En revolutionär infoportal
2019-01-08

Ett bidrag till diskussionen om Nordkorea

Du behöver inte åka till Nordkorea, det är som fiendens propaganda framställer landet. Men en sak har dykt upp som gjort USA uppmärksam, mineraler i marken som kan exploateras. Den humanitära krisen i landet är katastrofal och medborgarna har kniven mot strupen. Det finns berättelser ifrån personer som på något sätt lyckats fly landet. Vittnesmål som beskriver hur man lever i ett helvete. En normalt tänkande människa vill förhoppningsvis att landet åtminstone ska ändra sitt samhälle men så blir det inte. Militären har cementerat sin makt men låter ynglingen Kim Jong-un vara vid rodret.

Nu till saken, det finns vänskapsföreningar som vill ha ett vänskapligt förhållande med landet. Hur försvarar de Nordkorea? Det är en fråga om antiimperialism, ergo ett motstånd till Imperiets aggressioner. Alla blockader och sanktioner riktat mot landet är av ondo så de behöver vårt stöd.

Internationell solidaritet är ingjutet i den kommunistiska rörelsen men det finns inget tvång att hjälpa "skurkstater". Om vi vidhåller oss vid Nordkorea så fick landet på 1990-talet hjälpsändningar med mat från FN. Det beslagtogs av militären och ransonerade till militärer av olika rang. FN tröttnade på det och slutade skicka mat.

Historiskt sett blev den anarkistiska kritiken mot den marxistiska teoribildningen besannad. En stat med centraliserad makt och därtill tusentals företag med statligt monopol styr landet till dess avgrund. För att behålla monopolet och den styrande doktrinen krävs en järnhand som tvingar människor till samarbete. I dessa kretsar brukar talet om det klasslösa samhället vara något som uppenbarar sig efteråt, när en ny människa gestaltas och man kastar staten i soptunnan.

Det logiska felslutet går inte att korrigera när staten blivit totalitär. Alla anhängare har mentalt godkänt övergreppen på befolkningen såsom nödvändiga och blir således besvikna om ledaren inte lever upp till den hänsynslösheten.

Min förhoppning är inte att förvirra läsaren utan göra ett förtydligande, kommunism har inget med Sovjetunionen att göra. Stalin var inte kommunist men en hängiven anhängare av ett ideal, i detta fall “leninismen” som formulerades som lösningen på Rysslands och övriga världens proletariat. Lenin var en föregångare när det gällde auktoritär hängivelse och hans teorier bemöttes skeptiskt, av bland annat Rosa Luxemburg.

Kommunism innebär att återgå till människlighetens ursprung där individualitet och kollektiv samverkar i naturlig harmoni. Det statslösa samhället utkristalliseras i klasskampen och den klasslösa gemenskapen växer ur solidariteten mellan människor.

Det är ett riskabelt äventyr att uppmana den nordkoreanska befolkningen att göra uppror mot de besuttna då det kan bli massaker på civila aktivister. Hur ska man då visa solidaritet med dem? Det är frågan.

Kapten Haddock

Länk: http://naenara.tumblr.com/

Kommentarer

Detta är möjligtvis det mest krystade jag läst, det är typ bara anarkistisk floskel på floskel. Och antagande att allt vi läser i median är korrekt.

> Lenin var en föregångare när det gällde auktoritär hängivelse och hans teorier bemöttes skeptiskt, av bland annat Rosa Luxemburg

Inte heller har personen läst Luxemburg. Hon kritiserade praktiskt taget Lenin, inte från en vänster-position, utan en center-position med Kautsky. I den kända texten "Leninism or marxism?" så säger hon till exempel att "social demokratisk centralism" inte skulle fungera i Ryssland då deras arbetarklass inte är mogen för det och att Lenin förlitar sig för mycket på att arbetare skulle lära sig att styra sitt eget parti genom det samarbete de lärt sig i fabriken.

I sin text om revolutionen i Ryssland kritiserar hon bolsjevikerna för att de upplöste parlamentet, då de ansåg att arbetarråden var en högre form av demokrati(för de utsugna klasserna). Återigen, likt Kautsky.


hdfbdf

Rosa Luxemburg: "Om vi, i enlighet med Lenins önskemål, tillåter att partiets centrala organ får en sådan absolut makt av negativ karaktär, så stärker vi den konservatism som alltid finns hos sådana organ, och det kommer att bli farligt. Men om vi vill att det socialistiska partiets taktik skall utformas inte av en centralkommitté utan av hela partiet, eller ännu bättre av hela arbetarrörelsen, så är det klart att partiets sektioner och federationer behöver handlingsfrihet. Och en sådan frihet är det enda som kan få dem att utveckla sin revolutionära initiativkraft och att utnyttja alla en situations möjligheter. Lenins auktoritära ultracentralism är full av de dödas ben. Den är inte någon positiv eller skapande idé. Lenin försöker inte att göra partiets verksamhet mera fruktbärande. Istället är hans mål att själv kunna kontrollera partiet. Han vill krympa rörelsen, inte utveckla den. Han vill slå rörelsen i bojor, inte ena den."

https://www.marxists.org/svenska/luxemburg/1904/ry...

