En revolutionär infoportal
2018-08-20

Militant Cybernetik

Någonting är inte längre som förut. Makt har börjat utövas på ett nytt sätt.

Kapitalister vill fortsatt exploatera dig och staten vill fortsatt kontrollera dig. Inget nytt under solen. Men Über, Taskrabit och Fodora fungerar inte på samma sätt som andra företag. De har återupptäckt cybernetikens återkopplade och uppkopplade anordningar för kontroll. Det är det här som gäller nu. Den senaste skepnaden kapitalismen antagit. Nästa våg rullar in.

Vi känner igen den nya kapitalistiska cybernetiken i en extrem prekarisering. Vi har inte ens timanställningar utan arbetar med lön som sätts från sekund till sekund av en algoritm. Vi känner igen den i en extrem isolering. Vi träffar aldrig de kollegor vi budar ner vår lön mot i arbetsauktioner, vi har ingen mänsklig chef och en app är vår arbetsledare. Vi känner igen den i övervakningen och mätningen av allt vi är och gör.

Vi behöver en militant analys av cybernetiken. Militant som i kampinriktad. Vi behöver förstå den för att kunna bekämpa den.


Övervaka allt, kontrollera alla

Cybernetik är en teori om hur makt kan utövas på ett speciellt sätt, med en speciell sorts mekanismer. Vi kallar dem anordningar. Ingenjörer kallar dem reglersystem. De är specialiserade delsystem som övervakar och styr beteenden och funktionen hos det större systemet de är en del av. De konstrueras för att hålla systemet som helhet i ett stabilt tillstånd genom att motverka alla typer av störningar.

En termostat som används för att bestämma inomhustemperatur är ett exempel på en ett cybernetiskt system. Termostaten är det specialiserade delsystemet; anordningen för kontroll. Byggnadens klimat är det större system den är en del av. Ett öppnat fönster som släpper in kall luft är en störning som anordningen kan hantera.

Den app som används av Übers förare, som genererar vinst till företaget, är ett annat cybernetiskt system. Appen är anordningen, företagets ekonomi är det större systemet. En fotbollsmatch som tagit slut är en störning. Plötsligt behövs många taxibilar på samma ställe och appen justerar upp priset på arbete för en resa från platsen.

Det är egentligen fel att säga att den nya kapitalismen är cybernetisk. Den använder cybernetiska anordningar. Samma företag kan till och med använda flera olika anordningar för att styra olika delar av sin verksamhet.


***

Gemensamt för alla cybernetiska system är att de har tre sorters sammankopplade delar: sensorer, regulatorer och aktuatorer.

Sensorerna övervakar och samlar in information som skickas vidare till regulatorn. Regulatorn analyserar informationen, jämför den med ett önskat tillstånd och skickar en styrsignal till aktuatorerna. Aktuatorerna griper in i världen och förändrar den.

Sensorn i en termostat är en termometer. Aktuatorn är en ventil eller ett relä. Regulatorn ställs in med önskad temperatur som jämförs med informationen från sensorn. Är det för kallt eller varmt skickas en styrsignal till aktuatorn för att slå på eller av värmen.

Übers system har otaliga sensorer. Förarnas och kundernas mobiltelefoner med sina GPS:er, robotar som läser och analyserar nyheter på Internet för att förutsäga var många kunder kommer samlas är några exempel. Aktuatorn i Übers system är förarna själva eller, i några enstaka fall, självkörande bilar. Regulatorn är appen och algoritmerna som kör på Übers servrar. Till skillnad från en termostat är Über-regulatorn mycket komplicerad. Den balanserar många olika mål; Högsta möjliga betalning av kunderna till lägsta möjliga betalning av förarna. Men även minsta möjliga väntetid för kunder och högsta möjliga utnyttjandegrad av tillgängliga chaufförer. Styrsignalen till en självkörande bil är ett enkelt kommando. Styrsignalen till en mänsklig aktuator är mer effektiv om den presenteras som en belöning för ett beteende. Förarna har chans till högre betalning om de snabbt tar sig till den plats som appen pekar ut. Ingen tvingar dem att ta sig dit, men regulatorn styr dem alltjämt.

