Enligt det gamla
ordspråket så har vi inget att vara rädda för eller tveka kring om vi
har rent mjöl i påsen. Alltså, om vi inte har något att dölja har vi
inget att oroa oss för. Genom en samtida spaning av de senaste
årtiondenas inrikespolitiska debatt och olika politiska beslut har det
gamla ordspråket blivit mer aktualiserat än någonsin gällande
inskränkningar av vår personliga integritet. Har du inget att dölja
behöver du heller inte oroa dig för att staten håller koll på, och
övervakar vad som sker i din mjölpåse. Vi rör oss i riktning mot ett
allt mer auktoritärt samhälle. Det bör vara uppenbart även för den mest
naiva.
De som sitter vid makten har inte längre något intresse av att dölja sina avsikter eller sin fascistiska politik. Under en lång period när hela det parlamentariska etablissemanget sakta men säkert har flyttat sig från mittenpolitik, till höger, till extremhöger, har vi upplevt det råa genomförandet av politik, åtgärder, överenskommelser och lagar inspirerade från den europeiska historiens mörkaste tider.
Raden av lagförändringar för ökad övervakning är lång och har pådrivits oavsett regeringskonstellation under många år. T.ex. FRA-lagen, som är den informella benämningen på en rad lagändringar i Sverige, gav Försvarets radioanstalt möjlighet att bedriva signalspaning i kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser. Det innebär att försvaret kan avlyssna en stor del av människors kommunikation, så som e-post, sms, webbtrafik, chattar, mobilsamtal och telefonsamtal sedan 2009. Dvs, när resten av samhället började reagera på övervakningskapitalismen var staten redan i full färd med att systematisera samhällsövervakningen. Det är viktigt att påminna om att förslaget lades fram av försvarsminister Mikael Odenberg (moderat), som i sin tur hade övertagit ärendet från den tidigare socialdemokratiska regeringen, inför Sveriges riksdag den 8 mars 2007. Övervakningsstaten har en viss kontinuitet oavsett vilket maktblock som sitter i regeringen.
Den senaste i raden är den nya lagen om preventiva tvångsmedel som trädde i kraft i oktober 2023, till synes utan några särskilda diskussioner eller reaktioner. Detta trots att den nya lagen möjliggör för staten att i hemlighet avlyssna människor utifrån eget tycke och smak. Den nya lagen kan ställas i relation till FRA-lagens innebörd och de kraftiga reaktioner och diskussioner som utbröt vid lagens implementering. Den nya lagen om preventiva tvångsmedel och FRA-lagen är bara två av de många förändringar som skett under 2000-talet mot en allt större möjlighet för den svenska staten att övervaka människor. På samma sätt bevittnar vi sedan början av oktober 2023 ännu en gång en statlig attack mot samhället. Med ursäkten om kampen mot de s.k. kriminella gängen öppnade staten för en “kameraoffensiv” och vem vet vad mer. AI, biometri och ansiktsigenkänning är tekniklösningar som förordas av regering, polis och privata aktörer för att kontrollera den påstådda brottsligheten, men egentligen handlar det om en bred samhällelig kontroll. Människor som redan är utsatta för polisiära taktiker är väl medvetna om att förbereda sig för övervakningsmetoder. En kameraoffensiv gäller egentligen inte dem. I slutändan handlar det om en annan nivå av totalitär kontroll som går hand i hand med andra stora samhälleliga förändringar såsom angiverilagen, NATO–ansökan osv. Det är talande hur den svenska statens övervakning och kontroll inte enbart riktas mot andra stater utan även mot sina egna invånarna.
Sverige kan inte längre låtsas vara den oskuldsfulla lilla Rödluvan av neutral humanistisk politik och social öppenhet. Det pågår ett krig i Sverige. Och då menar vi inte den så kallade gängkriminaliteten, utan en öppen attack av den svenska staten på dess invånare. För varje rubrik om gängkriminalitet blir också allmänheten mer fogliga för åtgärder så som regeringens utlovade “kameraoffensiv”. Och om allmänheten inte övertalas då kan media ta över, terrorisera, och övertala oss om att “svenskarna är villiga att offra integritet för övervakning” (DN, 2023-10-10). Med betoning på svenskarna!
