Aktivismens dilemma - svar på text om G20

För några dagar sedan publicerades en text kritisk till aktivism i allmänhet och G20-mobiliseringen i synnerhet. Det här är ett kort svar från en som inte var där, men som stöttar aktionerna.

Aktioner, stora som små, lokala som internationella, har alltid haft en viktig roll i kampen mot staten, kapitalet och andra former av förtryckshierarkier. De har ibland ett omedelbart syfte – att stoppa något som behöver stoppas, vare sig det är avverkning av en skog, dåliga arbetsvillkor, eller en utvisning. Ibland är de mer långsiktiga eller tjänar också till att just åter tända gnistan inför fortsatta kamper i samhällets alla sfärer. Alltid är de en praxis under utveckling, som skapar affinitet och kontaktnätverk, bygger erfarenhet och leder till förfinande av både teori och praktik.

Några observationer:

Om kampen ska föras på samhällsfabrikens golv, hur kan rörelsen överhuvudtaget vara utanför den? Det är inte bara i produktionen som vi tvingas reproducera statens och kapitalets makt. Det sker i alla våra sociala roller. Varför ska en då åka över gränser för att hjälpa till att störa denna reproduktion? För att gränserna är deras, inte våra. För att vi inte kan lösa globala problem utan att nå ut och göra våra kamper gränslöst sociala.

Det finns inte heller, utanför spalterna av vackert definierade teorier, några perfekta autentiska proletärer som med vattentäta skott är avdelade från alienerade hobbyaktivister. Vi är alla i olika utsträckning både och på samma gång. Våra roller och identiteter är fyllda av motsättningar, för att samhället vi lever i är fullt av motsättningar. Vi speglar oss i det samhället, och det samhället speglar sig i oss. Kampen i vardagen och aktivismen är två sidor av samma mynt, och det är just i den spänningen som vi måste verka.

Slutligen en rättelse:

Det råder ingen strejk i Göteborgs hamn. Faktum är att Hamn4an inte har strejkat sedan 24:e januari. Det vet de från Allt åt alla, Göteborgs LS eller andra ”aktivister” som åkt till Hamburg. För innan de åkte har de deltagit i stödgrupper, flygbladsutdelningar, stödfester, demonstrationer, krigat i kommentarsfält och spridit information om konflikten i olika medier. De vet också att hamnarbetarnas kamp gäller oss alla. När de kommer tillbaka kommer de att fortsätta att synliggöra, främja och förena olika kamper i den egna vardagen såväl som den i deras kamraters, och på så sätt bygga länkar av solidaritet och inbördes hjälp mellan alla oss som vill förändra det här samhället. Vi bygger inte en rörelse genom att sitta på läktaren - vi måste storma planen.

anarkist