala konflikten i Frankrike. Där attackerar demonstranterna polisen och specialstyrkor och staten använder sig av dödligt våld mot folket. Och dessa demonstranter, framför allt anarkister och frihetliga socialister, förtjänar allt beundran naturligtvis. Men var ser vi den mer ”traditionella” anarkosyndikalistiska kampen som ofta är anknuten till en arbetsplats? Striderna pågår ju på franska gator och torg i första hand och inte på fabriker och verkstad. Är vi, anarkosyndikalister, aktuella i klasskampen, kommer vi att bli aktuella om en liknande situation inträffar i Sverige? Leder vår taktik fortfarande till revolutionen?
Jag tycker att anarkosyndikalister i Örestad LS brukar vara effektiva i förhandlingar på arbetsplatser. Men det gör även flera andra fackföreningar som ingenting har att göra med anarkismen eller den revolutionära synen på samhällsutvecklingen. Själv jobbar jag på en stor arbetsplats där många anställda är medlemmar i ett fackförbund inom LO. En del av mina arbetskamrater anser att ombud som är medlemm i detta fack är ganska duktiga på att lösa eventuella problem med arbetsköparen. Ja, Örestad LS är definitivt bättre. Men vi är mindre och vi kommer aldrig att lämna vårt lilla ghetto genom att sätta mer press på arbetsgivaren vid förhandlingsbordet.
Och trots allt. Vi kan bli mer effektiva än de ”etablerade” fackföreningarna. Och detta kommer att ske just för att vi saknar ”den fackliga mentaliteten” som ofta sätter sin prägel på fackorganisationers aktiva medlemmar. Vad ska du göra med din kunskap om arbetslagstiftningen, med din erfarenhet att förhandla när fler och fler arbetsplatser oavsett branschen förvandlas till Foodora? Osäkra anställningsformer, låga löner, mer och ökad kontroll från arbetsköparens sida – denna utveckling ser vi överallt. Ja, det går att åstadkomma små förbättringar här och där men vi är dömda att förlora i det långsiktiga perspektivet om vi förhåller oss till spelreglerna. Dessa spelregler utformade på att sådant sätt att de gynnar våra fiender.
Ned med spelreglerna i så fall! Den korporativistiska ”idealtypen” som en del av reformisterna använder sig av i sin retorik handlar om en ”stolt” arbetare som förenar sig med sina förtryckare för att åstadkomma ”det gemensamma bästa”. Denna modell har aldrig haft med verkligheten att göra. Men nu, när arbetsvillkoren försämras och förtrycket ökar är det helt uppenbart för alla. Vad ska en Foodora-”rider” vara stolt över? Det är ju bara hård arbete och hopplöshet som finns kvar. Vi är dömda att förlora i lagarnas och den legalistiska moralens fängelse.
Duktiga fackliga förhandlare, de kan hjälpa dig och du kan verkligen få det bättre på din arbetsplats tack vare deras hjälp. Men du, anarkosyndikalisten, är det verkligen vårt revolutionära perspektiv att förhandla med våra fiender resten av våra liv? Finns det ingen plats för upproret på arbetsplatsen kvar? Ju, det finns definitivt. Då krävs det en metod eller komplex av metoderna. Vårt svar på dagens läge med inskränkningar i strejkrätten och allt sånt: framåt till militant direkt aktion på arbetsplatsen. Det är bra med möte och informationsspridning och demonstrationer. Men låt oss att titta på direkt aktion bredare. Våra fiender har ju också sina hem, sina vägar mellan hem och arbetsplats, etc. Låt oss vara kreativa! Låt oss strunta i slavarnas moral!
Som ett hundra år tillbaka blir kanske anarkosyndikalister ett slags hemliga sällskap på arbetsplatser. Vi kommer inte bara att förhandla och driva rättsprocesser, vi kommer att slå utan någon hänsyn till lagar och deras ruttna moral. Vi ska inspirera varandra med våra handlingar. Så, leta efter varandra, förberedda är. Känn igen varandra! Vi, anarkosyndikalister, vi kan förhandla men vi har även våra gnistor i ögon. Och framåt, till militanta direkta aktioner på arbetsplatser! Detta är vårt revolutionära perspektiv.
En medlem i Örestad LS. Texten representerar medlemmens egna åsikter, inte organisationens.
En medlem i Örestad LS
Länk: https://www.facebook.com/244797466351/photos/a.279495476351/10156916348956352/?type=3&theater
Feed