En revolutionär infoportal
2018-09-10

SödrⒶ Klubben: När vi säger utomparlamentarism menar vi utomparlamentarism

Som varje valår har diverse partier ökat sin närvaro på gator och torg ju närmre valdagen vi kommer, utöver partierna i riksdagen vädrar även fascistiska partier möjlighet till politisk makt. I denna cirkus av politiker blir vi i den utomparlamentariska vänstern kontaktade för att i samarbete med "vänster"partier arrangera protester mot diverse fascister. Många gånger motiveras samarbetet med att allt engagemang i frågan bör uppmuntras, och att det vore ett strategisk misstag av oss att vara kompromisslösa i vår ideologi. Men vad innebär det egentligen när vi samarbetar med partier eller deras ungdomsförbund? Vi ställer oss frågan om detta verkligen är något som gagnar vår rörelse, eller tvärtom?

De flesta politiska grupper och sociala rörelser vi i SödrKlubben samarbetar med och ser oss som en del av kallar sig för, eller ser sig själva som en del av, den utomparlamentariska vänstern. Så vad betyder egentligen utomparlamentarism? Ordets egna innebörd är alltså utanför parlamentarismen. Parlamentarismen är det statsskick som innebär att en regering väljs att styra landet genom representation. I Sverige innebär detta att partier vart fjärde år röstas fram i en folkomröstning för att styra landet. Detta är alltså något den utomparlamentariska vänstern motsätter sig, eller i alla fall borde motsätta sig, i och med vad våra politiska visioner har för slutmål. Vi tror inte att kritiken mot parlamentarismen är något vi behöver gå in närmre på, preaching for the choir osv... Hur kommer det sig då att grupper som ser sig som en del av den utomparlamentariska vänstern ändå väljer att samarbeta med partier? Hur kan det ens vara möjligt att inte aktivt stödja sin samarbetspartner? Detta är för oss något helt oförståeligt.

Men om vi, trots att vi är väl medvetna om parlamentarismens förrädiska effekt på våra liv, ändå väljer att samarbeta med partier så får vi ju också ställa oss frågan - hur långt ska vi sträcka oss i vårt samarbete? Hur långt är egentligen steget från ungdomsförbund till partier? Hur långt är steget från Vänsterpartiet till att samarbeta med Socialdemokraterna? Något som vissa grupper inom rörelsen redan gjort. Skulle vi samarbeta med en moderat för att den är antirasist? Skulle vi som rörelse kunna ta del av en demonstration anordnad av bland annat borgerliga partier bara för att den är mot en rasistisk organisation? Förlorar vi då inte vår ideologi? Blir vi inte till slut bara ännu en organisation eller "rörelse" utan ideologisk grund?

Vi ställer oss också frågande till hur det kan vara strategisk smartare för oss att ingå samarbete med partier än att själva organisera våra egna grejer? Kommer inte vi, genom samarbetet, att också bli ihopkopplade med parlamentarismen och samarbetspartnerns politik i övrig frågor? Hur kan vi, i samarbete med V, frånskiljas deras ställning om inre gränskontroller och ökad militarisering? Hur kan det vara smartare att sammankopplas med dessa ruttna idéer istället för att sätta vår egen agenda? Hur kan vi kalla oss utomparlamentariska samtidigt som vi samarbetar med parlamentariker? Deras inbjudningar till samarbeten är inget annat än ett opportunistiskt parasiterande på vår aktivism och ett ökat väljarstöd. Varför skulle vi vilja ge dem den kredabiliteten? Vårt samarbete blir i längden ett stödjande av deras parlamentariska åtaganden.