Återkoppling är en essentiell egenskap hos cybernetiska system. Sensorerna registrerar effekten av aktuatorernas ingrepp i världen. Anordningens påverkan sker i små steg som hela tiden utvärderas och finjusteras.

***

Cybernetiken som teori skapades under 50-talet, men utanför de tekniska högskolorna har den långsamt fallit i glömska. Boken "Cybernetikens hypotes" av Tiqqun är ett av få undantag. Men texten är svårtillgänglig och dess relevans för att analysera företag som Über verkar ha gått många förbi. Osynliga Kommittén försökte damma av begreppet cybernetik i boken "Till våra vänner". Även det försöket verkar ha fallit platt. Men nu går det inte längre att bortse från vad som är på väg.

I de cybernetiska anordningarnas tre beståndsdelar kan vi se en förklaring till varför nya kontrollsystem nu dyker upp som svampar ur marken. Det är teknologisk utveckling som gjort dem mer användbara för kapitalismen och som initierat rörelsen. Det är insikten om anordningarnas effektivitet som nu driver den tekniska utvecklingen vidare.

Smarta telefoner tillsammans med sociala media har inneburit en ofattbar utbyggnad av personlig övervakning i realtid. Sedan de första smarta telefonerna lanserades för 10 år sedan har de kommit att fylla sensorfunktionen i nästan alla politiska och ekonomiska cybernetiska system. Inte bara datavolymen ökar. Intensiv forskning på "big data" av företag som Palantir Technologies och Cambridge Analytica riktar in sig på förädling av data; hur mer information kan kramas ur de enorma datamängderna. Effektiva cybernetiska system på den skala vi ser idag hade inte varit möjliga utan den här teknikutvecklingen.

De senaste åren har vi även sett en explosion i tillämpad forskning på maskininlärning. Über, Google och tusentals andra företag har insett möjligheten att överskrida mänskliga begränsningar vid konstruktionen av komplexa regulatorer med hjälp av algoritmer som lär sig snarare än programmeras. Företag kan på detta sätt bygga individanpassade kontrollsystem för alla sina kunder och arbetare. Maskininlärning kräver att det finns mycket data att tillgå för systemet som skall läras upp. Det blir en möjlighet att använda all data som samlats in i övervakningen igen, utanför realtidsflödet. Till slut blir maskininlärningen ytterligare ett skäl att bygga ut övervakningen och att samla in ännu mer data.

Utbyggnaden av aktuatorer är ännu i sin linda men ritningarna är redan klara. Uppkopplade hem, internet of things, smarta städer och självkörande bilar. Viktigare och mer förödande för oss, är utvecklingen av tekniker för att använda människor som aktuatorer. Appföretagen anställer psykologer och KBT-specialister. Gamification smyger sig in överallt. Företag som Boundless Mind (tidigare Dopamine Labs) hyrs in som experter på att anpassa arbetsuppgifter så att hjärnans belöningssystem aktiveras och skapar ett beroende av att utföra uppgifterna. Automation är inte alltid nödvändig (eller lönsam) när vi kan klicktränas som hundar.


Blockera, sabotera, obfuskera

Det är i de cybernetiska anordningarnas tre beståndsdelarna vi börjar se värdet av en kampinriktad analys. Konkreta måltavlor framträder.

Sensorer kan förstöras, blockeras eller luras och brus kan introduceras. Föreställ er vad som händer med inomhustemperaturen om termostatens termometer hängs ut, utanför fönstret.

Hösten 2014 satte en syndikalistisk driftsektion appen ParaGå i blockad[1]. ParaGå används av hemtjänsten i Stockholm för att övervaka personalens besök hos äldre med GPS och stämpelklocka. Anordningens mål är att kontrollera och styra "kvalitén" (läs: kostnaden) för den offentligt upphandlade vården. När syndikalisterna vägrade använda appen sattes den cybernetiska sensorn ur spel och systemet kunde inte längre fungera.