Kapten Haddock

Hon säger även följande i samma text,

"De nödvändiga villkoren för ett förverkligande av socialdemokratisk centralism är: 1) Existensen av en stor skara arbetare som utbildats för den politiska kampen. 2) Möjlighet för arbetarna att utveckla sin egen politiska verksamhet genom inflytande på det offentliga livet, partipressen, offentliga kongresser etc."

Tydligt viss hade hon fel då den ryska arbetarklassen gick ut i strejk och byggde arbetarråd redan året efter.

hdfbdf

hdfbdf: Kan man ha fel om en sak, och rätt om en annan?

Hob med kniv

Mjo, men vad skulle hon haft rätt om? Det är ju rätt tydligt att hon hade extremt liten tillit på den ryska arbetarklassen, och att den misstron kommer från felaktig information om läget i Ryssland. Jämför "the mass strike" med denna text så får du allt en annan bild.

Jag förstår verkligen inte hur ni kan måla upp Lenin som den som har fel i detta, han visste ju tydligt vis mer om läget i Ryssland än Luxemburg och han blir kritiserad för att lita på arbetarna för mycket medan Luxemburg tycker att de intellektuella borde få mer plats i partiet(en grupp som Lenin kritiserar hårt i texten).

Lenin säger uttryckligen att när det kommer till politisk kamp är arbetarna mer lämpliga för att utföra parti arbete och att leda partiet medan de intellektuella som princip måste ta ett baksäte och aldrig ställa sig på fronten.

Har ni ens läst boken hon kritiserar i texten?


hdfbdf

Att Lenin skulle ha litat på arbetarna "för mycket" låter som en närapå humoristisk anklagelse, sett till helheten. Förutom förtryckandet av fri arbetarorganisering för att behålla eller utöka sin makt (exempelvis, men inte bara, fabrikskommittéerna, se Brinton om arbetarkontroll: https://libcom.org/library/the-bolsheviks-and-work...) så skrev han ju själv långt innan uttryckligen att arbetarklassen inte på egen hand kunde få socialistiskt medvetande, utan att detta bara kunde tillföras från borgerliga intellektuella.

svartkatt

Min käraste kamrat svartkatt, jag bryr mig inte om din andra handskälla. Jag ska citera texten, det är värt att notera här att Luxemburg är inte emot det centraliserade partiet, som jag citerat innan var hon för ett centraliserat parti men att hon ansåg att ryska arbetarklassen inte var redo,

"Lenin förkastar helt och hållet dessa slutsatser. Han är övertygad om att det i Ryssland redan finns alla nödvändiga förutsättningar för ett mäktigt och centraliserat parti. Han förklarar, att "det är inte längre proletärerna utan istället vissa intellektuella i vårt parti som behöver undervisas i organisations- och disciplinfrågor" (sidan 145). Han förhärligar fabrikens uppfostrande betydelse. Fabriken, säger han, vänjer proletariatet vid "disciplin och organisation" (sidan 147).

När Lenin säger detta, visar han åter, att hans uppfattning om socialistisk organisation är helt mekanisk. Den disciplin som Lenin tänker på inhamras i arbetarklassen inte bara av fabriken utan också av den militära apparaten och den statliga byråkratin - av hela den auktoritära borgerliga staten. Vi gör oss skyldiga till självbedrägeri och missbruk av ord, om vi använder en och samma term - disciplin - för att beskriva så olika företeelser som: 1) avsaknaden av tanke och vilja i en robot med tusen händer och fötter som rör sig helt automatiskt, och 2) den frivilliga samordningen av medvetna politiska handlingar inom ett samhällsskikt. Vad finns det gemensamt mellan den lydiga undergivenheten hos en förtryckt klass och den organiska självdisciplinen hos en klass som kämpar för sin frigörelse?"

hdfbdf

Diskussionen spårar ur eftersom man kritiserar Lenin och använder Luxemburg som källa till kritiken. Om man läser om de ryska revolutionerna så framgår det tydligt att den ryska befolkningen genomgår flertal vägval, likt de revolutionära teoretiker som bevittnade och deltog i de förändringarna. Det handlade om klasskamp i dess yttersta skärpa, nya erfarenheter krävde nya paroller. Föreställ dig att Lenin år 1902 skulle gå runt i Moskva och kräva "all makt åt sovjeterna". Det vore löjligt att se en man göra det. Det dröjde till 4 april 1917, då han kunde kräva just det.

Silverknapp

Lenin och Trotsky stödde uppbyggandet av de första arbetarråden och stödde likviderandet av de sista. Kronstad 1921 cementerade partiets diktatur över proletariatet.

Staffan / Konst och Politik

Kommentera

captcha

Senaste Media

Tunnelbanan Parodi
Antonio Negri: A Revolt that Never Ends
Paris: Anti-Fascists Attack Office of Generation Identity
Camover: Berlin Anarchists Against Surveillance a(A)a
The Coal Miners' Bitter Battle for Dignity