Om vi hela tiden anpassar oss till en rörelse och ideologi som är totalt väsenskild från den vi är en del av, kommer det att påverka vår praxis negativt. I samarbetet med partier måste vi hela tiden lägga band på oss. Vi får inte säga det ena, vi får inte göra det andra - för det går inte i enlighet med partiernas linjer. Till exempel har Vänsterpartiet gjort klart för sina medlemmar att de INTE ska säga att de är kommunister - ens om de är det. Hur kan vi då samarbeta med dem som anarkister, frihetliga socialister, autonoma marxister och samtidigt få föra fram vår linje? Om vi ändå samarbetar med dem, menar vi då att vi ska ge med oss och låta bli att göra uttryck för vår agenda? I så fall gör vi bara partierna en enorm tjänst och oss själva en enorm otjänst. De har en rörelse som är baserad på att vara aktiv en gång vart fjärde år, den utomparlamentariska rörelsen arbetar politiskt 365 dagar om året varje år och är ständigt aktiv. Om vi förlitar oss på deras handlingskraft (som senast mot AFS i Malmö den 2/9 2018) för att genomföra till exempel en motdemonstration kommer det bara leda till att vi själva glömmer hur vi kunde organisera demonstrationer som den mot Svenskarnas Parti i Limhamn, eller demonstrationen efter attacken på Möllan 8e mars 2014, för att inte tala om att de två stora nazistmarcherna vi har haft i Sverige - Salem och 30 Nov - inte ens längre existerar. Samtidigt kan det leda till att vi försummar vår militans och att vi fortsätter ännu längre in på det spåret vi redan är på väg och anordnar fester och jippon istället för politiska manifestationer och demonstrationer. Å andra sidan har svarta blocket redan bytts ut mot glitter och glamour, så frågan kanske snarare är - kan vi komma tillbaka från detta?

Att samarbeta med partier som utomparlamentarisk rörelse är bara slöseri med tid, och att tro att det är på lika villkor är att vara naiv. Bland annat kan vi ju se hur ojämn spelplanen är med tanke på statens Nationella samordnare mot våldsbejakande extremism, där socialdemokraten Mona Sahlin var huvudpersonen till en början. Att samarbeta med ett parti som tillsätter en sån post och beskriver oss som ett hot är rent av befängt. Det enda ett parti bryr sig om är att vinna röster till nästa val och om de vill samarbeta med oss som rörelse, vi som egentligen (bör) står i rak motsatt position till dem, kan det endast röra sig om att de vill göra just det - vinna röster. I allra högsta grad partier som V och S som håller på att bli av med all sin kredibilitet som arbetarpartier har inget att förlora men allt att vinna på att samarbeta med oss. De bryr sig egentligen inte alls om vår rörelse, förmodligen inte ens särskilt mycket om sakfrågan (förutom enstaka individer).För övrigt bör vi inte glömma bort att V fördömde RF som organisation och kastade ut medlemmar som visade stöd för dem. De ser inte antifascismen som en fråga där vi ska samarbeta med folk som har andra metoder - så varför skulle vi?

Vi vägrar vara den militanta grenen av de parlamentariska aktörernas politiska projekt. Vi anser att den enda riktiga antifascismen också är antistatlig. När vi säger att vi är utomparlamentariska så menar vi utomparlamentariska. Vi har inget intresse eller något att vinna på att samarbeta med dem som vill härska över oss, vare sig de är socialdemokratiska vänsterpartister eller blåa sossar.

Glöm aldrig att alla positiva och progressiva idéer som idag är förutsatta inom den parlamentariska politiken kommer ur rörelser som var liknande vår. De kommer från anarkister, kommunister, feminister och antirasister som vägrat att acceptera hur samhället sett ut och fungerat. Suffragetterna kravallade, brände och till och med sprängde saker för att göra sin röst hörd. Den fackliga och arbetsrättsliga kampen är kantad av kravaller och olika typer av dåd, bland annat Amalthea som vi alla så väl känner till. Den underjordiska motståndsrörelsen mot nazismen under 30- och 40-talet spelade en stor roll i Hitlers fall. Pride-tågen började med Stonewall-kravallerna. Reformerna som dessa kamper resulterat i är idag politisk basföda och endast bastardiseringar av våra idéer, våra ideologiska ståndpunkter och våra visioner. Vi har fortfarande makten att förändra - men vi måste vara villiga att ta den och inte foga oss efter partiernas vilja.

För en utomparlamentarisk och självorganiserad rörelse i konflikt med stat, kapital, fascism och parlamentarism!