Informationsflödet mellan sensor och regulator, den så kallade mätsignalen, kan också angripas. Om informationen hindras är sensorn obrukbar och om små fördröjningar introduceras kan följdverkningarna bli stora för systemet som helhet. Om en termostat får information om temperaturen med en timmes fördröjning hinner ett öppnat fönster påverka inomhustemperaturen en hel del.

Den 6:e Maj 2010 inträffade en "Flash Crash" på amerikanska Dow Jones börsen. Robotar som i vanliga fall köper och säljer tusentals aktier i sekunden började av någon anledning sälja i en vansinnig hastighet. På ett par sekunder sjönk värdet på börsen med 500 miljarder kronor. En bidragande orsak var en fördröjning av information på 24 sekunder till andra viktiga elektroniska handelsplatser[2]. Den gången var det ett fel som låg bakom fördröjningen och systemet kunde relativt snabbt återhämta sig. En politik aktion som haft samma effekt och där återhämtningen uteblivit skulle allvarligt skadat kapitalismen och slagit upp sprickor i dess hegemoni.

Variationen mellan olika regulatorer är stor och de måste därmed angripas på olika sätt. Servrar kan hackas och insiders hos företagen kan läcka information om systemens svagheter. Inte sällan finns communities där arbetare spekulerar i hur apparna de arbetar för fungerar och hur de kan utnyttjas.

Ett hack som Überförare sägs använda är att samlas några stycken och logga ut samtidigt. Antalet tillgängliga förare går då ner på platsen och priset på en resa går upp. Genom att kort därefter logga in kan samma förare få mer betalt för sina körningar[3]. Denna typ av trick kan ge lite andrum för arbetare, men ett organiserat motstånd skulle kunna utforska taktiker för liknande angrepp på större skala.

Aktuatorer kan angripas på samma sätt som sensorer. Sabotage, blockader och fackliga stridsåtgärder kan fungera. Om ventilen som släpper på varmvatten till elementen blockeras kommer termostaten inte fungera. Utan en effektiv aktuator är systemet som helhet verkningslöst.

Styrsignalen, dvs. signalen som går från regulator till aktuator, är känslig för samma fördröjningsstörningar som mätsignalen från sensorn. Om det tar en timme innan värmeelementet slås på efter att termostaten upptäckt att det är för kallt kommer den ha svårt att hålla en jämn temperatur.

När människor används som aktuatorer kan fördröjningar införas genom kollektiv maskning eller genom att inte utföra det beteende systemet beordrat.

SUF Stockholms aktion mot Selfiejobs är ett lysande exempel[4]. Företagets idé var att förmedla enkla arbeten och låta arbetare buda ner sin lön för att den med lägst anspråk skulle få jobbet. Aktivister registrerade sig som arbetare, angav riktigt låga löneanspråk och dök sedan inte upp för att utföra de jobb som förmedlats av appen. På detta sätt kunde den mänskliga aktuatorn effektivt sättas ur spel och systemet slutade fungera.

Inte alla företag...

Inte alla företag förlitar sig ännu uteslutande på cybernetiska anordningar. Über, Airbnb, Fodora, Taskrabit, Wework, Farewell, Yepstr, Wunderchef och andra nyliberala affischnamn pekar ut en ny riktning. Många befintliga företag gör sitt bästa för att ställa om och följa efter. De kommer introducera anordningar som kompletterar befintlig organisationsstruktur. En slags reformistisk cybernetik. Vi vet ännu inte hur snabbt omställningen kommer gå.

Även statens regerande förändras och effektiviseras med cybernetisk styrning. Mest långtgående är det system med medborgarpoäng som nu används i Kina[5]. Repressionen behöver inte utövas med hårda batongslag när ett system för att ge tusen små knuffar i rätt riktning finns på plats. I USA har "predictive policing" börjat användas i flera delstater[6]. I en dystopisk blandning av Minority Report och Robocop dirigeras polisen av statistik och algoritmer. Föga förvånande överförs förtryckande strukturer som rasism och sexism till de cybernetiska regulatorerna. Nya maskiner som tränas med den data vi genererar lär sig automatiskt upprätthålla de gamla hierarkierna.

