BOPA, en förkortning av BOrgerlige PArtisaner, var en av de främsta motståndsgrupperna under Nazitysklands ockupation av Danmark. De genomförde de flesta av sabotageaktionerna som drabbade industri och företag som arbetade åt Wehrmacht. Medlemmarna var mestadels kommunister, men även spanienfrivilliga utanför partiet och yngre förmågor gick med i BOPA.
Det kanske låter konstigt med detta namn på en kommunistisk grupp, och från början kallade de sig KOPA (KOmmunistiske PArtisaner) men det visade sig vara svårt att få sprängmedel från Storbritannien om man var kommunist, så därför kom det strategiska namnbytet.
Jag har fått den mesta informationen från Leif Larsens bok "Borgerlige Partisaner" (1982). Han är son till en av ledarna och denne man Eigil Larsen får därför rätt mycket utrymme i boken. Som grundare av "Arbetarvärnet", en uniformerad styrka som skyddade demonstrationer från polisen, så verkar det rimligt att han skulle bli sabotör och partisan. Men samma dag som Nazityskland överfaller Sovjetunionen grips många kända kommunister och sätta i Danmarks första koncentrationsläger Horserød. Då var Danmark redan ockuperat, men en samlingsregering fick sitta kvar mot utbyte av att de lydde tyskarna. Och det gjorde de verkligen, inte minst när det gäller den snabbt ihopslängda "kommunistlagen" som över en natt gjorde ett av landets stora partier olagliga.
Eigil Larsen flydde från Horserød med en spektakulär 19 meter lång tunnel. Och han höll sig undan, mycket tack vare att det inte fanns några bilder på honom. Det fanns bara en från gripandet men då hade han satt tandkräm på sidorna i håret och stoppat tuggummi innanför överläppen så att han beskrevs som "gråsprängd vid tinningarna" och "med tjocka läppar" vilket inte alls stämde.
I boken beskrivs många aktioner mot firmor som jobbar med tyskarna. Arbetarna förs iväg innan sprängmedel sätts ut. Ofta verkar de rätt med på noterna, när BOPA-medlemmarna påpekar att de bara är ute efter tyskarna säger en:
"Det ved jeg godt. Jeg er sku osse ligeglad, om skidtet ryger i luften"
I boken jämförs rapporterna mot partisanerna med tyskarnas rapporter, som BOPA lade beslag på i en räd. Vissa av aktionerna är riktigt spektakulära, som den mot fabriken Globus 6 juni 1944 (D-dagen alltså!). Då har man kapat två bilar och två lastbilar, ockuperat några villor bredvid fabriken och helt spärrat av området innan man vinner eldstriden mot sabotagevakterna (som ofta rekryterades från nazistiska friviilligkårer). Och 50 pers totalt är inblandade i att spränga fabriken i luften.
Det verkar ofrånkomligt att partisanerna också måste avslöja och avrätta "stikkere" (golare) som fått motståndsmän avrättade eller skickade till Tyskland. Men BOPA verkar avrätta rätt få för att vara en så viktig sabotageorganisation. Holger Danske, en annan grupp, hade över 200 likvideringar på sitt samvete. Som illegal organisation är det svårt att göra utredningar, och det händer förstås att fel personer mister livet.
Jag rekommenderar alla att läsa mer om BOPA och den danska motståndsrörelsen. Det jag mest blivit förvånad över är hur lite skit den danska regeringen, fackföreningstopparna och andra höjdare fått för att de höll Nazityskland nöjda till varje pris och tog avstånd från motståndskampen.
Denna artikel är licensierad som Kopimi
Bokläsaren
Feed