SödrⒶ Klubben

Kommentarer

Frågan "om detta verkligen är något som gagnar vår rörelse, eller tvärtom?" besvaras ju aldrig riktigt här. Visst kan man ställa sig negativ till samarbeten med parlamentariska grupper, men det bör göras klart att det i detta fall rör sig om principer snarare än om att söka stärka sig själv eller andra. Ger man sig in i samarbeten ska man ha klart för sig vad det är för något man vill ha ut av det, och samma sak gäller de fall där man väljer att stå utanför samarbeten eller tacka nej till erbjudanden om detta. En bra fråga man kan ställa sig själv i allt politiskt arbete är ju: blir vi starkare av att göra detta, utan att fölora vår riktning?


Vad gäller Vänsterpartiet så har de varken ställt sig positiva till gränskontroller eller militarisering - politiskt sett. Om man nu anser att deras deltagande i parlamentarismen innebär ett försvar av gränskontroller och ökad militarisering så gör man bäst i att också försvara den egna tolkningen av situationen.


Ung Vänster (UV), som nämns i texten, är idag en av få fungerande ungdomsorganisationer för radikala socialister. SUF och RKU finns även de, men RKU går inte att arbeta med i Malmö, och SUF är numera ledlagda. UV däremot har 500 medlemmar enbart i Skåne, vilket gör dem till en stark kraft i sammanhanget. Jag vill rentav påstå att man måste ha riktigt mycket mage för att våga påstå att man som utomparlamentarisk grupp i Malmö (eller Lund) idag står starkare än UV. Som sagt så väljer man själv hur man vill göra, men det framstår för mig som uppenbart att samarbeten med UV är en möjlighet för att stärka både oss och dem (även om det är en möjlighet att V skulle kunna förlora på att deras ungdomsförbund sammakopplas med den autonoma vänstern) - och förhoppningsvis någon gång kunna närma sig en lösning på problemet med föryngring i den autonoma vänstern, vilket är ett reellt problem. Som det ser ut nu har vi blivit rejält omsprungna av den parlamentariska socialistiska ungdomen redan.


Det är ok att ha starka principer. Men är det så att man har identifierat ett problem så gör man bäst i att försöka lösa problemet. Står tolkningar av olika principer ivägen för detta gör man kanske bäst i att revidera sina principer. Detta om något är tecken på såväl styrka som intellektuell strävsamhet.

LR

Vill påminna några av 2018:s stolta väljare vad de gjorde för exakt fyra år sedan...


Jokern

Grundproblemet är hur ni räknar:

Vänstergrupp + vänstergrupp = stärkt positionering för arbetarklassen /klasskampen

Men det är falsk matematik

@

Nu vet jag inte hur många här som faktiskt är med i Ung Vänster men tror ni överskattar dess (officiella) koppling till V... Det är två separata organisationer och även om UV får materiellt stöd av V så får V enligt stadga inte säga till UV vad de ska göra och inte göra.

Ung Vänster har mycket problem; dess politiska program är svagt och närmre Martov än Lenin, de har bestämt sig för att omfamna populism som praktik, och så vidare men de bör inte avskrivas som en parlamentarisk grupp. Från vad jag sett nu under valrörelsen har det inte varit så stor fokus på att få folk att rösta rätt utan att värva och få folk att organisera sig.

Sen har Ung Vänster också bland den bästa könsfördelningen och internfeminismen. Det är inte så kul att organisera sig med autonoma om en bara hamnar på möte med fem snubbar som väljer tuff machosymbolik över verklig teori och praktik.

lolva

@lolva ingen skulle kritisera dig om du gick med UV! SK:s text försöker inte smutskasta UV utan vill dra linjer mellan den autonoma vänstern och organisationer som är kopplade till parlamentariska parti. Att påstå att det är två separata organisationer (V och UV) är minst sagt naivt.

Stor respekt för att UV har den bästa könsfördelningen! Personligen tänker inte samarbeta med parlamentariska grupper för att de gör något bättre än oss, dock.

En privilegierad person från Möllan

Just jokern kampanjen hade ett ganska ljummet mottagande i den utomparlamentariska vänstern och dog väl ganska snabbt?

