2018-12-07
Apropå den s.k. ”Gula västs-rörelsens kravlista”
De senaste dagarna cirkulerar i svenska vänsterorienterade medier flitigt den s.k. ”Gula västs-rörelsens kravlista”. Samtidigt ges det ingen förklaring om dessa krav är något som hela rörelsen ställer sig bakom eller om det är en fraktion inom rörelsen eller t.o.m. en grupp av individer som bestämmer sig att tala i rörelsens namn. Hur som helst, ”kravlistan” är egentligen ingenting annat än en soppa av socialdemokratiska och nationalistiska kliché. Vi känner igen detta därför att sådana kontrarevolutionära politiska krafter som den grekiska Syriza använde sig av liknande ”kravlistor” när de banade sig sin väg till maktens topp. Vad som har hänt efter detta parti fick makten vet vi alla.
Författarna till dokumentet talar bland annat om ”integration” och utvisningar. ”De som får avslag på sin asylansökan bör återföras till landet de kommer ifrån”, står det i ”kravlistans” svenska översättning. En väldig motsägelsefull slutledning därför att Gula västs-rörelse överhuvudtaget handlar om misstro till statsmyndigheterna. Samtidigt är författarna till dokumentet villiga att ge dessa myndigheter makt att bestämma över människornas liv. Men själva resonemanget att deportera sina kamrater, sina medmänniskor, det är ju mycket främmande för oss, för anarkosyndikalister och frihetliga socialister. Även rent historiskt, vi kan titta på vår rörelses storslagna förflutna, på våra mest lysande historiska hjältar, de tillhörde ju inte ett land eller ett ”nation”, deras hem var ingenstans och samtidigt överallt där det fanns kamratskap och solidaritet. Errico Malatesta, Simón Radowitsky, Emma Goldman, Buenaventura Durruti, Joe Hill, var ”integrerades” dem, vilken ”nation” började de tillhöra?
Den argentinska arbetarrörelsens historia är legendariskt. Den anarkosyndikalistiska organisationen FORA och andra anarkistiska stridsgrupper skrämde makthavarna hundra år tillbaka mycket mer än Gula-västs rörelse idag. De argentinska revolutionärerna talade spanska, portugisiska, ryska, ukrainska, jiddisch, kinesiska och tiotals andra språk. Och de proletärer som föddes i Argentina ställde naturligtvis inga krav på ”integration” på sina kamrater från andra länder. Detta minskade inte arbetarnas solidaritet och stridsvilja. Den legendariska argentinska anarkismen hade sin legend – Simón Radowitsky. En ukrainsk jude som deltog aktivt i den första ryska revolutionen 1905 – 1907 och som flydde från en straffkoloni i Sibirien. 1908 kommer Simón till Argentina. Redan nästa år mördade denna sjuttonårige anarkist polisöversten Ramón Falcón som gav order att öppna eld mot förstamajdemonstrationen i Buenos Aires. Sådana exempel på ”integration” har vår underbara anarkosyndikalistiska rörelsen. Förresten, den argentinska regeringen startade en propagandakampanjen att det var ”rysk-judiska konspiratörer” som står bakom arbetarrörelsens revolter. FORA och andra anarkistiska grupper stred mot denna nationalism både teoretiskt och praktiskt.
Vi, anarkosyndikalister och frihetliga socialister, bör delta i breda folkliga protester om sådana utspelar sig i Sverige. Men vi ska komma till dessa protester med eget revolutionärt program. Dettas programs essens är direktdemokratiska församlingars makt över förvaltningen, produktionen och fördelningen. Vi måste bekämpa nationalismen och de autoritära politiska krafterna.
A.M.
A.M.
Länk: https://www.facebook.com/244797466351/photos/a.279495476351/10156590692736352/?type=3&theater