Bokrecension: När botten stack upp

"När botten stack upp" är historien om R-förbunden som lyckades föra in klientmakt på fängelser och för människor med psykisk ohälsa. Till viss del också i narkotikapolitiken, men i mindre utsträckning på grund av en mäktig motoffensiv.

Det är också historien om en folkrörelse med fokus, aktivister från 1968 års vänstervåg som blev experter – och missbrukare eller fångar som tog tillfället att utöva makt.

Vilka resultat gav rörelsen?

R-förbunden lyckades vända opinionen i flera frågor – framförallt angående straffpolitik och synen på psykisk ohälsa. Genom att vända vinden så började också konkreta förbättringar kring permissioner, minskat antal fängelsestraff och bidrog till stängningen av de gamla mentalinstitutionerna, där människor kunde begravas i årtionden. Jag skulle säga att vi kan se spåren av detta i alla bra saker som fortfarande finns kvar i kriminalpolitiken, även om det förstås sker en offensiv åt andra hållet idag. Narkotikapolitiken med kriminalisering av bruk och tvång blev inte lika förändrad, och vi dras ännu idag med väldigt hög dödlighet. Projekt som sprututbyte möts idag av motstånd av både grannar och politiker.

Lärdomar för idag

Det finns lärdomar om både innehållet och formen i R-förbunden. Angående innehållet så är det uppenbart att vi idag behöver föra fram kriminal- och narkotikapolitik som hjälper människor och sätter samhällets orättvisor i fokus – istället för hårdaretagismen. När det gäller formen så tycker jag två saker sticker ut:

1. Organisationer med både teoretiker och praktiker

R-förbunden organiserade både yrkesfolk, aktivister och de som satt på mentalsjukhusen eller på kåken. Blandningen av egenupplevda erfarenheter och expertis blev en explosiv cocktail.

2. Våga fokusera och bli expert.

Min nidbild av 70-talsvänstern är testuggande skägg som slår varandra i huvudet med Maos lilla röda eller vilken husgud man nu hade. Men partierna med helhetslösningen var bara en del av vänstern. En annan var de – som deltagarna i R-förbunden – som gick in i specifika kamper, skapade nya former av organisering och inte var så noga med att det stod på marxist-leninistisk grund.

Krum 2.0