***

Det cybernetiska angreppet har bara börjat. Robotarna kommer. Inte som blanka mördarmaskiner utan som gastar; algoritmer i kapitalets ledband. Vi måste ha en analys som är användbar i klasskrigets nya front. Vi måste börja föra en effektiv, militant och kompromisslös kamp mot systemen som byggs för att dominera oss.


Förstör alla anordningar för regerande!

--------------------------------------------------------------------------------------

[1] https://www.arbetaren.se/2015/01/22/nya-stridsatga...
[2] https://www.theatlantic.com/technology/archive/201...
[3] https://www.telegraph.co.uk/technology/2017/08/02/...
[4] https://stockholm.suf.cc/2017/07/dumpa-selfiejobs-...

[5] https://www.wired.com/story/age-of-social-credit/


[6] https://www.forbes.com/sites/forbestechcouncil/201...

Stockholmsanarkist

Kommentarer

Bra analys om självexploatering och teknikens växande roll i den. Känns viktigt att fortsätta utforska det här ämnet eftersom det sätter klassiska klass analyser helt ur spel.

NoSetFuture

Jag tänker mer att det sätter klassisk socialism ur spel, vare sig det är anarkosyndikalism eller statssocialism. Det ger möjligheter till en cybernetisk kommunism av big data, automatisering, logistik och appar.

röd spegel

Nja, många som avfärdar (radikala) fackföreningar idag missar att vissa syndikalistiska fack var som mest framgångsrika innan den stora industriella "fordistiska" vågen (exempelvis SAC i Sverige), som alltså motsvarade dagens prekära förhållanden mer än något annat. När arbetarna knappt ens ses och det inte finns en naturlig mötesplats i form av en fabrik, blir det exempelvis viktigare med infrastruktur och organisering "på utsidan".

På liknande sätt jobbade SAC exempelvis med registermetoden, där organiseringen just skedde omvänt - inte främst på en arbetsplats, utan geografiskt i en bransch, där facket försökte monopolisera all potentiell arbetskraft. Liknande försök görs nu igen, exempelvis genom Gagekollen i Göteborg.

Vi ser också en rad nya fackföreningar som framgångsrikt organiserat i dessa nya branscher - ibland mer uttalat syndikalistiska, ibland mindre, men alla har de huvuddragen av sådan organisering. Motstånd mot den här cybernetiken behöver givetvis inte anta uttryckligt anarkosyndikalistisk form, men det finns inget som utesluter något sådant heller.

Dessutom behöver vi kanske komplettera analysen av hur direkt motstånd kan ske i form av sabotage och nya former av undandragande av arbete, med en konstruktiv sida om hur vi lägger beslag på det här värdet som kapitalismen parasiterar och tillgängliggör det, exempelvis i form av allmänningar.

svartkatt

Jag tänkte mindre på syndikalismen som metod, och mer som ideologi. I en tid då arbetet helt förändrats och arbetsplatser krympts och spridits ut så undergräver det den form av socialism som byggde på en vision byggd på fordismen: alltså en vision av att arbetarna höjer den röda fanan över sin fabrik och börjar förvalta den för att göra nyttiga och fina saker som producerar för samhällets bästa. Idag är denna vision helt föråldrad, det är en viktig bit i socialismens förfall. Det finns ingen politisk vision som bygger på den teknologi som nu bryter fram, men som undergrävt arbetarklassens sammansättning sedan mitten av 70-talet.

Jag håller generellt med om att det finns saker att inspireras av i syndikalismens metoder från 1920-talet.

röd spegel

Ja, vi är nog överens om praktiken, och det är det viktigaste.

Men jag förstår ändå inte vad den här "ideologiska" anarkosyndikalismen skulle innebära. Om något, så är grundbulten i anarkosyndikalistisk ideologi att arbetarna inte behöver något parti, och att de ekonomiska kamperna - i arbetet såväl som bostadsområdet osv - är den riktiga politiska arenan. Redan i sin linda, i 1880-talets Frankrike, var syndikalismen en sammaslagning av radikala fackföreningar och så kallade arbetarbörser (Bourse du Travail). I Spanien gick arbetsplatsorganiseringen hand i hand med sociala/kulturella center (Ateneos) och på 30-talet fanns det förnödenhets- och försvarkommittéer i varje kvarter i Barcelona. Försvarskommittéer har även IWW jobbat med och de växer så det knakar just nu, i bland annat USA. Rudolf Rocker skrev om att göra strejker mer sociala och inte bara inriktade på arbetsplatsvillkor redan kring 30-talet, och (anarko-)syndikalister runtom i världen har alltid varit inblandade i organisering som inte enbart är arbetsplatsorienterad samt utvecklat olika metoder och betonat olika kamper beroende på omständigheter.