Till frågan: Det är ju såhär att om man inte gillar nåt som händer får man göra det själv. Om SK vill ha en anarkistisk demonstration mot stat och kapital dagen efter valet så hindrar ingen SK från att ta intiativ till en sådan. Detta är inte en ideologisk fråga för de allra flesta inom den utomparlamentariska vänstern utan en fråga om taktik. Jag har själv deltagit i flera lyckade samarbeten med både UV och V och flera dåliga som har brutits. För mig handlar det inte om en uppfattning kring principer utan vad som gagnar den specifika frågan. Skulle jag försöka anordna en kravall då är inte UV och V speciellt intressanta. Skulle jag däremot försöka ordna något brett eller leta efter allierade i mindre ort så är V/UV alldeles utmärkta i brist på annat.

Sedan förstår jag inte varför inte AÅA nämns i texten för det var väl dom som spred V:s intiativ från den utomparlamentariska vänstern? Har aldrig förstått det där med att inte våga rikta kritik mot specifika grupper eller nätverk.

Enundran

@Enundran man riktar inte sin kritik enbart mot AÅA för att det var inte bara ni som supportade V:s initiativ. Jag tror inte att SK skulle ha det minsta problem att kritisera AÅA öppet om så var fallet.

Sedan förstår jag inte varför ni i AÅA tror att ni representerar hela den utomparlamentariska vänstern hela tiden. Det kallar jag för hybris. Bara för att ni inte deltog så aktivt i Jokerkampanjen betyder inte att kampanjen dog. Speciellt med tanken på att SÄPO raidade kamraters lägenheter och kiddnappade de i flera dagar pga Jokern. Kampanjen höll på in i den sista... Men men!

För övrigt föreslog SK en separat kallelse till AfS torgmöte. Att vara taktisk betyder inte att man måste vara principlös. Visst borde man hitta allierade och skapa bredare fronter. Men vad är målet och vad är frågan? Delar ni samma mål som V? Att behålla Stefan Lövfen i statsminister positionen? På vilket sätt gagnar den utomparlamentariska rörelsen att samarbeta med V och UV några dagar efter valet då är huvudfrågan för alla borgerliga parti (vänster och höger) om vem ska ta över eller behålla statsmakten? Hur breda är ni egentligen och hur mycket rea kan ni göra på era principer och ideologi? Tror ni att V är sättet att ta över staten och etablera proletariatets diktatur? Eller vadå?



En privilegierad person från Möllan

Det var inte allt åt alla enbart som var kritiska till jokern men lämnar den frågan där hän eftersom det inte har med sakfrågan att göra.

Vilka andra utomparlamentariska grupper mer spred och deltog på demon som grupp?

Aåa är absolut inte hela den utomparlamentariska vänstern. Det har ingen någonsin påstått. Tvärtom. Så ingen hybris här. Mest att jag inte såg någon annan dela eller delta i demon som grupp.

Att vara taktisk är inte samma sak som att vara principfast. Det handlar snarare om att se verkligheten som den är istället för att hålla fast vid dogmer som bygger på illusioner om hur starka vi är. Som jag var inne på innan är inte stora delar av den utom.parla vänstern anarkister utan snarare marxister eller liknande och har kanske inte därför samma inställning till partier som SK per automatik. Vänsterpartiet och ung vänster består av många fina kamrater som vill väl och gör bra saker. Tyvärr så kommer ju ibland den parlamentariska logiken mellan och förstör vilket leder till onödiga avståndstaganden och kompromisser och annat trams som hör partier till. Precis som de flesta anarkister vill väl och gör bra saker men dogmer kommer emellan.

Enundran

Det finns ingen som ifrågosatt att det kan finnas finna människor inom V och UV. Detta är inte personligt. Ingen sagt att alla som är med ett parti är monster. Men att vara politiskt konsekvent betyder inte att man är bara principfast.

Men du fortsätter att inte svara på frågan. Vad är målet? Varför ska man samarbeta med ett parti som har en konrket målsättning (speciellt under veckan efter valet och med hela den parlamentariska suffresen på g) dvs att stödja det nuvarande regering? SK och alla sk anarkister har illusioner, kampen mot stat och kapital är overklig, vi är svaga osv osv. Vad ska vi göra istället? Varför ska vi arra och delta i en manifestation ihop med ett parlamentariskt parti? Vad är AÅA:s målsätning?

