Inlägg

2019-06-05

Angående polisinträngningar i utomparlamentariska aktioner

Den här texten handlar om hur vi ska möjliggöra ett försvar av våra manifestationer på gatan. Vi ser den som en större diskussion om hur vi ska bedriva och möjliggöra utomparlamentarisk gautpolitik. Kort sagt har polisens strategi, som en del av Särskild Polistaktik (SPT), allt mer framgångsrikt splittrat vår kollektivitet i gaturummet. Denna text syftar också till att diskutera möjliggörandet av ett försvar av denna kollektivitet i ljuset av polisens offensiv. Denna text diskuterar dock inte mer offensiva taktiker, men kan användas som ett led i att möjliggöra en bred uppsättning motståndshandlingar. Den ska förstås som ett led i kollektiv självkritik som självklart också berör Autonom Organiserings egen verksamhet.

Polisens punktinsatser har blivit allt mer aggressiva och effektiva.

Vid AFS-manifestationen i Malmö 2019-05-20 lyckades polisen röra sig fritt i vår demonstration. Detta gjorde det extremt enkelt för polisen att genomföra omhändertaganden och frihetsberövanden mot enskilda aktivister samt förhindrade en effektiv störning av fascistmanifestationen.

Polisen agerade på ett liknande sätt i Stockholm under Strike Back-manifestationen i Stockholm den 11/5 2019, även om motståndet där försvårade och även omöjliggjorde gripanden.

Dessa händelser är inte isolerade, men en del av en utveckling där polisen allt mer obehindrat lyckats störa vår gatupolitik. Denna utveckling har skapat farliga situationer där polisens generella inkompetens leder till att de känner sig hotade och trängda, vilket riskerar att de eskalerar situationen vidare. Det tydligaste exemplen på detta är Strike Back i Sthlm den 11:e maj, men även demonstrationen mot Svenskarnas Parti i Limhamn 2014.

Det verkar som att denna senaste utveckling hänger ihop med eskaleringen mot fotbollsgrupperingar där polisen har genomfört regelrätta angrepp mot dessa med bengalbränning som ursäkt. Just bengaler verkar ha varit ursäkten för omhändertaganden under både Strike Back och 1 maj i Malmö 2019 och 2018.

Vi måste skapa gränser mellan oss och polisen.

Ett mer radikalt (men mycket effektivt) exempel på att skapa gränser, från Ockupationsfestivalen 2009.

Genom några enkla metoder kan vi försvåra för polisen att godtyckligt omhänderta och frihetsberöva kamrater. Vi har tidigare varit skickligare på att skapa gränser mellan polisens och våra egna led. Vi menar att vi måste återskapa en del av denna motståndsrepertoar, och ett led i att göra detta är att initiera denna diskussion.

1: Vi måste avgränsa polisens försök att splittra oss genom att skapa tydliga gränser mot dem. Detta kan innebära att bilda kedjor runtom våra demonstrationer, eller använda banderoller som ’boxar in’ oss.

2: Vängrupper. Vi måste sprida vängruppsorganiseringen till allt fler. Vängruppen är kärnan i vår gatustrategi. Som det är nu så har vi ofta en relativt god koll internt i varje vängrupp, men de är sällan sammanlänkade och har sällan konkreta uppgifter i en större strategi.

3: Rörelse. När vi är stillastående, exempelvis som under AfS, så har polisen alla möjligheter att punktmarkera, isolera och bryta loss kamrater och sprida oro. När vi rör på oss, som t.ex. under Swedish Defence League-aktionen 2013 i Malmö, så behåller vi initiativet och polisens förmåga att inkräkta i våra strukturer minskar oerhört. Polisen har sedan flera år tillbaka bemästrat scenariot ”fascister på Storget” i Malmö, liksom liknande situationer i resten av landet. Vi behöver därmed ändra spelplanen vi spelar på, inte bara förbättra sättet vi spelar spelet (vilket det ska notas att det är det denna text i hög grad handlar om).

4: Ett mer effektivt Solidaritetsgruppsarbete som offentliggörs till alla deltagare.

5: Dedikerade förmöten. Det är praxis i många europeiska länder att alla vängrupper och strukturer samlas innan demonstrationer och gå igenom situationen, diskutera roller och potentiella hot. Vi bör skapa dylika länkar mellan våra olika vängrupper och organisationer för att förbättra vår kollektiva styrka på gatan. Alla förmöten inför demonstrationer bör diskutera försvar mot eventuellt polisrepression, vår egen blindhet inför detta är en stor del i att skapa framtida problem.

Vi vet att polisen oavsett av hur vi hanterar kommer att försöka försvåra, störa och anfalla våra demonstrationer och aktioner oavsett vad vi gör. Vi har dessutom sett tendenser att ju mer passivt och oorganiserat vi har agerat desto aggressivare har polisen paradoxalt nog agerat.

Vi ser gärna fler inlägg i denna diskussion, vare sig i offentliga forum eller rörelseinterna.

Autonom Organisering,

Juni 2019.

Autonom Organisering

Länk: http://autonomorganisering.org/

Kommentarer

Det stora problemet är ju att folk inte är intresserade av att delta i "autonoma aktioner" och att det därför inte finns något folk att bilda kedjor runt.

Det hjälper inte att drömma om en annan situation än vi har, och hur vi i den drömska situationen borde agera.

På AFS i Malmö exempelvis fanns det oerhört få som faktiskt hade en vilja att stå i kedjor och blockera poliser.

För att kunna agera massmilitant så krävs en massa. Massa skapas inte genom att förkovra sig i taktik mot polis utan massa skapas genom att bedriva ett politiskt projekt som folk vill delta i.

Trött på pesset

Trött på pesset

Om det istället hade kallats till en demonstration mot AFS så hade den givit mer massa än vad som nu var fallet med att bara kalla till en motdemo som startar på torget. Hade vi varit 2000 pers så hade det kanske fungerar att kalla till en motdemo på plats, men det var längesen vi lyckades dra så mycket folk.

Massa skapas genom tydliga konflikter och direkt aktion. Vem kommer ihåg en demo utan någon aktion (och vad är ens dess syfte?)? Folk kommer ihåg svp i limhanm för att det blev kaos, folk kommer ihåg pegida på stortorget för att stängslet drogs sönder. Det är sådana demos och aktioner som också skapar en massa. Vi måste hitta tillbaka till den typen av aktiviteter och lämna trevliga promenader på stan-demos bakom oss.

Trött på passivitet

Autonom Organisering skriver: "Denna utveckling har skapat farliga situationer där polisens generella inkompetens leder till att de känner sig hotade och trängda, vilket riskerar att de eskalerar situationen vidare."

Menar ni alltså att det vore önskvärt att snuten var mer kompetent, mindre hotad och trängd, med en högre känsla av kontroll? Att detta skulle minimera risken att de eskalerar situaionen ytterligare? Att en sådan "fred" är önskvärd?

Från centrum till periferi

how do we safely create communication between affinity groups to get prepared ? (discuss roles of each group, strategies).

anonym

Kommentera

captcha