Några tankar. Vad jag förstår har inget av dödsfallen skett i Sverige. Rätta mig om jag har fel!

Jordbruk och livsmedelsproduktion med djur och av djur är lagligt i många länder däribland Sverige, även om man anser det moraliskt fel. Vi har rätt att välja om vi vill äta kött och andra animaliska produkter eller inte oberoende samhällsnyttan på samma sätt som vi kan välja att dricka alkohol eller röka trots att det ofta kan påvisas negativa samhällskonsekvenser.

Djurskydd diskuteras löpande och regler ändras vid behov.

Ingen tvingar aktivister att riskera livet. Det är deras val. De kan använda demokratiska metoder för sin påverkan.

Vi tolkar världen olika och det ska inte innebära att nån grupp av individer, oberoende hudfärg, yrke, etnicitet, religion osv ska behöva lida eller riskera hot och trakasserier.

Köttkonsumtion har förekommit i många tusen år så det är knappast genom en minskad dito som vi räddar klimatet. Det finns ett antal andra faktorer som troligtvis har mycket större påverkan. Jakten på en högre levnadsstandard under 1900-talet har tagit enorma mängder fossilt bränsle i bruk, samtidigt som den efterhand ökande levnadsstandarden och ökande medellivslängden har ökat jordens befolkning kraftigt. Och inga politiker förutom vissa diktaturer har försökt begränsa befolkningsökningen.

Som du ser kan man uttrycka sig på olika sätt och ändå ta ställning för olika ståndpunkter. Jag undrar vem som blir mer trovärdig i längden?

Trovärdighet, respekt för andra människor, förtroende från andra är för mig viktiga ledstjärna i det ibland mörka debattklimatet!

Försvara djurplågeri kan man göra på många sätt; problemen brukar uppstå när man söker rationella argument. Signaturen ”Jag” talar här om att ”det är lagligt”, ”så har man alltid gjort” och att man ska ”visa respekt för människor”. Men det som är lagligt är inte automatiskt bra och det är heller inte så att det som förekommit under lång tid därför är bra; respekt för människor kan givetvis inte utesluta respekt för andra levande varelser. ”Fritt val” slutligen gäller inte bara djurens försvarare utan också djurägaren – ingen av parterna i denna konflikt är påtvingad sin position.

Mitt inlägg handlade nu inte om detta utan om en lista på våld mot aktivister där deras motpart har ett svårslaget rekord i dödande av både människor och djur. Ibland för pengar, ibland för nöjes skull. Enligt den liberala diskursen är privat egendom viktigare än liv. Detta är ett problem. Däremot ingår aktivisternas direkta aktioner i en typ av civil olydnad som vanligen betraktas som oskattbar för demokratin. Dessutom oskadlig för klimatet. Och Sveriges ekonomi skulle knappast haverera om minkfarmarna förbjöds.

Detta var min slutreplik så i fortsättningen får du diskutera med någon annan om någon nu vill.

Jag håller med Staffan om att det kommit bort en viktig motpart i diskussionen .

Om du tex såg på både rapport och aktuellt som jag gjorde fick vi först se ett reportage om en kvinna soM födde upp köttkaniner. Hennes gård fick besök av djuprättsaktivister och debatten efteråt handlade mer om att det var synd om henne som inte fick vara ifred. Det var inbjudna politiker som debatterade. Någon djupröttsaktivist fick inte föra någon talan alls och var inte ens inbjuden. Jag tänkte själv när jag såg programmet att det enbart var vinklat till hur synd det var om dom som föder upp djur som vi ska äta upp. Det är inte seriöst att inte ens kunna lyssna på djuprättsaktivisterns. Det är också att liksom tala om för folk att en situation är endast på ett sätt - synd om människor som föder upp djur till köttkonsumtion som inte får göra det ifred, och att djurättsaktivister är ett sattyg som inte vet vad dom gör. Ungefär som diskussionerna gick om dom som spraya gatorna. Det var också på aktuellt och rapport med inbjudna politiker som fick komma till tals. Där var kontentan att dom är sabotörer . Punkt.

Men vad är det som är så hotfullt med att låta allas röster göras hörda? Jag bara undrar.