I vilket fall fortsätter den mediala cirkusen kring “gängvåldet”, och det finns konkreta anledningar till detta. Å ena sidan är detta förhållandevis marginella fenomen, i termer av statistisk signifikans för hur stater mäter olagliga aktiviteter i områden, brett och fritt instrumentaliserat av nästan hela spektrat av riksdagspartier för att etablera en polisstat i vissa områden. Detta möjliggör och normaliserar också den offentliga upphandlingen av högteknologiska övervakningssystem, så som exempelvis kameror med ansiktsigenkänning som omvandlar det svenska samhället till ett enormt fängelse. Samtidigt ökar acceptansen för extrem antimigrations, islamofobiska och rasistiska statliga doktriner. Jimmie Åkessons senaste öppna rasistiska dravel är ett konkret exempel på situationen och ger tydliga indikationer om vart den politiska diskursen är på väg. SD sätter sedan länge den politiska agendan, inte bara för regeringen utan även för den politiska oppositionen. Se bara de allsmäktiga Socialdemokraterna, eller de så “frihetsvurmande” Liberalerna, som nu når nya nivåer av självförnedring när de till synes lättvindigt överger sina tidigare ideal.
Å andra sidan, att fokusera med stora och sensationella rubriker på den krigsliknande verksamheten mellan olika knarkkungar och deras mindre arméer osynliggör det faktum att knarkhandeln är en ytterligare kapitalistisk marknad. En marknad som staten beslutat att hålla illegal och svart. De främsta köparna av knark i Sverige är vita svenska medborgare. Det absurda ekonomiska systemet med tillgång och efterfrågan i centrum är även tydlig här. För bara några veckor sedan kom nyheten om att nya avloppsanalyser visar ett tydligt ökat partyknarkande i Stockholms innerstad. Att inte vita människor är inblandade i att förse den svenska marknaden med droger har snarare med klasshamället att göra än etnicitet, migration eller brist på kameror.
Ryssland, gäng, invandrare, “våldsbejakande extremister”, arbetslösa, sjukskrivna… Det finns ett ständigt fokus på att skapa någon att skylla på, att frukta, någon som vi hela tiden behöver övervaka eller försvara oss mot. Att skapa och upprätthålla denna “alien” i den allmänna opinionen är avgörande för kapitaliststaterna att rättfärdiga sin existens och etableringen av en övervakningsapparat. De vid makten hävdar att extrema övervakningssystem och förändrade lagar är ett “nödvändigt ont” för att skapa och upprätthålla säkerhet. De säger att det är för vår säkerhet, och att det skyddar oss från faror. De säger att om vi har rent mjöl i påsen behöver vi inte oroa oss. Men bakom denna idé om skydd och säkerhet ligger fullständig kontroll, maktutövning och förlusten av vår personliga integritet.
Istället för att stödja varandra, blir vi uppmuntrade att kontrollera och döma varandra, till och med att censurera våra egna tankar eller ange andra. Gemenskap ersätts av en ensam plats där misstänksamhet, individualism och total övervakning mot våra grannar, vänner och medmänniskor blir normalt. Budskapet är tydligt, övervakning och straff. Det handlar inte bara om lagar och regler utan också om att forma hur vi tänker och agerar. Denna kraft formar oss till golare och ser till att vi lyder och är “goda” medborgare (eller så straffas du), och att se till att vi aldrig kan föreställa oss att något är bättre än massövervakning.
Istället för ömsesidig övervakning – ömsesidig hjälp!
Krossa övervakningssamhället!
SödrⒶ Klubben
Länk: https://sodraklubben.noblogs.org/post/2024/01/20/om-du-har-rent-mjol-i-pasen-kan-jag-lasa-din-dagbok
Feed