Så vad exakt är den här anarkosyndikalistiska ideologin som skulle vara byggd på en vision av fordismen? Det är en sak att påpeka att vissa tider och kamper har föranlett en överbetoning på exempelvis arbetsplatser, eller att tiderna förändras och organiseringen måste göra detsamma - saker ingen anarkosyndikalist skulle förneka - och en helt annan sak att framföra en slags vag idé om att anarkosyndikalismen (som ideologi) på något sätt ohjälpligen fast i en fordistisk organisationsidé - något som jag inte tycker stämmer överhuvudtaget.

svartkatt

Anarkosyndikalism är ett sätt att förvalta arbetsplatser och samhället i stort. Där socialdemokrati och stalinism la förvaltandet hos olika byråkrater så la anarkosyndikalister det i direktdemokratin på arbetsplatsen. Ideologin fanns innan fordismen, det har du rätt i, men det har arbetarrörelsens andra fordistiskt baserade ideologier också gjort. Anarkosyndikalismen bygger på fordismen lika mycket som socialdemokratin eller stalinismen gör.

Vad händer med arbetarmakten när den är inkluderad i ett cybernetiskt system? Som texten ovan beskriver så är cybernetik inte bara ett fråntagande av makt som automatisering i fordismen utan ett slags foucaultskt genomsyrande av makt och en hel förändring av arbetsprocessen. Det är det jag menar med att de klassiska visionerna av socialism om att ta över arbetsplatsen och hissa den röda eller svartröda fanan och införa råd eller vad man nu vill helt enkelt inte passar. Hur skulle det se ut på Foodora eller Uber? Cybernetiken har förflyttat maktrelationerna in i en ny situation, bortom fordism och demokrati som vi känner det.

För mig är det någonting som ger nya möjlighet, arbetarrörelsen är död, länge leve arbetarrörelsen.

röd spegel

Nej, anarkosyndikalismen är främst en metod av bland annat arbetsplatskamp (men många syndikalistiska fack är också minst lika involverade i kvartersorganisering, boendeorganisering, fångkamp, osv), och bara i andra hand en slags prefigurativ vision om "förvaltning". Det blir väldigt konstigt att försöka få det till att (anarko-)syndikalism "bygger på" fordism när den både funnits och varit framgångsrik långt före denna. Däremot har syndikalismen varit väldigt flexibel och kunnat anpassa sig till nya förhållanden - inklusive i vissa fall sådana som kan kallas fordistiska.

Det finns ju flera exempel på fack som har erfarenhet av att organisera i de nya app-baserade branscherna, bland annat i nya internationalen ICL. Jag ser inte något inneboende problem här, utan tvärtom en stor potential. När arbetarna inte ens har en gemensam arbetsplats blir det extra viktigt att bygga fristående gemensamma strukturer (precis som SAC lyckades med i prekära branscher i Sverige innan andra världskriget). Att det i de nya app-baserade branscherna snarast är informationen/logistiken och inte nödvändigtvis det som traditionellt betraktas som produktionsmedlen som kapitalet monopoliserar är givetvis viktigt att ta fasta på, och det öppnar helt riktigt nya möjligheter, men utesluter inte beprövade metoder, som bland annat, men inte uteslutande, anarkosyndikalism.

svartkatt

Seize the Means of Communication

Karl

Kommentera

captcha

Senaste Media

Camover: Berlin Anarchists Against Surveillance a(A)a
The Coal Miners' Bitter Battle for Dignity
Unga jobbar gratis för Yepstr by SUFstockholm
Against nazis in Helsinki 6/12/2018
Finnish anarchist activism, graffiti & riots 2014 - 2017