Alltså menar du verkligen att V och UV menar egentligen väl men det är den där onda parlamentariska logiken som kommer emellan och förstör för dem? Men de tillhör ju parlamentarism... Det är deras politiskt val!

Jag förstår väl att alla inom den utomparlamentariska vänstern inte är anarkister, men förklara för mig då varför autonoma marxister eller liknande ska samarbeta med ett parti som just nu ligger så nära statsmakten?

Frågan är ärlig och tonen vänlig.

En privilegierad person från Möllan

Det där med att avfärda anarkister som "dogmatiska" är ungefär ett lika övertygande argument som när socialdemokrater kallar konsekventa antikapitalister för dogmatiska. I sig självt säger det ingenting utan är främst ämnat att sätta någon på plats utan att behöva argumentera för sin sak. Alla har principer, och att någon annans skiljer sig från de egna säger ingenting om vem det är som är "dogmatisk" eller opportunistisk på ett sätt som är skadligt för de förmenta syftena av ens politiska handlingar.

Svartkatt

"Vad gäller Vänsterpartiet så har de varken ställt sig positiva till gränskontroller eller militarisering - politiskt sett. Om man nu anser att deras deltagande i parlamentarismen innebär ett försvar av gränskontroller och ökad militarisering så gör man bäst i att också försvara den egna tolkningen av situationen".

Jonas Sjöstedt igår: ”Vi är beredda att ingå i en regering. Vänsterpartiet håller fast vid att Stefan Löfven ska fortsätta vara Sveriges statsminister".

Behöver jag påminna dig LR vem var det som startade gränskontrollerna?

Dogmatisk tjej

Tack för svar från adminkollektivet. Får erkänna att jag blev väldigt provocerad av texten därav att jag skrev i affekt.

Stockholmare: Nej jag försöker inte outa någon och har inte mindervärdeskomplex slappna av. Priviligerade personer på möllan känns som vi i hela malmö rörelsen är inkl mig själv. Vi har svårt att röra oss geografiskt utanför området och understödja de kamper som finns allmänt över Malmö och i Skåne tycker jag. UV aktivister i Skåne får ta så jävla mycket skit från fascist håll och deras säkerhet är hotad på riktigt i många små städer.

Jag tycker inte det går att likställa UV med V. UV har genom åren varit en plantskola till aktivister i den autonoma rörelsen. Det är en bra rekryteringsbas för de som inte väljer att bli karriärister som politiker. Vi som är organiserade i den autonoma rörelsen borde se till att locka över alla i UV till vår egen sida genom att erbjuda de organisering i våra grupper. Det gör vi inte genom att stänga ut de från samarbeten kring fascistisk organisering.

UV har i Skåne senaste året fått motta hembesök och fysisk misshandel av fascister i Skåne och har agerat till en viss del offensivt i sitt självförsvar efter det. Därför kan jag inte ställa upp på att det går att likställa de med V som parti. Jag förstår att det är viktigt med en tydlig gränsdragning mot parlamentarism men som någon skrev några inlägg upp, det gäller att vara taktisk och ha två saker i huvudet samtidigt. Nu va UV snabba på bollen med att arrangera protesten mot AFS i Malmö. Ingen autonom grupp nappade på att organisera eget när infon kom långt innan de skulle till Malmö. Därför anser jag det va taktiskt att haka på protesten UV styrde upp och visst blev det bra? Mycket folk och en bra militansnivå i hela motdemon där fascisterna fick skydd av polis och eskorterade från stortorget med en mångfald av aktivister hack i häl.



Malmöit

Anarkister har historiskt sett inte deltagit i parlamentariska val och jag ser inte heller något fel med att anarkister håller fast vid sina principer, det gör ju alla andra "ismer" hela tiden. Varför är det ett problem för alla marxister när anarkister är principfasta? Blir så trött på denna "rörelsen". Vi kanske ska gå skilda vägar om anarkistiska principer konstant är ett problem för marxister?

A

Tidigare Sida 2

Kommentera

captcha

Senaste Media

The Antifascists (2017) Documentary
Hotet mot stridsrätten och löntagarnas svar
Şoreşa Jin: short documentary about how women in Rojava have organized their own communities
Anarkist dikt